Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnesium-ljus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnesium-ljus. Se Belysning, sp. 191, och Magnesium.
Magneskog. Se Mangskog.
Magnet (Grek. magnesios lithos, magnetes; om ordets
sannolika härledning se Magnesia, kem.), fys.,
en jernmalm eller ett stålstycke, som besitter
egenskapen att på visst afstånd draga till sig och
sedan fasthålla jern och jernhaltiga kroppar. Ett
mineral (t. ex. den i Sverige ymnigt förekommande
magnetiska jernmalmen), som af naturen är utrustadt
med magnetiska egenskaper, kallas magnetsten
l. naturlig magnet. Sådana minerals magnetism är
i allmänhet tämligen svag, men kan i någon mån
förstärkas genom s. k. armering (se d. o.). Men
som deras styrka i de flesta fall är otillräcklig
och deras form olämplig för de experiment, som
kunna ifrågakomma, hafva de numera nästan alldeles
kommit ur bruk och ersättas af konstgjorda magneter.
Dessa förfärdigas af härdade stålstycken, som
man genom magnetisering bibringar kraftiga magnetiska
egenskaper, och hvilka man kan gifva olika form
alltefter olika ändamål. De göras vanligen i form af
cylindriska eller prismatiska stänger, af platta,
långsträckta, tillspetsade lameller eller nålar,
men erhålla äfven ofta den s. k. hästskoformen (se
Hästskomagnet). Stålmagneter förlora visserligen
med tiden en del af sin magnetism, om icke särskilda
anordningar vidtagas för dennas bibehållande, men
fortfara dock att vara magnetiska lång tid efter sin
magnetisering. De pläga derför benämnas permanenta
magneter, till skilnad från de temporära magneter,
som uppkomma, när stycken af mjukt jern försättas i
magnetiskt tillstånd genom inverkan på afstånd från
andra magneter eller genom elektriska strömmar, som
uppväckas rundt omkring dem, hvilket tillstånd icke
fortfar längre, än verkan utifrån räcker. Sådana
temporära magneter kunna göras t. o. m. kraftigare
än de starkaste permanenta magneter. Till dem höra
de s. k. elektromagneterna (se d. o.). Se i öfrigt
Bärkraft, Magnetisering, Magnetism, Magnetpoler.
R. R.
Magneter (Grek. magnetes) innevånare i det tessaliska
landskapet Magnesia.
Magnetisering.. 1. Fys. Konstgjorda magneter fabriceras
af stålstycken genom vissa manipulationer, som
gå ut på att bringa dem under inflytande af den
magnetiska kraften hos en eller flere starka magneter
i deras omedelbara närhet och detta på sådant sätt,
att den i dem uppväckta magnetismen regelbundet
fördelar sig inom deras massa, på samma gång som
denna magnetism blifver så kraftig som möjligt. I
detta fall sägas de vara magnetiserade till
mättning. Magnetisering sker genom s. k. strykning,
hvaraf flere slag äro i bruk, såsom enkel strykning,
söndrad strykning, dubbelstrykning, cirkelstrykning
m. fl. Vid strykningen lägges den stålstång, som
skall magnetiseras, i horisontal ställning, hälst med
sina båda ändar hvilande på de oliknämniga polerna af
tvänne starka magneter. Den enkla strykningen tillgår
så, att den ena polen af en stark magnet
nedställes på stålstångens ena ände samt sedan
längs stången föres till dess andra ände, der den
upplyftes, hvarefter samma operation flere gånger
upprepas. Härvid erhåller den änden af stången, vid
hvilken strykmagneten aflyftes, motsatt pol mot den,
med hvilken strykningen verkställes, och stångens
andra ände liknämnig pol med denna. Den söndrade
strykningen tillgår så, att man nedsätter tvänne
magneter i lutande ställning med sina oliknämniga
poler på ömse sidor om stångens midt, förer dem
samtidigt med en jämn rörelse till hvar sin ände
af stången, der aflyfter dem och sedermera å nyo
nedsätter dem vid midten af stången för att flere
gånger verkställa nämnda operation. På detta sätt
blifver den ände af stången, som strykes med en
nordpol, sydmagnetisk och den, som strykes med en
sydpol, nordmagnetisk. I stället för att stryka
stångens båda hälfter med hvar sin magnet kan man
låta båda magneterna följas åt och stryka med dem
fram och tillbaka längs med hela stången. Denna
metod benämnes dubbelstrykning. Tvänne lika långa
stålstänger kunna lätt samtidigt magnetiseras
förmedelst s. k. cirkelstrykning. Stängerna läggas
dervid parallelt på något afstånd från hvarandra,
och deras ändar förenas med mjuka jernstycken. En
kraftig magnet ställes vertikalt med ena polen
på midten af den ena stången och föres i denna
ställning flere gånger öfver den rektangel, som
bildas af stålstängerna och de mjuka jernstyckena,
samt aflyftes slutligen vid samma ställe, der den
först nedsattes. I stället för en strykmagnet kan man,
såsom vid dubbelstrykningen, använda tvänne sådana,
med motsatta poler berörande stängerna och ställda
i vinkel med hvarandra. De mjuka jernstyckena kunna
ock ersättas af stålstänger, i hvilket fall alla fyra
stängerna samtidigt blifva magnetiserade. Stålstycken
i hästskoform kunna ock göras magnetiska genom
strykning med magnetstänger, och detta på flere
sätt. Antingen strykes från ena änden till den andra
utefter hela hästskon gång på gång, men alltid i samma
led, eller ock stryker man med en sydpol från kröken
mot ena skänkelns ände och samtidigt med en nordpol
från kröken mot den andra skänkelns ände eller ock,
omvändt, hvarje skänkel med sin pol från den fria
änden mot kröken. I stället för tvänne magneter kan
man äfven använda en hästskomagnet af ungefär samma
dimensioner som den, hvilken skall magnetiseras,
och stryka med den från kröken mot skänklarnas fria
ändar eller tvärtom. Om det hästskoformiga stålstycket
förses med ett ankare (se d. o., 2.) af mjukt jern,
eller om tvänne hästskoformiga stålstycken läggas
med skänklarna vända mot hvarandra, låter äfven
cirkelstrykning använda sig. Af hvad slag strykningen
än må vara, bör den alltid verkställas på stångens
eller hästskomagnetens båda bredsidor, ty derigenom
blir denne starkare magnetisk. – En stålstång kan
magnetiseras äfven derigenom att en stark elektrisk
ström ledes i en spiral rundt omkring henne. En rulle
af i spiral upplindad, öfverspunnen koppartråd utgör
en del af ledningen till en galvanisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
