Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig. 1. L. I den store, konung af Ungern och Polen - Ludvig. 2. L. II den brådmogne, konung af Ungern och Böhmen - Ludwig, Otto - Ludwig, Karl Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polen, sträckte sig sålunda hans välde från Östersjön
till Svarta och Adriatiska hafven. I Polen, der han
öfverlät regeringen åt sin moder, fick han flere
uppror att bekämpa. L. gynnade tyska kolonisationer i
sina land, sörjde för lagarnas förbättring, grundade
skolor och uppmuntrade näringarna. Såsom ifrig
romersk katolik företog han krigiska förföljelser
mot katarerna i Bosnien och de grekiske katolikerna
i Valakiet samt föranledde derigenom en talrik
utvandring af de senare till Moldau. L. var först
förmäld med Margareta af Luxemburg (d. 1349) och
äktade 1363 banen af Bosnien Stefans dotter Elisabet,
med hvilken han hade 3 döttrar. Han dog 1382 efter
att hafva låtit såsom sin efterträderska erkänna
sin äldsta dotter, Maria, hvilken han lofvat till
brud åt kejsar Karl IV:s andre son, sedermera kejsar
Sigismund. Hans yngre dotter Hedvig blef sedermera
drottning i Polen, sedan detta land skilt sig från
unionen med Ungern.
2. L. II den brådmogne, konung af "Ungern och Böhmen,
den föregåendes dotterdotters dottersons son, son
af ungersk-böhmiske konungen Vladislav II, föddes
i Buda d. 1 Juli 1506. Han kröntes till faderns
efterträdare, 1508 i Ungern, 1509 i Böhmen, och
blef vid dennes död, 1516, konung i de båda rikena
samt öfvertog 1521 såsom myndig regeringen. 1522
förmälde han sig med kejsar Karl V:s syster Maria –
en förbindelse, som blifvit föreslagen redan före
L:s födelse och sedermera ofta afhandlad. Flere
ogynsamma omständigheter försvårade från början den
unge konungens regering: missämja mellan magyarer och
tsjecher, stormännens tygellösa maktfullkomlighet
i båda landen samt den genom Luthers uppträdande
inträffade religiösa splittringen, hvilken redan
hunnit intränga från Sachsen. Men allt detta fick
snart träda tillbaka för en vida större fara från
annat håll, då sultan Soliman II, som redan 1522
eröfrat Belgrad, fyra år senare hotade att alldeles
öfversvämma Ungern med sina härskaror. L. upptog vid
Mohács med 28,000 man striden mot 300,000 turkar,
men fick sin här fullkomligt tillintetgjord, sårades
sjelf i striden och omkom, då han under flykten skulle
sätta öfver bäcken Csellye. Händelsen tilldrog sig
d. 29 Aug. 1526. L. dog barnlös. Han efterträddes på
Ungerns och Böhmens troner af sin syster Annas gemål,
ärkehertig Ferdinand af Österrike.
Ludwig, Otto, tysk skald, f. 1813 i Eisfeld (på
Thüringerwald), upplefde en sorgfull ungdom och
hängaf sig, väsentligen på egen hand, åt musikaliska
och literära studier, hvilka dock hämmades af
en sjuklighet, som följde honom hela lifvet. Han
dog 1865, i Dresden, efterlemnande en myckenhet
utkast och ofullbordade arbeten. Fullfärdig form
togo sig hans djupa skaldegåfvor i sorgspelen Der
erbförster (1850) och Die makkabäer (1852), den
friska thüringska bondenovellen Die Heiterethei
(1856; 3:dje uppl. 1874) och den gripande berättelsen
Zwischen himmel und erde (1857, 5:te uppl. 1881;
»Emellan himmel och jord», 1858, 1861). Ett djupt
sedligt allvar genomgår L:s diktverk.
Figurerna äro utdanade med sällsynt skärpa och
fyllighet. Men hans verklighetssträfvan skymmes
ofta af en drömlik osäkerhet på vigtiga punkter af
motiveringen samt en viss böjelse för det hemska och
abnorma. Hans friska ansatser ledo intrång af hans
håg för grubbel och bred analys. L:s »Gesammelte
werke» utkommo i 4 bd 1870 (ny uppl. 1883). 1871
utgåfvos hans Shakspeare-studien och 1874 »Skizzen
und fragmente» (2 bd).
Ludwig, Karl Friedrich Wilhelm, tysk fysiolog,
f. 1816 i Witzenhausen (Hessen), blef 1842 docent
vid Marburgs universitet, der han 1846 befordrades
till e. o. professor i jämförande anatomi. År
1849 kallades han till ord. professor i anatomi
och fysiologi i Zürich samt 1855 till professor i
fysiologi vid den militärmedicinska akademien i
Wien (Josephinum). Derifrån flyttade han 1865 för
att öfvertaga professuren i fysiologi i Leipzig, der
för honom inrättades ett fysiologiskt laboratorium,
som utrustades efter vetenskapens högsta fordringar
och som tjenat till mönster för de många nya
laboratorier, som sedan dess uppstått. – L. är
både som vetenskaplig forskare och som lärare
af den allra största betydelse. Jämte Helmholtz,
Du Bois-Reymond och Brücke delar han äran af att
inom den tyska fysiologien hafva grundlagt en rent
fysikalisk åskådning af livsföreteelserna, hvilken
han med en beundransvärd följdriktighet genomförde
i sin Lehrbuch der physiologie des menschen (2 bd,
1852–56; 2:dra uppl. 1857–61). Detta utmärkta arbete
kan i viss mån betraktas såsom höjdpunkten af L:s
vetenskapliga verksamhet, ty man finner i detsamma
programmet för hela den mångfald af undersökningar,
som sedan dess ända till senaste tid utgått från hans
laboratorium. Bland L:s arbeten märkas införandet
inom fysiologien af den grafiska metoden, som han
sjelfständigt uppfann, och hvilken sedan blifvit ett
oumbärligt hjelpmedel vid all fysiologisk forskning,
de epokgörande undersökningarna öfver afsöndringar och
utsöndringar, öfver blodtrycket och dess vexlingar,
öfver blodets strömningshastighet, öfver hjertats
n-nervation, öfver gaserna i blodet, öfver lymfans
fysiologi. En fullständig redogörelse för alla
de arbeten, som L. och hans lärjungar under hans
ledning utfört, vore i det närmaste detsamma som en
framställning af hela fysiologien, ty det är endast
få områden af sin vetenskap, till hvilka L. icke
sträckt sin af sträng logik och djup tankekraft
utmärkta forskning. Hans tidigare specialarbeten
finnas tryckta i särskilda tidskrifter. Efter
sin öfverflyttning till Leipzig utgaf han de på
hans laboratorium utförda undersökningarna under
titeln Arbeiten aus der physiologischen anstalt
zu Leipzig (11 band, 1866–1876); sedan 1877
offentliggöras nämnda arbeten i Du Bois-Reymonds
»Archiv für physiologie». – Såsom lärare för unga
fysiologer saknar L. sin like. Det stora flertalet af
nutidens fysiologer i de flesta af Europas land och
Nord-Amerika hafva honom att tacka för en god del af
sin vetenskapliga utbildning. Redan 1874 var antalet
af dem, som på hans laboratorium utfört vetenskapliga
arbeten, icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
