Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig. 19. Ludvig Filip (Louis-Philippe) - Ludvig (Louis), franska tronföljare (»dauphins») - Ludvig. 1. Ludvig XIV:s och Maria Teresias af Spanien ende till mogen ålder komne son, kallad le grand dauphin - Ludvig. 2. Den föregåendes son, hertig af Bourgogne - Ludvig. 3. Ludvig XV:s och Maria Leszczinskas son, den föregåendes sonson - Ludvig (Louis), konung af Holland. Se Bonaparte 5 - Ludvig (Lodovico), konungar af Neapel - Ludvig. 1. L. af Tarent - Ludvig. 2. L. I - Ludvig. 3. L. II - Ludvig. 4. L. III - Ludvig (Ludvik), konung af Polen. Se Ludvig, konungar af Ungern, 1 - Ludvig I (Dom Luiz Philippe), konung af Portugal och »Algarbierna» - Ludvig, romerska kejsare - Ludvig. 1. Ludvig I den fromme (Fr. Louis le débonnaire)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsteg d. 3 Mars 1848. Der bosatte han sig, med
det antagna namnet grefve af Neuilly, på slottet
Claremont, nära Windsor, och afled der d. 26
Aug. 1850.
Så måste denne verldserfarne och sluge statsman
sluta sina dagar i landsflykt. Han var en lugn
och beräknande skeptiker, som sökte begagna sig
af tidsomständigheterna till sin egen och sin
familjs fördel. Men hans förvärfsbegär, falskhet och
öfverdrifvit försigtiga utrikespolitik framkallade
och underhöllo hos folket denna fientliga
sinnesstämning, som slutligen gaf sig luft i
Februari-revolutionen. Med sin gemål, som afled d. 24
Mars 1866, egde han 5 söner, hertigen af Orléans
(f. 1810, d. 1842), hertigen af Nemours (f. 1814),
prinsen af Joinville (f. 1818), hertigen af Aumale
(f. 1822) och hertigen af Montpensier (f. 1824), samt
tre döttrar, af hvilka den äldsta Lovisa (f. 1812,
d. 1850) var gift med konung Leopold I af Belgien.
E. W.
Ludvig (Louis), franska tronföljare (»dauphins»):
1. Ludvig XIV:s och Maria Teresias af Spanien ende
till mogen ålder komne son, kallad le grand dauphin
(den ädlste tronföljaren), föddes i Fontainebleau
1661. Han fick Bossuet till lärare, men visade endast
en medelmåttig begåfning. Utan att utöfva något
politiskt inflytande lefde han senare för det mesta
i tillbakadragenhet i Meudon. Död derstädes 1711,
efterlemnande 3 söner: Ludvig (se nedan), Filip
(hertig af Anjou, sedermera konung af Spanien)
och Karl (hertig af Berry). – 2. Den föregåendes
son, hertig af Bourgogne, f. 1682, undervisades
af Fénelon, hvilken för honom skref sina fabler
och sin »Télémaque». Han blef en dygdig furste,
men visade ringa krigisk förmåga, då han 1708,
med Vendôme vid sin sida, kämpade i Flandern mot
prins Eugène och Marlborough. Vid faderns död (1711)
blef han dauphin, men dog sjelf efter 10 månader,
1712. Han var fader till Ludvig XV. – 3. Ludvig XV:s
och Maria Leszczinskas son, den föregåendes sonson,
f. 1729, d. 1765, blygdes öfver den lättfärdiga anda,
som rådde vid hofvet, samt lefde i enslighet under
studier och fromhetsöfningar. Han var gift med Maria
Josefa af Sachsen och hade med henne sönerna Ludvig
XVI, Ludvig XVIII och Karl X samt 2 döttrar.
Ludvig (Louis), konung af Holland. Se Bonaparte, 5.
