Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lo-underslägtet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Merrimack, hvilkas fall lemna drifkraft åt stadens
fabriker. 59,485 innev. (1880). L. har blifvit kalladt
»Spindelstaden» och »Amerikas Manchester» på grund af
sin stora bomullsindustri. 1882 tillverkades i dess
153 bomullsfabriker 191 mill. m. bomullstyg, samt
dessutom 10,4 mill. m. ylletyg, mattor och sjalar,
14 mill. par strumpor o. s. v. Derjämte finnas många
andra fabriker i L. 7 jernvägslinier förena staden
med landets jernvägsnät. L. blef stad 1826.
Lowell [låell], James Russell, amerikansk skald,
f. 1819 i Cambridge i Massachusetts, kallades 1855
till Longfellows efterträdare såsom lärare i moderna
språk och literatur vid Harvard-universitetet och
utnämndes 1877 till amerikansk minister i Madrid samt
1880 i London. Han utgaf 1857–62 »Atlantic monthly»
och 1863–72 »North american review». L. är en af
Nord-Amerikas originellaste skalder. Hans sångmö trifs
ypperligt i de stora städernas larm, men återgifver
äfven naturbilder med finhet och skärpa. Stark
frihetskärlek, en rättframhet, som ej skyr att uttala
sin vanvördnad mot allt foråldradt, och en snabb,
gnistrande, ofta vårdslös stil äro utmärkande drag
i hans dikter. Mest omtyckta äro The Biglow papers
(2 bd, 1848–65; humoristisk-politiska visor på
yankeemål) och Under the willows, and other poems
(1869). I A fable for critics (1848) företager han
på vers en skämtsam mönstring med sitt fäderneslands
författare. Bland hans essays märkas Fireside travels
(1864) och Among my books (1870). L:s samlade skrifter
utgåfvos 1881, i 5 bd.
Lowells batterikanon [låells]. Se Kulspruta, sp. 232.
Lovén, svensk slägt, härstammar från en bondson
från Loshults socken, Kristianstads län, Per Månsson
(f. 1718, d. 1785), hvilken efter sin födelsesocken
kallade sig Lovenius, sedan Lovén, och 1753 blef
kyrkoherde i Rengs och Stora Hammars pastorat af Lunds
stift. En hans sonson, generalmajoren Per Kristian
L. (se L. 2), adlades 1864, med bibehållande af sitt
namn, men slöt 1878 sjelf sin adliga ätt.
1. Lovén, Nils, poetisk öfversättare, föddes i Reng i Skåne
d. 18 Juni 1796, blef student i Lund 1811, förordnades
1817 till e. o. biblioteksamanuens derst., blef
s. å. filos. magister och kallades 1820 till docent i
literaturhistoria. Han prestvigdes 1821, blef 1822
e. o. adjunkt i estetik, 1823 regementspastor vid
Vendes artilleri-regemente, 1830 kyrkoherde i Östra
och Vestra Vemmenhög (Skåne) och 1837 prost. 1848
kallades han till kyrkoherde i Espö och Klagstorp,
hvilket pastorat han tillträdde 1850. Han afled i
Espö prostgård d. 10 Febr. 1858. – L. började sin
vittra bana med en tolkning af Th. Moores »Dikter»
(1:sta h. 1831) samt ett häfte Vitterhetsförsök
(1833). Vidare utgaf han i öfversättning Moores romans
»Khorassans beslöjade profet» (1834) samt Camoëns’
»Lusiaderna» (1839). Den nya och fullständiga
upplagan (1852) af den sistnämnda öfversättningen
helsades med allmänt och välförtjent bifall samt
lyfte med ens L. till rang bland Sveriges
förnämsta poetiska öfversättare. Han erhöll jämväl
af Svenska akademien ett pris för densamma. Hans
tolkning af Dante Alighieris »Gudomliga komedi» utkom
i 3 delar 1856–57. Den måste, trots sina brister,
anses som ett högst framstående verk, i betraktande
af de betydande svårigheter, som voro att öfvervinna,
och af det omfattande studium af dithörande literatur,
som ett sådant arbete förutsätter. Öfversättningen
åtföljes af en vidlyftig kommentar. Ett litet,
tilldragande originalarbete på ett helt annat
område hade L. några år förut offentliggjort,
näml. Folklifvet i Skytts härad i Skåne i början
af detta århundrade. Barndomsminnen. Utgifna af
Nicolovius (1847; 2:dra uppl. 1868). –rn.
2. Lovén, Per Kristian, militär, den föregåendes
kusin, föddes i Stockholm d. 23 April 1799
och blef 1816 fänrik vid Andra lifgardet.
1820–21 tjenstgjorde han vid Ingeniörkårens
fältmätningsbrigad, blef 1824 kapten i generalstaben,
var 1827–29 adjutant hos riksståthållaren i Norge,
B. B. v. Platen, samt kallades 1829 till medlem af
Krigsvetenskapsakademien, om hvars verksamhet han
derefter inlade mycken förtjenst. 1835 blef
han kompanichef, 1844 adjutant hos Oskar I
och 1846 chef för landtförsvarsdepartementets
kommando-expedition. 1853 blef L. (han var då
sedan 1847 öfverste i armén och innehade sedan 1851
fullmakt såsom major vid Andra lifgardet) utnämnd
till chef för Andra lifgrenadierregementet och
lemnade såväl adjutantskapet hos konungen som
chefskapet i kommando-expeditionen. 1858 utnämndes
han till generalmajor i armén, blef 1860
t. f. generalbefälhafvare i 2:dra militärdistriktet
och derefter ordinarie generalbefälhafvare,
1862 i 3:dje, 1864 i 2:dra distriktet. Sistn. år
erhöll han adlig värdighet och tog 1867 afsked ur
krigstjensten. Han afled i Stockholm d. 24 Maj
1878. – L. utförde flere gånger särskilda
militära uppdrag och stod konung Oskar I
personligen mycket nära. Varmt intresserad för
försvarsväsendets utveckling på historiskt nationel
grundval, utgaf han 1871 (anonymt) en broschyr
med titel Öfversigt af svenska krigsförfattningens
utveckling samt af grunderna för dess ordnande. L. lär
äfven vara författare till två anonymt utgifna
ströskrifter från 1861: Några ord om unionsfrågan
och hennes behandling samt Är en fredlig lösning
af representationsfrågan möjlig i Sverige?
3. Lovén, Sven Ludvig, zoolog, den föregåendes
broder, född i Stockholm d. 6 Jan. 1809,
blef 1823 student i Upsala och 1824 i Lund, der han
1829 blef filos. doktor och 1830 docent i zoologi.
Han kallades 1841 till professor och intendent
vid Naturhistoriska riksmuseets afdelning för lägre
evertebrater. 1857–78 tillhörde han direktionen
öfver Nya elementarskolan i Stockholm, från
1871 såsom ordförande. Vid Lunds universitets
jubelfest 1868 blef L. medicine hedersdoktor.
Han är ledamot af Vetenskapsakademien (sedan
1840), af Fysiografiska sällskapet i Lund
(1832), af Vetenskaps- och vitterhetssamhället
i Göteborg (1840), af Musikaliska akademien
(1868), af Vetenskaps-societeten i Upsala (1869),
af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
