Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lungsot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deraf en verksam insolation, med framgång täflat
med de förut nämnda kurorterna. Tropikernas klimat
har deremot genom nutritionens nedsättning visat
sig endast påskynda sjukdomens förlopp. – Den
medikamentösa behandlingen visar sällan nämnvärda
resultat och syftar hufvudsakligen till symtomens
lindring. Äfven för dem, som ej kunna använda
klimatiska kurorter, blir hufvudsaken vid behandlingen
organismens allmänna stärkande och aflägsnandet af
allt, som kan försvaga densamma. – Tuberkulos lungsot
förekommer äfven hos många djurarter, t. ex. apor, då
dessa öfverföras till kallare klimat. Deras lungsot
förlöper ungefär som menniskans. Detsamma är ej
sällan fallet med den lungsot, som ofta utvecklar
sig hos våra nötkreatur, hufvudsakligen kor. Den har
för oss intresse äfven derigenom att vid densamma
tuberkulos i jufren ej är ovanlig. Man har antagit,
att när bacillerna från dessa jufvertuberkler
komma ut i mjölken, smittan skulle genom mjölken
kunna öfverföras på menniskor. Denna fruktan synes
dock öfverdrifven, alldenstund tuberkulos, primärt
utvecklande sig i menniskans tarm, knappast synes
förekomma.
Kroniska lungsjukdomar, förlöpande med lungornas
sönderfallande och hänförda under benämningen lungsot,
förekomma – om man afser från lungtuberkulosen –
endast sällsynt. Oftast äro de till finnandes
hos arbetare, som i sitt yrke inandas retande
pulverformiga ämnen (t. ex. stenhuggare,
metallfilare, porslinsarbetare). I flertalet fall
torde denna retning endast vara det disponerande
momentet och sjelfva lungsönderfallandet
bero äfven i dessa fall på tuberkulos. Dock
är denna fråga ännu icke fullt afgjord.
W-s.
Lungsund, socken i Värmlands län, Fernebo härad. Areal
18,965 har. 2,235 innev. (1884). Annex till Kroppa,
Karlstads stift, Nyeds kontrakt.
Lungsäcksinflammation. Se Lungsjukdomar.
Lungtuberkulos. Se Lungsot.
Lungvener, venae pulmonales, anat., de tunnväggiga
blodkärl, genom hvilka blodet från lungorna strömmar
till hjertat. De äro 2 på hvardera sidan, hvilka från
lungorna nästan horisontalt bakom öfriga hjertkärl
gå till öfre sidokanterna af venstra hjertförmaket,
hvari de inmynna antingen skilda, men nära hvarandra,
eller förenade. Till följd af blodströmmens riktning
i dem till hjertat kallas de vener, ehuru de föra
arterielt blod. Med lungpulsåder och mellanliggande
kapillärer bilda de rören i blodets lilla kretslopp
l. lungkretsloppet. Jfr Blodomlopp, Hjerta.
G. v. D.
Lungört, Pulmonaria Tourn., bot., farmak.,
benämnes ett inom den svenska floran med två arter
uppträdande örtslägte med först nästan cylindriskt,
slutligen nästan femkantigt, klocklikt blomfoder,
som är likformigt femklufvet och omgifver pipen
på en trattlik blomkrona. Denna har rader af hår
i pipmynningen och skålformigt, femklufvet bräm,
hvilket straxt efter utsprickningen är rödaktigt,
men snart blir blått. Detta i lundar och å ängar
växande slägte hör
till nat. fam. Boragineae Adans., kl. Pentandria
L. P. officinalis L. har rotbladen äggrundt
hjertlika, med ljusare grågröna fläckar å bladens öfre
yta. Dessa fläckar hafva för folkfantasien gifvit
bladen någon likhet i utseendet med flikar af en
lunga, och deraf har man, i öfverensstämmelse med tron
på »signatura rerum» dragit den slutsatsen att örten
skulle vara verksam mot sjukdom i lungorna. O. T. S.
Lunkentus, svensk folkbok, hvilken utgifvits i ett
mycket stort antal upplagor, första gången 1785, och
från svenska öfversatts till danska (1844). Den äldsta
upplagans fullständiga titel är: »En ny och nöjsam
Historia, om Konungen uti Arabien, hwilken erhöll
en Prinsessa från America till Gemål, som aflade Tre
Prinsessor med honom, hwilka blefvo borttagne af en
sky och af densamme bortförde till ett förtrolladt
Land uti Siberien. Skrifwen 1772. Hwilken som ej
har Bacchus och Venus till wänner, kan under tiden
roa sig med honom, hwilken lärer taga bort dess nöje
och önska sig wara Lunkentus följeslagare». Boken,
som anses möjligen vara en fri bearbetning af ett
tyskt original, har sitt namn efter en i densamma
uppträdande »löpare», L., »som var en fjerdingsväg
lång och hade en lika lång staf af jern i handen samt
tog hundra mil i hvart språng». Sagan är, ehuru med
många förändringar, dramatiserad af J. M. Stjernstolpe
(1824). En »Saga om Lunkentus den yngre», i hvilken
hjelten är en son af den äldre L., utgafs 1847. Jfr
P. O. Bäckström, »Svenska folkböcker», II (1848).
Lunnefogeln l. lunnen. Se nästa art.
Lunne-slägtet, Mormon, zool., hör till familjen alkor
(Alciae) inom de gumpfotade simfoglarnas ordning
och foglarnas klass. Det har näbben mycket hög och
hoptryckt, med sidofåror och en svulst vid öfverkäkens
rot. Näsborrarna äro smala, icke täckta af fjädrar
och belägna vid näbbkantens rot. Vingarna äro små
och spetsiga, stjerten kort och tvär. Dithörande
foglar flyga tämligen snabbt, äro orädda, stödja vid
gåendet blott på tårna, lägga i stenören 1 ägg samt
hafva ganska smakligt kött och förträffligt dun. –
Lunnefogeln, lunnen l. grönländska papegojan,
M. arcticus, har näbbfårorna konvexa bakåt och
en trekantig, blågrå fläck kring ögat. Färgen är
ofvan och på ett kring halsen gående band svart,
på hufvudets sidor och strupen blekt askgrå, på
undre kroppsdelarna hvit. Näbben är inåt gråblå,
utåt röd; benen äro gulröda. Längden stiger till 34
cm. Ungen har mycket lägre näbb, som saknar fåror
och inåt är gulaktig, utåt brunaktig. Hufvudet
ofvan, halsryggen och ett band kring halsen äro
svartgrå och undre kroppsdelarna smutshvita,
stötande i grått. Lunnefogeln bebor Nordsjön, norra
delen af Atlantiska hafvet och Ishafvet till 80°
nordlig bredd samt finnes vid Europas, norra Asiens
och Nord-Amerikas kuster. Vid bohuslänska kusten
häckar han på ett par ställen, men i mycket ringa
antal. På Atlantiska hafvets europeiska sida bildar
han på alla fogelberg hufvudmassan af der häckande
foglar. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
