Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maine ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora egendomar. Detta ådrog sig ock lagstiftarens
uppmärksamhet, så att reformationen förenades
med reduktion af kyrkogods. Allt, som hör till
fromma stiftelser och deras förvärf af egendom,
står dessutom under konungens öfverinseende.
H. L. R.
Mainoter. Se Maina.
Maintenon [mängtönå’ng], stad i franska
depart. Eure-et-Loir, vid floden Eure och franska
vestbanan, 69 km. s. v. om Paris. Omkr. 2,000
innev. Slott, som 1674 köptes af madame Scarron,
sedermera markisinna de Maintenon, och derefter genom
gifte kom till slägten de Noailles.
Maintenon [mängtönå’ng], Françoise d’Aubigné,
markisinna de M., sondotter till den ifrige hugenotten
och Henrik IV:s vän Th. d’Aubigné, föddes d. 27
Nov. 1635 i Niort (Poitou), der hennes föräldrar då
höllos i fängelse. När fadern, som var kalvinist, 1639
blifvit fri, öfverflyttade han till Martinique med
sin familj. Han afled redan 1645, och enkan återvände
derefter till Frankrike. Som hennes tillgångar voro
små, lemnade hon sin dotter till dennas faster, i
hvars hem den unga Françoise blef kalvinist, under det
att hon förut af sin katolska moder uppfostrats till
katolik. Men genom en mängd intriger togs hon snart
från fastern och insattes i ett kloster, der hon efter
mycket motstånd å nyo blef katolik. Då modern snart
dog, upptogs Françoise hos en grefvinna de Neuillant,
som förde henne till Paris och introducerade henne
i Scarrons salonger, hvilka voro samlingspunkten
för allt hvad hofvet och staden hade qvickt och
frisinnadt. Och med denne 42-årige, lame krympling
ingick den 17-åriga flickan ett äktenskap (1652), som
efter åtta år upplöstes genom mannens död. Under denna
tid hade hon vunnit en mängd inflytelserika vänner,
genom hvilkas bemedling hon fick behålla en pension,
som hennes man uppburit af enkedrottningen. Hon
fortfor att umgås i de högsta kretsar, allmänt
beundrad för sin skönhet och aktad för sin stränga
dygd. Efter enkedrottningens död (1666) fick hon
genom madame de Montespans bemedling behålla sin
pension; och det var då hon tackade konungen derför,
som hon första gången kom i beröring med Ludvig
XIV. Några år derefter förmåddes hon att i sin vård
mottaga konungens barn med madame de Montespan, hvilka
hon uppfostrade med mycken omsorg. Derigenom vann
hon såväl konungens som hans älskarinnas vänskap och
mottog ofta stora gåfvor, för hvilka hon i Dec. 1674
inköpte godset Maintenon, efter hvilket hon från
denna tid brukade benämnas, och hvilket 1688 blef
markisat. Vänskapen emellan M. och madame de Montespan
började dock slutligen vackla, och konungen fick ofta
uppträda såsom fredsmäklare mellan dem. Montespan,
som började förlora sitt inflytande, fruktade en
rival i M., med hvilken konungen gerna samtalade,
och hvilken ofta förehöll honom det otillbörliga i
hans kärleksförbindelser. Hon betraktade sig såsom
ett Guds redskap att återföra konungen till fromhet,
och Ludvig sjelf, som vid denna tid började tröttna
på sina utsväfningar, drogs derigenom alltmer till
henne. Så uppstod hos
honom tanken på ett giftermål med M. Troligen främjade
kyrkan denna plan, af hvilken hon kunde vänta sig
fördelar, enär M. var en bigott katolik. Ärkebiskopen
af Paris, de Harlay, förrättade vigseln, som skedde
nattetid i några få vittnens närvaro. Tiden är ej
säkert känd; troligast var det 1685. Äktenskapet
hemlighölls, och M. uppträdde offentligen blott
såsom hofdam. Vid denna tid inrättade hon sin berömda
uppfostringsanstalt för adliga flickor, som saknade
förmögenhet. Början hade gjorts redan 1679, men det
var först 1685, som inrättningen fullt organiserades
i S:t Cyr. Den skulle mottaga 250 flickor och erhöll
rika anslag af konungen. M. skref dess ordningsregler
och blef dess högsta ledarinna. Denna anstalt egde
bestånd till revolutionen. – M. fick snart ett stort
inflytande äfven på politiken. Konungen arbetade med
sina ministrar hos henne, och ofta inhemtades hennes
mening. Detta inflytande blef ingalunda gagneligt
för staten; särskildt hjelpte hon många oduglingar
till vigtiga ämbeten, hvilket vållade Frankrike stora
olyckor. Så var det hon, som gjorde den fullkomligt
oduglige Villeroi till öfverbefälhafvare i Italien i
början af spanska tronföljdskriget, och intendenten
vid hennes flickuppfostringsanstalt, Chamillard,
blef krigs- och finansminister, utan att ega derför
erforderliga egenskaper. M. bidrog ock kraftigt
till att nantesiska ediktet 1685 upphäfdes, hvilken
åtgärd drog så många olyckor öfver landet. För
konungen var hon en trogen tröstarinna under de
sorgliga tiderna i slutet af hans regering. Hon
lemnade honom dock några dagar före hans död (1715)
och drog sig tillbaka till S:t Cyr, der hon sedan
tillbragte sitt återstående lif. Der fick hon 1717
besök af Peter den store. M. afled d. 15 April
1719 och begrofs i S:t Cyr. Hennes graf förstördes
under revolutionen, men återställdes 1802. Hennes
bref hafva samlats och utgifvits i flere upplagor.
J. Fr. N.
Mainz (Fr. Mayence.) 1. Största staden i
storhertigdömet Hessen, hufvudstad i prov. Rheinhessen
och en af de starkaste fästningar i Tyskland,
ligger på venstra Rhenstranden snedt emot Mains
mynning, i en af Tysklands skönaste och bördigaste
nejder. Befästningarna, som bestå af tre enceinter
med flere detascherade fästen, omsluta äfven den
lilla staden Kastel på andra stranden och hafva på de
senare åren utflyttats för att tillåta en utvidgning
af staden. Öfver Rhen föra en 1,028 m. lång
jernvägs-gallerbro till Mainspetsen och en pontonbro till
Kastel. Staden har mest smala och oregelbundna gator,
men i den vestra delen hafva på senaste tiden uppstått
vackra breda gator, och en reglering i storstadsstil
är föreslagen för trakten längs Rhen. Det förnämsta
föremålet af historiskt och arkitektoniskt intresse i
M. är den stora, gamla katedralen (ursprungl. uppförd
975–1009, i sin nuv. form hufvudsakligen från
12:te–14:de årh., restaurerad senast 1870–75). Det
imponerande templet, i romansk stil med många gotiska
tillägg och detaljer, har 6 torn samt innehåller
9 kapell och altaren. M. eger åtta andra katolska
kyrkor. Det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
