Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lystringsgallerier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berömmelse. Pelhams på ytan blaseradt eleganta väsende
gaf inom mode-verlden upphof åt en »Pelham-dandyism»,
som gjorde ända på Byron-uppstyltningen i drägt och
låter. En blandning af sjelfbekännelser och satiriska
iakttagelser framträder äfven i romanerna The disowned
(s. å.) och Devereux (1829; L:s svagaste arbete),
på hvilka följde Paul Clifford (två uppl. 1830),
engelska literaturens första tendensroman. Den är
riktad mot dåtidens fängelseväsende och ofantligt
utsträckta tillämpning af dödsstraffet, äfven
för ringa förbrytelser. Under dessa år skref L.,
vid sidan af sitt jägtande romanförfattareskap,
bidrag i massa till tidningar, tidskrifter och
kalendrar. Då hans 1827 ingångna giftermål medfört en
brytning emellan honom och hans moder, var han, med
ett blott obetydligt fädernearf, för sitt uppehälle
hänvisad till pennan – och hans anspråk på lifvets
komfort voro allt annat än små. Under denna period
hade L. att lida mycket af den engelska kritikens
hätskhet, men han gaf svar på tal i den af honom 1831
öfvertagna tidskriften »New monthly magazine». Vid
samma tid öppnades för honom den politiska banan,
i det han 1831 invaldes i underhuset, hvarest
han satt qvar till 1841. Han slöt sig der till
whigpartiets radikala flygel, kämpade för frihandel
och för rösträttens största möjliga utsträckning
samt genomdref nedsättning i stämpelskatten på
tidningar. 1838, vid drottning Viktorias kröning,
upphöjdes han till baronet – en belöning för det
stöd han gifvit den liberala ministèren Melbourne
genom flygskriften Letter to a late cabinet minister
on the present crisis (1834, tjugo uppl.). Under
detta sitt första parlamentariska skede författade
L. flere märkliga arbeten. Romanen Eugene Aram (1832;
sedermera dramatiserad), en raffinerad själsmålning,
skildrar huru en lärd forskare af sitt bokvurmeri
drifves in på förbrytelsernas väg. Närmast följde
fashion-romanen Godolphin (1833), s. å. England and
the english, satiriska essays af högt värde, och 1834
berättelsen The pilgrims of the Rhine, i hvilken
en fantastisk elf-verld spelar in. Frukter af en
studieresa till Italien blefvo två lika sjelfständiga
som storslagna diktverk, den arkeologiska romanen
The last days of Pompeii (1834) och den historiska
romanen Rienzi, the last of the roman tribunes
(1835). De rikhaltiga historiska utkasten Athens,
its rise and fall (1836) omgötos deremot icke till
något konstverk. Den nyromantiska öfverspändheten
i romanen Ernst Maltravers (1837; tillegnad tyska
nationen) smakade samtiden synnerligen väl. En
fortsättning deraf bildar Alice, or the mysteries
(1838), medan de s. å. utkomna Leila, or the siege
of Granada och Calderon, the courtier äro förlagda
till äldre tider i Spanien och Zanoni (1841) till
rosenkreuzare-samfundet i 18:de årh. Emellertid hade
L. vändt sin håg till dramat, ett diktområde, hvilket
han riktade med alster, som haft stor och varaktig
framgång, byggda som de äro med noggrann kännedom
om skådebanans kraf. De bästa äro The lady of Lyons
(1838), Richelieu (1839; gifven i Sverige 1840)
och komedien Money (1840; »Penningen», 1842).
Efter moderns död, 1843, ärfde han hennes gods
och fogade namnet L. till sitt fäderneärfda. På
»melodram-romanens» fält frambragte L. vidare
Night and morning (1841) och Lucretia, or the
children of night (1846) samt inom den historiska
romanen de gedigna verken The last of the barons
(1843) och Harold, the last of the saxon kings
(1848). Samtidigt uppträdde han såsom verskonstnär
med Poems (1842), en öfversättning (jämte biografi)
af sin älsklingsskald Schillers lyrik (»Poems and
ballads», 1844; 2:dra uppl. 1869), satiren The new
Timon (1845) samt King Arthur (1849; ny uppl. 1870),
ett skäligen enformigt romantiskt epos, vid hvilket
L. dock hade fäst stora förhoppningar. En förut icke
anad sida af sin berättareförmåga uppenbarade han
med den hjertligt humoristiska, om Sterne påminnande
romanen The Caxtons (1848), som emottogs med
stor förtjusning. Till samma riktning hör My
novel, or varieties in english life (1851–52). L:s
öfvergång till toryism gifver sig deri tillkänna,
i det han på ett tämligen utmanande sätt prisar
jordegare-aristokratien gent emot köpmansståndet. För
öfrigt hade han långt tidigare uttalat som sin åsigt,
att folkets massa borde genom sociala reformer
»aristokratiseras» i yttre och inre afseende. Af
den forne frihandelsvännen hade nu blifvit en
ifrig protektionist. Sedan han 1851 i Letter to
John Bull, Esq. (tio uppl.) sökt visa farorna af
spanmålslagarnas upphäfvande, invaldes han 1852 å
nyo i underhuset (för grefskapet Hertford). Hans
omsorgsfullt utarbetade parlamentstal gjorde
alltid verkan, ehuru naturen icke danat honom
till talare. 1858–59 var L. kolonial-minister i
lord Derbys andra tory-ministèr. Till erkänsla för
hans verksamhet på denna post äro en stad i British
Columbia och en i Queensland uppkallade med namnet
L. Efter åtskilliga års tystnad framträdde L. med
den konstfullt anlagda romanen What will he do with
it? (1858) och sensationsromanen A strange story
(1861) samt utgaf i versform St Stephen’s (1860;
ett galleri af parlamentsporträtt från drottning
Annas dagar), The lost tales of Miletus (1866) samt
en öfversättning af Horatius’ oder och epoder
(1869; 2:dra uppl. 1872). Hans sista romaner
voro den anonymt utkomna, fantastisk-satiriska
utopien The coming race (åtta uppl. 1871), som
väckte ett ovanligt uppseende, Kenelm Chillingly
(1873), i hvilken engelska samhällsformer skildras,
delvis med mycken humor, och The parmans (1874), en
sederoman från andra kejsaredömet i Frankrike. L.,
som sedan 1866 var baron och medlem af öfverhuset,
afled d. 18 Jan. 1873 på sin villa vid Torquay. Han
är begrafven i ett kapell i Westminster abbey, ej
långt från »skaldernas vrå». Posthumt utkom äfven
den ofullbordade berättelsen Pausanias, the spartan,
utgifven 1876 af L:s son (se L. 2), som vidare
har utgifvit »Speeches of Edward lord L.» (2 bd,
1874) samt 1883 de 2 första banden af en rikhaltig
biografi, »The life, letters, and literary remains
of Edward Bulwer, lord L.». – L:s arbeten finnas
samlade bl. a. i Tauchnitz’ »Collection of british
authors» och i den s. k. Knebworth-upplagan (1873
o. f.). Romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