Ludvig (Lodovico), konungar af Neapel:
1. L. af Tarent, drottning Johanna I:s frände,
älskare och andre gemål, var delaktig i mordet
på hennes förste gemål, Andreas af Ungern (1345),
och äktade henne 1346, följde henne till Provence
1348, då hon fördrefs af konung Ludvig af Ungern,
återvände med henne till Neapel 1350 och kröntes 1352
till konung. Död barnlös 1362. – 2. L. I, f. 1339,
son till konung Johan II af Frankrike, fick 1356 af
sin fader i förläning det forna grefskapet Anjou med
titeln hertigdöme och blef det s. k. yngre huset
Anjous stamfader. Han var en tid ståthållare öfver
Languedoc och tilltvang sig efter sin broder
Karl V:s död 1380 regentskapet öfver den omyndige
Karl VI, men nyttjade denna ställning endast
för att samla skatter och störtade riket i stor
förvirring. Af drottning Johanna I af Neapel, som
ville vinna Frankrikes hjelp mot Ungern, utnämndes
L. till tronföljare i Neapel, begaf sig med en här af
legotrupper 1381 till Italien, sedan han af påfven
Klemens VII blifvit krönt i Avignon, och inträngde
1382 i Neapel. Der hade Karl af Durazzo under tiden
mördat Johanna och bemäktigat sig tronen. Det krig
L. började mot Karl förtärde snart hans skatter,
och utan att hafva vunnit någon framgång dog han i
Bari, 1384. – 3. L. II, den föregåendes äldste son,
f. 1377, kröntes 1389 af Klemens VII till konung
af Neapel och begaf sig 1390 dit, men måste efter
tio års fåfäng kamp utrymma landet, som stannade i
konung Vladislavs besittning. Understödd af påfven
Johannes XXIII, trängde han 1412 på nytt öfver Liris,
slog Vladislav vid Rocca Secca, men begagnade icke sin
seger, utan vände, oense med sina bundsförvandter,
tillbaka till Frankrike, der han dog i Angers 1417. –
4. L. III, den föregåendes son, f. 1403, blef 1423
adopterad af drottning Johanna II af Neapel och drog
1424 in i detta land, men måste lemna större delen
af konungariket i händerna på sin rival, Alfons V af
Aragonien. Död vid Cosenza 1434. Hans arfsrätt gick
öfver på hans broder, hertig René af Lothringen.
A. B. B.
Ludvig (Ludvik), konung af Polen. Se Ludvig, konungar
af Ungern, 1.
Ludvig I (Dom Luiz Philippe), konung af Portugal
och »Algarbierna», andre son af Maria II da Gloria
och konung Ferdinand II, föddes i Lissabon d. 31
Okt. 1838 och fick titeln hertig af Oporto. Den
11 Nov. 1861 efterträdde han på tronen sin äldre
broder, Pedro V, och förmälde sig 1862 med Maria
Pia af Italien (f. 1847), Viktor II Emanuels andra
dotter. I detta äktenskap har han 2 söner, dom
Carlos, hertig af Braganza (född d. 28 Sept. 1863),
och dom Alfonzo, hertig af Oporto (född d. 31 Juli
1865). – L. har visat mycken kärlek för literaturen
och bl. a. öfversatt Shakspeares dramatiska arbeten
på portugisiska.
Ludvig, romerska kejsare:
1. Ludvig I den fromme (Fr. Louis le débonnaire),
frankisk konung, föddes 778 och var kejsar Karl den
stores tredje son med Hildegard. Ännu endast tre
år gammal blef han i Rom (781) af påfven Hadrianus
smord till konung af Aquitanien. Då hans båda
äldre bröder, Karl och Pipin, dogo före fadern,
antogs L. på en herredag i Aachen hösten 813 till
faderns medkejsare och blef vid Karl den stores död,
d. 28 Jan. 814, ensam herskare öfver hela riket. L:s
första omsorg blef nu att reformera det kejserliga
hofvet i Aachen, der under hans faders regering
stor osedlighet inritat sig. Derjämte utsände han i
enlighet med ett herredagsbeslut i Aachen 817 öfver
hela riket s. k. »missi dominici» för att afskaffa
en mängd missbruk i förvaltningen, som insmugit sig
under faderns sista regeringsår. Sin förnämsta omsorg
egnade dock L. åt kyrko- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
