Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magyariska literaturen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta röda stöfletter fullborda toaletten. –
Boningshusen på landet uppföras ännu allmänt nog af
soltorkad lera eller af mellan bräder nedstampad
jord och förses med halmtak. Icke häller i städerna
äro sådana lerhus sällsynta; der vändes ena gafveln
åt gatan, och på den åt gården liggande hufvudfasaden
gör taket ett utsprång, som uppbäres af träpelare. –
Magyarernas seder och bruk förete ännu mycken råhet,
dock hafva de stor lust för musik, i synnerhet
zigenarnas, samt för dans i nationaldrägt och
sporrar. Utomordentligt karakteristiska äro deras äkta
folkmelodier, vanligen vemodiga och gripande, under
en egendomligt rytmisk form, och dessa hafva derför
ofta tillgodogjorts af den moderna musiken (Liszt,
Brahms). Deras nationaldans, csárdás [tsjardasj],
har inga bestämda turer, utan vexlar efter de
dansandes eget godtycke och de mimiska moment de
vilja framställa. – Jfr Patterson, »The magyars»
(1869), Löher, »Die magyaren und andere ungarn»
(1874), samt i synnerhet Hunfálvy, »Magyarország
ethnographiája» (1876) och »Die magyaren» (1881).
H. A.
Magyariska literaturen [madjar-]. Sedan magyarerna
i sitt nyeröfrade land, Pannonien, genom monarkiens
införande (år 1000) ordnat sitt politiska lif,
blef, hufvudsakligen genom Stefan I:s antagande
af kristendomen, icke deras eget språk, utan
latinet landets officiella, i gudstjensten och
folkförsamlingarna använda språk. Först i 15:de
årh. och särskildt under Mattias Corvinus’ regering
(1458–90) kan magyariskan anses hafva börjat
utveckla ett verkligt literärt lif. Redan i 11:te
årh. funnos i Ungern många klosterskolor, och under
den följande tiden grundades flere högskolor under
namn af »studium generale», såsom i Veszprém (i
13:de årh.), i Fünfkirchen (1367) och Buda (1388),
samt en akademi i Pressburg (1467). Den första
tryckta bok i Ungern, »Chronica hungarorum», utkom
1473 i Buda och det första magyariska tryckalster,
Pauli bref, i Krakov 1533. Sedan äldsta tider har
Ungern i betydligt antal och i alla lärofack egt
författare på latinska språket, sådana som Anonymus
Belae regis notarius, den okände förf. af »Gesta
hungarorum» från 12:te årh., Simon Kézai (»Liber
chronicorum» från 13:de årh.) m. fl. Men hela denna
literatur är numera af så litet värde, att den här
kan saklöst förbigås. Äfven inom den äldsta rent
magyariska literaturen (12:te–16:de årh.) står värdet
icke i något rimligt förhållande till antalet af
författare och arbeten. Med få undantag, såsom Béla
György och Bálint Balassa, voro skalderna torra
rimsnidare af krönikor, krigssånger o. dyl., och
bland de prosaiska arbetena finnes knappt ett enda
af vetenskaplig betydenhet för sin tid. En enda, men
stor betydelse har dock denna literatur, nämligen den
rent språkliga, i det att den dels utvecklade den då
ännu obildade magyariskan, dels nu är af stor vigt för
oss för kännedomen om språkets tidigare beskaffenhet
och historia. De äldsta och vigtigaste språkliga
minnesmärkena äro det i en latinsk handskrift i Prag
funna »liktalet» Halotti beszéd och en »bön»,
Könyörgés (från 12:te årh.), publicerade i
1:sta bandet af ungerska akademiens »Régi magyar
nyelvemlékek» (Gamla magyariska språkmonument;
1838), vidare, från 13:de årh., det i Königsberg 1863
funna fragmentet af en afhandling om Jungfru Maria,
meddeladt i Toldys »Irodalomtörténeti olvasókönyv»
(Literaturhistorisk läsebok; B. I, 1868), och ett
»fader-vår», intaget i den äldsta ungerska ordboken
(»Nomenclatura sex linguarum», 1538), samt från
14:de årh. Szent-Margit-legenda. Något yngre, men
vigtigare genom sitt större omfång äro »Wien-kodex»
l. »Révai-kodex» (stycken ur Gamla testamentet på
magyariska) och »München-kodex» l. »Jászay-kodex»
(de fyra evangelierna), bägge från 15:de årh. och,
liksom Margareta-legenden, offentliggjorda i I
och III d. af »Nyelvemlékek». Från 15:de och 16:de
årh. finnes dessutom i behåll en stor mängd skrifter:
öfversättningar af bibeldelar, helgonlegender,
minnesånger, köpekontrakt m. m. Ungerns förnämste
literaturhistoriker, Ferencz Toldy, uppräknar
mer än 40 arbeten från denna tid och har sjelf
utgifvit det vigtigaste deraf, såsom passionstexter
(1856), »Nádorkodex» (1857), prosaförfattare i
16:de årh. (1858), större legendsamlingar (1858–63)
m. m. – Under 17:de årh. grundade jesuiterna flere
högre läroanstalter i Tyrnau, Pressburg, Klausenburg
m. fl. städer. 1777 flyttades läroverket i Tyrnau till
Buda och 1787 till Pest samt upphöjdes till landets
universitet. Rikare på gedigna arbeten, särskildt
i poesi, är också denna tid (se nedan de särskilda
literaturafdelningarna). Men sedan den magyariska
literaturen på detta sätt i mer än 2 årh. utvecklats
till allt större lifaktighet, inträdde under större
delen af 18:de årh., eller från freden i Szatmár
(1711) till Josef II:s tronbestigning (1780), en tid
af stillastående och dvala, hvarunder i st. f. det
magyariska skriftställeriet i Ungern det latinska
uppnådde sin högsta blomstring. På latin utgafs sedan
1705 den första tidningen, »Mercurius veridicus», och
från 1726 ett slags statskalender (»Schematismus»). I
det offentliga lifvet och i skolorna blef latinet
åter allenaherskande, men derjämte började tyskan
vinna en allt större utbredning bland de bildade
klasserna, och en tysk veckoskrift började utkomma
redan 1731. Såsom latinska författare utmärkte sig
för språkets klassiska elegans Hidi, Hevenesi, Kazy,
Novák, Horanyi o. a. Bland de få, som skrefvo på
magyariska, förtjena nämnas historieskrifvaren
Mihály Cserényi, skalderna Ferencz Faludi och László
Amadé samt literatursamlaren Spangár (»Magyar
könyvtár», Magyariskt bibliotek, från 1738). – Den nya
period, i hvilken den magyariska literaturen inträdde
med Josef II:s regering eller kanske redan under
Maria Teresias från 1772, med György Bessenyi och
hans literära krets, är till sina grunddrag och sin
tendens öfvervägande politisk. Den första magyariska
tidningen, »Magyar hirmondó» (Magyarisk budbärare),
utgafs 1780 i Pozsony (Pressburg) af Ráth, och från
denna tid börjar den i Ungerns hela nyare historia
så djupt ingripande språkstriden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
