Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 461-462 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löfstedt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bohus län. Från dess högsta topp,
Björnerödspiken l. Björnepiken, omkr.
178 m., den

Heraldiskt löfverk.

tiögsta punkten i Bohus län, har man en af de
vidsträcktaste utsigterna i hela södra Sverige.

Löfvestad, socken i Malmöhus län, Färs härad. Areal
5,435 har. 2,790 innev. (1884). L. bildar med
Fogeltofta ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Lunds stift, Färs kontrakt.

Löfving, Stefan, krigare, född i Narva d. 24
Dec. 1689, deltog redan 1710 i några smärre
krigiska företag på Finlands östra gräns och
användes, sedan han 1711 fått plats i armén såsom
mönsterskrifvare vid Åbo läns infanteri-regemente,
i en mängd smärre rekognosceringar. Sedan armén
1713 och 1714 blifvit slagen och dragit sig tillbaka
till Sverige, förblef han i Finland och förde under
flere års tid ett kringströfvande partigängarelif,
hvilket beredde honom en viss ryktbarhet. Han
uppehöll sig i Satakunta, Nyland och Egentliga
Finland, men hälst i den sydvestra finska skärgården,
oaflåtligt ströfvande kring i närheten af de fientliga
posteringarna. Han t. o. m. trängde någon gång djerft
in i det fientliga hufvudqvarteret i Åbo. Genom
list, snabbhet och skickligt anlagda förklädningar
lyckades han gång efter annan rädda sig ur de mest
öfverhängande faror och bereda fienden ej ringa
obehag. Tillika meddelade han regeringen i Sverige
tillförlitliga underrättelser om ryssarnas ställning
och förehafvanden i sydvestra Finland. Bönderna,
åtminstone de fleste, sågo dock i honom snarare en
förtryckare än en vän och räddare. Ty hänsynslös
af naturen, gick han hårdt och våldsamt tillväga,
hvarjämte det småkrig han förde retade ryssarna till
ökad stränghet mot landets innevånare. Det vilda
lifvet tyckes icke helt och hållet hafva förqväft
de bättre känslorna hos honom, till hvilket man kan
sluta deraf att i hans dagbok, som är intagen i Yrjö
Koskinens »Lähteitä iso-vihan historiaan», någon
gång träffas yttranden af innerlig fromhet. 1716
utnämndes han till fänrik, och då han 1717 i Lund
sammanträffade med konungen,
gaf denne honom i nådiga ord sin välvilja
tillkänna. Efter konungens död blef han förgäten
och erhöll först 1729 kaptens rang med löfte att vid
tillfälle användas, utan att dock något vidare steg
togs för att gå hans önskningar till mötes. Missnöjd
begaf han sig till hertig Karl Fredrik af Holstein,
som gaf honom understöd.
Han var t. o. m. betänkt på att inträda i rysk
tjenst, men afstod derifrån, då till hans underhåll
anslogs ett kronohemman, Hommanäs i Nyland, som han
behöll till sin död. Efter krigets förnyade utbrott
1741 trädde han utan lön i tjenst, men blef i Mars
1742 gripen och qvarhölls under flere månader såsom
fånge på Tavastehus slott. Följande år användes
han i krigstjenst i norra Österbotten och erhöll
1747 majors rang. Fullkomligt grundlösa torde de
misstankar, som föranledt hans häktande, ej varit,
ty under riksdagen 1746–47 erbjöd han i likhet med
några andra finnar den ryske ministern i Stockholm von
Korff sina tjenster. Regeringen blef troligen okunnig
härom, och 1752 gaf hon honom en lifstidspension
af 120 dlr s. m. L. dog d. 22 Okt. 1777.
M. G. S.

Löfånger. 1. Socken i Vesterbottens län,
Löfångers tingslag. Areal 52,005 har. 4,003
innev. (1884). L. utgör ett konsistorielt pastorat
af 2:dra kl., Hernösands stift, Vesterbottens första
kontrakt. – 2. Tingslag i Vesterbottens län, ingår
i Skellefteå fögderi och i Vesterbottens mellersta
domsaga. Tingslaget omfattar blott Löfångers socken.

Löfö, by i Vårdö kapell, Sunds församling
(Åland), är beläget på samma ö som Vårdö
kapellkyrka, n. om denna. I L. by höllos Maj
1718–Okt. 1719 fredsunderhandlingar emellan Sverige
och Ryssland. Underhandlare voro å den svenska sidan
G. H. von Görtz (efter hvilkens fall J. Lillienstedt
inträdde) och K. Gyllenborg, å den ryska J. D. Bruce
och J. Fr. Ostermann. Förhandlingarna ledde ej till
något resultat.

Löfd l. Nål, Nord. mytol., var jätten Fårbötes maka
och Lokes moder.

Lögaren. Se Mälaren.

Lögberg (»Lagberget») kallades en höjd vid det
isländska alltingets samlingsplats, från hvilken
kungörelser meddelades menigheten. På tingets
andra dag drog man dit för att få domare utnämnda
vid de särskilda domstolarna och platser anvisade
för fjerdingsdomarna. Der delgåfvos stämningar i
sådana mål, som uppkommit under sjelfva tingstiden,
t. ex. för förseelser under rättegångar m. m. Der
framsade lagsagomannen lagarna samt kungjorde alla
i lagrättan antagna nya lagar och, vid tingets slut,
det följande årets tidräkning. Äfven enskilda personer
fingo, med lagsagomannens tillstånd, från L. meddela
hvad de ville hafva bragt till allmän kännedom, under
den hedniska tiden t. ex. utmaningar till tvekamp,
tillkännagifvanden om skilsmässa, inbjudningar
till gästabud o. s. v. Platsen för L. har i mer än
hundra år varit bestämdt påvisad, nämligen en klippa,
som genom tvänne djupa remnor i lavan skiljes från
den öfriga tingsplatsen, hvilken der, ö. om Öxarån,
jämnt höjer sig mot öster. Mot denna uppfattning har
K. Kaalund, i »Bidrag til en historisk-topografisk
beskrivelse af Island», gjort vigtiga inlägg, i det
han nämligen sökt bevisa, att man icke kan finna
spår af denna tradition från äldre tid än midten
af 1700-talet, samt att många uttryck i källorna
(»Grågås» och sagorna) snarare tyda på att L. varit
en del af Almannagjás strand, hvilken v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>