Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lundmark, Johanna Vilhelmina - Lundo (F. Lieto), socken af Masku härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland - Lundquist, Anders - Lundqvist, Karl Fredrik - Lundqvist, Ernst Gustaf - Lunds brunn, helsobrunn i Skelfvums socken, Skaraborgs län - Lunds domkyrka är Nordens äldsta metropolitankyrka och en af dess märkvärdigaste helgedomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännareblick, som i skärpa och klarhet
torde hafva få medtäflare.
-rn.
Lundo (F. Lieto), socken af Masku härad
och domsaga, Åbo och Björneborgs län,
Finland. Areal 171 qvkm. Befolkningen, finsk,
3,588 pers. (1883). L. utgör med Brunkkala kapell
(43 qvkm.; 1,040 innev.) ett imperielt pastorat
af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Domprosteriet. – Inom
L. ligger Littois klädesfabrik, som 1883 sysselsatte
158 arbetare och hade ett tillverkningsvärde
af 440,000 kr. Fabriken eges af ett bolag.
O. I.
Lundquist, Anders, historiemålare, litograf, f. i
Örebro 1803, kom helt ung till konstakademien i
Stockholm, der han särskildt blef lärjunge hos Westin
och redan 1818 kunde uppträda som utställare. Han
erhöll åtskilliga belöningar för målningar i tidens
smak, men synes aldrig drifvit det särdeles långt i
denna konstart, emedan hans färg var tung och föga
tilltalande. Deremot egnade han sig tämligen snart
åt teckningen, för hvilken hans anlag bäst lämpade
sig. Man har från 1820-talet ett par kompositioner
för »Frithiofs saga», etsade af hans hand. Med
1828, då han utförde några planscher för »Fabler
af Gyllenborg», började han sin verksamhet som
bokillustratör och litograf. Bland hans arbeten af
detta slag, delvis anonyma, må nämnas planscherna
i »Kalender för barn» (1830), »Svenskt Pantheon»
(1832–36), »Kadetten» af Oxenstierna (1843),
Ingelmans almanacksbihang o. s. v. samt särskildt
utgifna blad. Samtliga dessa teckningar äro fint
litografierade och ega ej sällan fortjenster äfven ur
kompositionens synpunkt, men äro tomma på verkligt
innehåll och lida af ett visst manér i utförandet,
som gör dem mindre tilltalande. L. blef agré af
konstakademien 1834 och upprättade en ritskola,
som en tid åtnjöt ett visst anseende. Derjämte
var han 1836–48 lärare i teckning för konung Oskar
I:s barn. Han afled i Stockholm d. 22 Okt. 1853.
-rn.
Lundqvist, Karl Fredrik, operasångare, född d. 24
Jan. 1841 i Veinge i Halland, blef student i Upsala
1860, tog der kameralexamen och ingick sedan i
Förvaltningen af sjöärendena. På flere konserter
väckte han uppseende genom sin ovanligt starka och
friska bariton; och efter att hafva biträdt i kören
under Tichatschecks gästspel i Stockholm bestämde
han sig för artistbanan, studerade för Fritz Arlberg,
debuterade d. 8 Juni 1869 såsom Josef och anställdes
s. å. vid k. teatern. Sedan dess har han derstädes
med framgång utfört en stor mängd mer och mindre
maktpåliggande roller, bland hvilka torde såsom de
mest lyckade kunna nämnas Telramund i »Lohengrin»,
Valentin i »Faust», Björn i »Vikingarna», Vilhelm
Tell, Amonasro i »Aida», Kristian i »Gustaf Vasa»,
Mossul i »Konung för en dag» samt Mikeli i
»Vattendragaren». L: s sångkonst står visserligen
icke på samma höjd som röstens naturliga resurser;
men de senare, i förening med ett varmt föredrag
och en populär personlighet, hafva gjort honom
allmänt omtyckt både på scenen och i konsertsalen.
A. L.
Lundqvist, Ernst Gustaf, vitter författare,
öfversättare, född i Nyköping d. 3 Febr. 1851,
blef student i Upsala 1869 och är sedan 1881
literatör vid de kungliga teatrarna i Stockholm. Han
uppträdde redan 1875 med »proverbet» Cornelius Nepos
(tr. 1876) och har sedan dess fortfarande skrifvit för
scenen. Af hans originalstycken må nämnas de tryckta
pjeserna Mellan barken och trädet, proverb (1877),
och Vingåkersbruden, lustspel med sång (s. å.),
samt de endast uppförda De oförsonlige (1877),
Ogräs (s. å.) och Skådespelarens hustru (1879). L.
har dessutom för scenen bearbetat och öfversatt
en mängd på Stockholms teatrar uppförda stycken
både på vers och prosa. Såsom novellist har han
utgifvit samlingarna Sannsagor och fantasier (1881)
och Profiler (1884) samt särskildt Agnes (1881), En
lifsgåta (s. å.), och. romanen April (1885). Slutligen
har han öfvat en särdeles omfattande verksamhet såsom
öfversättare af nyare Skönliteratur. -rn.
Lunds brunn, helsobrunn i Skelfvums socken, Skaraborgs
län, 11 km. n. v. om Skara, har en vacker och
helsosam belägenhet i den bördiga dalgången emellan
Kinnekulle och Billingen. Källan, som under namn af
Odenskällan af ålder varit begagnad som offerkälla,
började på 1720-talet få en mera ordnad medicinsk
användning. Dess svagt jernhaltiga vatten analyserades
1836 af L. P. Lychnell och 1878 af A. Almén. En ymnig
sötvattenskälla gifver rikligt badvatten för de båda
badhusen, och de närliggande barrskogarna gifva godt
material till det väl beredda tallbarrdestillat, som
begagnas till tallbarrsbad. Egendomen tillhör till
en fjerdedel svenska riddarhuset (genom testamente
af E. I. Gyllenberg) och för öfrigt enskilda
personer. Antalet brunnsgäster brukar uppgå till
omkr. 700 årligen. F. B.
Lunds domkyrka är Nordens äldsta metropolitankyrka
och en af dess märkvärdigaste-helgedomar. Hon anlades,
enligt det vanliga antagandet, af konung Knut den
helige i Danmark (dit Skåne hörde till 1658), som
regerade 1080–86. Denne konung förärade äfven 1085
den under byggnad varande kyrkan många jordagods och
räntor. Biskop Richvald, under hvars tid detta skedde,
afled snart derpå och efterträddes af Asker, hvilken
1104 blef ärkebiskop och hela Nordens primas. Denne
synes hafva med kraft bedrifvit byggandet. Åren
1123–31 invigde han tre altare i kryptan, men först
hans efterträdare Eskil förunnades det att, 1145,
inviga hela kyrkan till jungfru Marias och S:t
Laurentius’ ära. Förmodligen var likväl ej då hela
långhuset färdigt. Såsom kyrkans byggmästare omtalas i
handlingarna en Donatus och en stenhuggare Regnerus,
förmodligen båda inkallade. Den byggnad, som sålunda
uppstod, var ett treskeppigt långhus med tvärskepp,
kor med halfrund absis, sidokapell till detta och två
torn i vester. Under kor och tvärskepp sträcker sig
en rymlig kolonnkrypta (den enda i Sverige, utom den
i Dalby). Kryptans kolonner hafva tärningskapitäl och
mycket utspringande baser. Kolonnerna i koret hafva
rått sirade skaft, med vridna eller i hörn brutna
stafvar o. s. v. Öfverbyggnaden visar pelarearkader,
nämligen starkare pelare, på hvilkas mellansidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
