Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lübeck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef beskjuten under försöket att på fartyg smyga
sig utför Trave och tillfångatogs. L. var sedan
besatt af fransmännen och införlifvades i Dec. 1810
med kejsareriket (depart. Bouches de l’Elbe). Dess
handel tillintetgjordes derunder alldeles genom
kontinentalspärrningen. När fransmännen vid en
rysk kårs ankomst våren 1813 hade lemnat staden,
deltog den i striden för Tysklands befrielse,
intogs väl ännu en gång af fransmännen, som genom
kontributioner och reqvisitioner alldeles uttömde dess
tillgångar, men befriades slutligen, då svenskarna
under Bernadotte inryckte d. 5 Dec. s. å. Med freden
återfick den sin sjelfständighet och blef medlem
af Tyska förbundet. 1866 inträdde staden i Nordtyska
förbundet och 1868 i tyska tullföreningen.
Lübeck, furstendöme, tillhörande storhertigarna
af Oldenburg, är beläget vid Östersjön, emellan
Holstein och staden Lübecks område. Areal 541
qvkm. 35,145 innev. (1880). Det utgöres af en svagt
kuperad slätt, hvars norra del, med sina många
småsjöar, är synnerligen vacker. Befolkningen
är af nedersachsisk stam. 74 proc. äro
protestanter. Furstendömet består af stadskommunen
Eutin, regeringens säte, samt amten Eutin och
Schwartau. Det var ursprungligen en del af
biskopsstiftet Lübeck, som grundades 948 i Oldenburg, men
1163 flyttades till staden Lübeck, ehuru biskoparna
fortfarande residerade i Eutin. Efter Henrik Lejonets
fall (1180) blef stiftet riksomedelbart, men hörde
i kyrkligt hänseende till ärkestiftet Bremen. Efter
1535 förvaltades det af protestantiska biskopar, som
sedan 1586 valdes bland furstar af holstein-gottorpska
huset. Genom westfaliska freden fick furstbiskopen
säte och stämma på tyska riksdagen. 1647 förband
sig L:s kapitel att välja 6 biskopar efter hvarandra
ur holstein-gottorpska huset; derefter skulle äfven
danska prinsar kunna väljas. (En af dessa holsteinska
furstbiskopar, Adolf Fredrik, 1727–43, valdes
1743 till svensk tronföljare och blef 1751 svensk
konung.) Vid sekularisationen 1803 erhöll hertigen
af Oldenburg (som tillhörde huset Holstein-Gottorp)
stiftets område såsom verldsligt furstendöme. 1866
ökades detta genom det af Preussen afträdda amtet
Ahrensbök.
Lübke, Wilhelm, tysk konsthistoriker, f. i
Dortmund 1826, gjorde universitetsstudier i Bonn
och Berlin samt blef 1857 lärare i arkitekturens
historia vid Berlins arkitektskola, 1881 professor
i konsthistoria vid polyteknikum i Zürich, 1866
vid polyteknikum och konstskolan i Stuttgart och
1885 vid Karlsruhes tekniska högskola. Han är ock
föreståndare för det storhertigliga målnings- och
skulpturgalleriet i sistnämnda stad. L:s skrifter
åtnjuta högt anseende genom innehållets grundlighet
samt den klara, lefvande framställningen. Här
må nämnas Geschichte der architektur (1855, 6:te
uppl. 1884–86; »Arkitekturens historia», 1871),
Grundriss der kunstgeschichte (1861, 9:de uppl. 1882;
»De bildande konsternas historia», 1872), Geschichte
der plastik (1863; 3:dje uppl. 1880), Geschichte der
renaissance in Frankreich (1868; 2:dra tillökta uppl.
1885) och Geschichte der renaissance in Deutschland
(1873; 2:dra uppl. 1881–82), hvilka två sistnämnda
arbeten bildade 5:te bandet af Kuglers »Geschichte
der baukunst», Geschichte der italienischen malerei
von 4. bis ins 16. jahrhundert (1878–79), Rafaels
leden und werke (1882) och Bunte blätter aus
Schwaben (1885). L. har äfven lemnat texten till
flere planschverk.
Lücke, Gottfried Christian Friedrich, tysk luthersk
teolog, f. 1791, professor i Bonn 1818, i Göttingen
1827, d. 1855, gjorde sig bemärkt genom exegetiska
arbeten öfver de skrifter i Nya testamentet, som bära
apostelen Johannes’ namn. L. var en af de värdigaste
representanterna för den teologiska riktning, som,
anslutande sig till Schleiermacher, sökte försona
tro och vetande, den s. k. medlingsteologien.
1. Lüdeke, Christoph Wilhelm, tysk prest,
literaturhistoriker, f. i Schöneberg, Altmark, 1737,
var student i Halle, då han 1758 af lutherska
församlingen i Smyrna kallades att vara dess
förste själasörjare. Detta kall skötte han
till 1768, då han utnämndes till kyrkoherde
vid en församling i Magdeburg. 1773 blef L. andre
och 1774 förste pastor vid Tyska församlingen i
Stockholm, hvilken syssla han innehade till sin död.
Han afled i Stockholm 1805. – L. skapade sig ett
namn mindre genom sina utgifna predikningar
och andliga tal än genom sin Beschreibung des
türkischen reichs (3 d., 1771–89) samt i synnerhet
genom Allgemeines schwedisches gelehrsamkeits archiv
(7 del., 1781–96), en med ovanlig sakkunskap och
fullständighet utförd framställning af hela den
svenska literaturen under Gustaf III:s tid samt
än i dag en oumbärlig literaturhistorisk och
bibliografisk källa. Om sin församling inlade
L. flerfaldiga förtjenster. Bl. a. utgaf han i
förening med pastor Hachenburg en ny redaktion af
Deutsches stockholmisches gesangbuch (1801).
-rn.
2. Lüdeke, Johan Anton August, historisk forskare,
boksamlare, den föregåendes son, f. i Magdeburg
1772, blef student i Upsala 1788 och i Göttingen
1791 samt filos. mag. derstädes 1798. Efter att
hafva prestvigts (1799) blef han k. hofpredikant samt,
1802, pastor vid tyska församlingen i Norrköping,
hvilken befattning han 1807 utbytte mot den af andre
pastor vid Stockholms tyska församling. 1817 blef
han ensam pastor i denna församling och 1818
teol. doktor. Han afled i Stockholm 1838. –
Redan som student visade L. sig såsom en allvarlig
specialforskare genom sin Dissertatio historica
de ecclesia teutonica et templo S:tae Gertrudis
stockholmiensi (Ups. 1791); och han fortsatte
med oförtruten flit sina undersökningar öfver
detta ämne, på samma gång han blef en af Sveriges
förnämste och kunnigaste boksamlare. Frukten af
sina lärda mödor nedlade L. hufvudsakligen i
arbetet Denkmal der wiedereröffnung der deutschen
kirche in Stockholm (1823), i hvilket han lemnat
underrättelser om tyska i Sverige bosatta
slägter och deras förgreningar samt med största
fullständighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
