- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
107-108

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lorraine ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Lorraine [lårän]. Se Lothringen.

Lórride (Isl. Hlórriði), Nord. mytol., ett af guden
Tors binamn. Th. W.

Lorsch, köping i hessiska prov. Starkenburg. ö. om
Worms. 3,845 innev. (1880). Det forna furstliga
abbotstiftet L., en gång ett af de rikaste i Tyskland,
grundades 763 och förstördes 1631. I klosterkyrkan,
hvaraf endast några få qvarlefvor återstå, ligga den
bajerske hertigen Tassilo II, konung Ludvig den tyske
och hans son Ludvig den unge begrafna.

Lort, metallurg., en vid
härdsmide och kopparsmältning ofta
förekommande benämning på slaggen.
C. A. D.

Lortled, metallurg., kallas vid råkopparsmältning
en tjock, seg, jernhaltig slaggsörja, som brukar
sätta sig emellan godset och den egentliga
slaggen samt uppkommer, då skärstenen eller
verket är för hårdt vändrostadt (jfr Koppar) eller
beskickningen oriktig. Lortled kan äfven erhållas
vid sulu-smältningen. C. A. D.

Lortskrika, provinsbenämning på nötskrikan. Se
Garrulus.

Lortzing, Gustav Albert, tysk tonsättare, f. i Berlin
1803, komponerade tidigt och lärde under sin faders
kringflackande skådespelarelif spela åtskilliga
orkesterinstrument samt uppträdde i barnroller. 1824
fick han i Köln upp sin första opera, Ali Pascha von
Janina.
1826 erhöll han engagement vid hofteatern i
Detmold, och 1833 öfvergick han till Leipzig såsom
tenorist. Efter några mindre framgångar lyckades
han vinna en afgjord sådan med sin opera Die beiden
schützen
(1837), och hans derpå följande Zar und
zimmermann
(1838) banade sig väg till de flesta
europeiska scener (»Czar och timmerman», 1843). En del
senare operor misslyckades, men Der wildschütz (1842;
»Tjufskytten», 1849) slog åter igenom och blef ansedd
som hans bästa och originellaste verk. Äfven Undine
(1845), Der waffenschmied (1846; »Vapensmeden»,
1885) m. fl. funno väg till flere scener. Ett par
anställningar såsom teaterkapellmästare i Leipzig
slutade med brytningar med direktionen, och L. förde
derefter en osäker existens, till dess han dog såsom
kapellmästare vid Friedrich-Wilhelmsstädtisches
Theater i Berlin 1851. L. var sedan Dittersdorf den
förste tyske kompositör, som med lycka egnade sig
åt den rent komiska operan, och hans bästa saker äro
ännu i dag tillvinnande genom sin sunda lefnadsglädje
och naivt godmodiga humor, hvarjämte de äro behagligt
arbetade, melodiska och väl instrumenterade. Sina
texter skref han vanligen sjelf. Den praktiska
synpunkten var för honom alltid den högsta,
och med annekteringar var han icke så noga.
A. L.

Los, socken i Gefleborgs län, Ljusdals och Södra
Helsinglands vestra tingslag. Areal 45,484 har. 1,267
innev. (1884), deraf i det förra tingslaget 1,097
innev., i det senare 170 innev. L. utgör med Hamra
kapell ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Upsala stift. Helsinglands vestra öfre kontrakt.

Los Angeles, stad i nord-amerikanska staten
Kalifornien, belägen i låglandet emellan Sierra
Madre och Stilla hafvet, vid jernvägen till San
Francisco och Södra Stillahafs-banan. 11,311
innev. (1880). Staden anlades af spaniorerna 1781 och
fick det ståtliga namnet Puebla de la Reina de los
Angeles,
(Angladrottningens stad) på grund af sitt
härliga klimat och sin sydländskt rika växtlighet.

Loshult, socken i Kristianstads län, Östra Göinge
härad. Areal 10,488 har. 2,452 innev. (1884). L. utgör
ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Östra
Göinge kontrakt.

Los Presidios, Sp., »fästena», kallas med ett
gemensamt namn de af spaniorerna besatta orterna på
Marokkos norra kust: Ceuta, Tetuan, Peñon de Velez,
Alhucemas, Nekor, Mlila och Dsjafaran.

Lossa, socken i Upsala län, Bro härad. Areal 2,689
har. 504 innev. (1884). Annex till Bro, Upsala stift,
Håbo kontrakt.

Lossing, Benson John, nord-amerikansk xylograf och
skriftställare, f. 1813 i staten New York, var först
urmakare, sedan tidningsman. Han har öfver sitt lands
historia skrifvit en rad populärt hållna arbeten,
hvilka han sjelf illustrerat.

Losslinie, skeppsb., den vattenlinie, efter hvilken
fartyget ligger, då det är fullt utrustadt,
men ej har någon last inne. Se Drägtighet.
J. G. B.

Lossna, bergsv., mindre spricka eller remna i
bergarten eller malmen i en grufva, efter hvilken
remna bergarten är lätt att bryta. Jfr Förklyftning.
Th. N-m.

Losta, bot. Se Bromus.

Lot (Hebr.; »den mörkfärgade»), Abrahams brorson
(1 Moseb. 11: 27), tågade med Abraham ifrån Aram
till Kanaan, skilde sig sedan ifrån honom samt
bosatte sig i trakten af Sodom och Gomorra. Bägge
dessa städer förstördes, men L. och hans familj
räddades. På flykten från Sodom skådade Lots hustru
tillbaka och »förvandlades till en saltstod». Denna
myt finner sitt motstycke i sagan om Niobe, som
förvandlades till en sten. Berättelsen att L. öfvat
blodskam med sina döttrar har uppenbarligen för
sin uppkomst att tacka israeliternas nationalhat
mot ammoniterna och moabiterna (5 Moseb. 23: 4–8).
L. L.

Lot [lå l. lått]. 1. (Lat. Oltis.) Flod i sydvestra
Frankrike, en af Garonnes största bifloder,
upprinner på 1,300 m. höjd i depart. Lozère,
flyter, till en början under namnet Olt, i vestlig
riktning genom depart. Lozère, Aveyron, Lot och
Lot-et-Garonne samt mynnar ut från h. i Garonne vid
Aiguillon. Längd 481 km., deraf 303 km. segelbara. –
2. Departement i sydvestra Frankrike, motsvarande
landskapet Quercy i den forna prov. Guienne. Areal
5,212 qvkm. 280,269 innev. (1881). Landet sluttar
mot s. v. från en maximihöjd af 780 m. till 65 m. De
vigtigaste vattendragen äro Lot och dess biflod Célé
samt Dordogne. Af Dordogne och Lot delas landet i
ett antal kalkstensplatåer, bekanta under namnet
»causses». Dessa causses hafva i allmänhet ett torrt
utseende, och deras bäckar sakna vanligen vatten. De
frambringa emellertid vin samt något spanmål. De
djupa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free