Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Länd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställda besvär och anmärkningar. Länet har äfven
politisk betydelse såsom utgörande valkrets vid val
af ledamöter i riksdagens Första kammare. Dessa utses
nämligen af landstinget till ett antal, som beror på
landstingsområdets folkmängd (städer med 25,000 innev.
och deröfver bilda egna valkretsar). Länet är derjämte
området för ett (Elfsborgs och Kalmar län för två)
hushållningssällskaps (se d. o.) verksamhet. Länet
är således ett vigtigt led i statsförvaltningens
och sjelfstyrelsens organisation. Den nuvarande
länsindelningen ledes i sina hufvuddrag tillbaka
till 1634 års regeringsform, enligt hvars 23:dje §
landtregeringen i det egentliga Sverige fördelades i
12 »höfdingedömen» eller »gubernament» med särskildt
bestämda residens. Man följde vid denna fördelning i
några fall, så vidt det lät sig göra utan olägenhet,
den uråldriga landskapsindelningen, i det att man
lät »höfdingedömets» eller länets gränser i det
hufvudsakliga sammanfalla med landskapets. Så var
händelsen med Uplands, Vestmanlands, Östergötlands,
Södermanlands och Kopparbergs län. Men å andra sidan
tvekade man ej att klyfva ett landskap i flere län
(Vestergötland i Skaraborgs och Elfsborgs län,
Småland i Kronobergs och Kalmar län) eller låta
ett län omfatta flere landskap (Nerike och Värmland
sammanslogos till ett län med residens i Örebro;
hela Norrland och Lappland bildade ett län med
residens i Hudiksvall). Af Stockholms stad bildades
ett öfverståthållareskap. Sedan de lyckosamma krigen
mot Danmark 1643–45 och 1657–58 ökat det egentliga
Sveriges område med landskapen Jämtland, Herjedalen,
Gotland, Bleking, Skåne, Halland och Bohus län,
ökades naturligtvis också länens antal. Man tycktes
dock ej vara benägen att fastslå bestämda gränser
för dem eller ens hålla på de gamla länens. Det
heter nämligen i 1660 års regeringsforms 10:de §:
»Hwad Landshöfdingedömens indelning och Residence
widkommer; Så finne wij, at detta intet så noga
kan hållas och observeras: utan står till Konungens
och Regeringens godtyckio, efter Statens trångmål
och tidernes förändring at måge densamme contrahera,
förmera eller förändra». Men i 1719 års regeringsform
(§ 32) och likaså i 1720 års (§ 38) bestämdes
länens antal till 20, nämligen Uplands, Roslagens
l. Stockholms, Skaraborgs, Kronobergs, Jönköpings,
Vestmanlands, Östergötlands, Södermanlands, Elfsborgs,
Kalmar, Kopparbergs, Nerikes och Värmlands (Örebro),
Vesternorrlands, Vesterbottens, Gotlands, Malmö,
Kristianstads, Blekinge, Hallands samt Göteborgs
och Bohus. Genom utbrytningar ur dessa län bildades
sedermera ytterligare 4 län, nämligen 1762 Gefleborgs
län (Gestrikland, Helsingland och Herjedalen, som
utbrötos ur Vesternorrlands län), 1779 Värmlands
(genom Nerikes och Värmlands fördelning på skilda
län), 1810 Jämtlands (landskapen Jämtland, som skildes
från Vesternorrlands, och Herjedalen, som skildes från
Gefleborgs län) och s. å. Norrbottens (norra delen af
lanskapet Vesterbotten och af Lappland, som skildes
från Vesterbottens län). Sedan 1810 har antalet af
rikets län varit 24, med
undantag af 1819–25, då Öland var skildt från Kalmar län
och bildade ett eget höfdingedöme. – De finska länens
antal är för närvarande 8. Beräknas Finlands areal
till 373,603,8 qvkm., blir hvart län i medelstorlek
46,700,5 qvkm. Men disproportionen i länens ytvidd
är i Finland liksom i Sverige betydlig: det största
länet, Uleåborgs, har en areal af 165,641 qvkm.,
det minsta, Nylands, af 11,871,8 qvkm. Folkmängden
var 1883 i medeltal för hvarje län 267,762; största
folkmängden hade Vasa län, 373,777, minsta S:t
Michels, 170,693. De finska länen spela icke en
så stor rol i politiskt, kommunalt och ekonomiskt
afseende som de svenska; de äro föga annat än civila
förvaltningsområden.
De svensk-finska länen motsvaras i Norge och
Danmark af »amt». En efterbildning af dem äro de
ryska »guvernementen». – Om länen se för öfrigt den
särskilda artikeln öfver hvarje län.
Länd (Lat. lumbus), anat. 1. Bakre delen och sidodelen
af mellersta bukregionen emellan bröstkorg och bäcken,
med artificiel gräns framåt (se Abdomen). Dess
fasta stomme utgöres af ryggradens fem ländkotor,
på hvilka såväl fram som bak ligga muskler. Inåt
bukhålan ligga i denna trakt njurarna jämte delar
af groftarmen, blodkärl, nerver m. m. I allmänt
språkbruk är dock begreppet »länd» vacklande, i det
att dermed vanligtvis torde förstås endast den bakåt
belägna delen af regionen, hvaremot den främre, i den
hvälfda buken öfvergående, benämnes »veka lifvet». –
2. Den del af ryggraden hos våra husdjur, som är
belägen emellan den egentliga ryggen och korset. Den
har till grundlag sex ländkotor. Det är fördelaktigt
att länden hos hästar är kort och, sedd från sidan,
vågrät eller endast obetydligt höjd mot korset. Genom
mycket fylliga ryggradsmuskler, som finnas i
synnerhet hos hästar af gröfre slag, såsom ardenner-
och percheron-hästen m. fl., uppkommer en fåra i
midten af länden, hvilken då säges vara klufven. Vid
afvikelser i ryggens och ländens riktning från den
vågräta uppstå s. k. »karprygg» och »svankrygg».
1. G. v. D. 2. C. A. L.
Ländkota. Se Kota.
Ländler (T.), »tyrolienne», österrikisk runddans i
lugn rörelse och 3/4 takt.
Länga (Holl. leng), sjöv., en lösända, antingen
öppen eller hopsplitsad till en ring eller ock
en särskildt inrättad kort ketting (se figurerna
å följ. sida). Längan användes att slå om eller
fästa på tunnor och andra föremål, som skola
hissas eller firas. Se t. ex. Båtlänga, Fatlänga.
L. H.
Längbro, socken i Örebro län, Örebro härad. Areal
3,049 har. 885 innev. (1884). Annex till Örebro stad,
Strengnäs stift, Örebro kontrakt. L. skall framdeles
jämte Ånsta skiljas från Örebro och förenas med Eker
till särskildt pastorat.
Längd l. longitud. 1. En orts geografiska längd
är den vinkel, som ortens meridian bildar med
en annan, bestämd meridian. Då en karta upprättas
öfver endast ett land, räknas längden ofta från dess
hufvudstad. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
