Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lodoicea Sechellearum Labill., bot., en endast å de två Seychelleröarna Curieuse och Praslin växande ståtlig palm - Lodomerien, latiniserad benämning på det fordom sjelfständiga furstendömet Vladimir i Volynien - Lodrät, matem. - Lodskott. Se Lod 1 - Lodur, Nord. mytol., en åsagud - Lodyn l. Hlodyn, ett af namnen på åsynjan Jord. Se Jord, Nord. mytol. - Lodz (P. Lódz), stad i rysk-polska guvern. Piotrkov, medelpunkten för Polens textilindustri - Loebell, J. W. Se Löbell - Loëche. Se Leuk - Loefling, P. Se Löfling - Loenbom, Samuel - Lofar, Nord. mytol., nämnes i eddan såsom stamfader till en talrik dvärgaätt - Lofgirig, sjöv., den benägenhet en seglande båt eller ett fartyg har att under segling bidevind eller med vinden från sidan vilja vända förstäfven rätt mot vinden - Lofn, Nord. mytol., en af åsynjorna - Lofoten, ögrupp i Nordlands amt, Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro så stora, att hundra blad äro tillräckliga för
att åstadkomma en rymlig bostad, och hvars frukter
äro de största på jorden, vägande 18–20 kg., med
en tvärlinie af mer än 30 cm. å största bredden. De
äro stenfrukter, omgifna af ett fibröst hölje,
likasom kokosnöten. Inom detta hölje finnes den
stora stenkärnan, hvars form starkt erinrar om den
nedersta delen af en menniskobål. Innan frukten
är mogen, innehåller stenkärnan en söt, angenäm,
mjölklik saft, som är mycket närande. Den fasta
fröhvitan är mycket hård. Till mognaden åtgår ett
år; frukten qvarsittcr ytterligare två år, innan
hon affaller. Innan Seychellerna voro upptäckta,
hade man träffat denna frukt dels flytande i
Indiska oceanen, dels uppkastad på Malediviska
öarnas stränder, ditförd af hafsströmmarna. Då denna
underliga frukts härstamning var okänd, antoge äldre
botanister, att densamma ledde sitt ursprung från
någon under hafvet lefvande palm. Rumphius kallar
frukten Mirum miraculorum naturae, »naturens under
öfver alla under». Det besynnerliga utseendet
och det antagna mystiska ursprunget föranledde,
att man tilldelade denna frukt de märkvärdigaste
egenskaper såsom ett universalmedel mot alla
lidanden och ett ofelbart motgift. Man gjorde
dryckeskärl af det hårda skalet, hvilket förlänade
vatten, som stod någon tid i ett dylikt kärl, de
mest helsosamma egenskaper. Seychellerpalmen är nu
mera öfverflyttad till Mauritius i Indiska oceanen.
O. T. S.
Lodomerien, latiniserad benämning på det fordom
sjelfständiga furstendömet Vladimir i Volynien,
bildar, efter Polens första delning (1772) i förening
med Galizien (se d. o.) en del af den österrikiska
monarkien med titel konungarike.
Lodrät, matem., kallas ursprungligen en rät linie,
hvilkens riktning sammanfaller med lodliniens. I
öfverflyttad mening säges en rät linie vara lodrät
mot eller stå lodrät på en linie, om den bildar lika
stora (d. v. s. räta) vinklar med densamma, och på
ett plan, om den är lodrät mot alla linier i planet,
som gå genom dess fotpunkt. I samma bemärkelse som
lodrät nyttjas orden perpendikulär och vinkelrät.
G. E.
Lodskott. Se Lod 1.
Lodur, Nord. mytol., en åsagud, hvilken nämnes såsom
den siste uti trilogien Oden, Höne och Lodur. Desse
deltogo i menniskans skapelse, hvarvid L. gaf henne
blod och lifsfärg. På andra ställen nämnas Oden,
Höne och Loke såsom en trilogi; man kan derför
identifiera Lodur och Loke. Enligt några är namnet
Lodur beslägtadt med T. lodern, fladdra, och skulle
sålunda beteckna eldens gud; enligt andras mera
sannolika åsigt bildar Lodur en både etymologisk och
real motsvarighet till den uti indiska mytologien
förekommande Vritra, namnet på en de himmelska
vattnen fängslande och mot såväl gudar som menniskor
fientlig demon, som slutligen dödas af guden Indra.
Th. W.
Lodyn l. Hlodyn, ett af namnen på åsynjan Jord. Se
Jord, Nord. mytol.
Lodz (P. Lódz), stad i rysk-polska guvern. Piotrkov,
medelpunkten för Polens textilindustri,
var i början af 19:de årh. en obetydlig ort. 1834
anlades der den första större fabriken, ett
ullspinneri, och sedan dess har staden växt i stor
skala (i synnerhet sedan en bibana 1866 förenat
den med Varsjav–Wien-jernvägen), så att den 1882
hade 49,592 innev., af hvilka öfver hälften var
tyskar. Förnämsta fabriksartiklarna äro bomullstyg,
halfylletyg, linnevaror, siden, band o. s. v.
Loebell, J. W. Se Löbell.
Loëche [låäsj]. Se Leuk.
Loefling, P. Se Löfling.
Loenbom [lön-], Samuel, historisk samlare, föddes i
Vestra Ryd (Östergötland) 1725, blef student i Upsala
1743 och filos. magister 1755. År 1759 inskrefs han
som auskultant i Antiqvitets-arkivet och blef 1762
amanuens hos rikshistoriografen. Dermed slutade hans
befordringar; hindret för framgång lär hafva legat
i hans anslutning till det då kufvade mösspartiets
åsigter. Tryckt af motgång, fattigdom och sjuklighet,
afled han i Stockholm 1776. – L. har skaffat sig
ett namn genom en ovanligt flitig och framgångsrik
verksamhet som historisk forskare och samlare. I
främsta rummet böra nämnas hans förträffliga
Handlingar till k. Carl XI:s historia (15 samlingar,
1763–74), hans Historiska märkvärdigheter (4 del.,
1767, 68; ny uppl. 1768–75) hans Uplysningar i
svenska historien (4 del., 1768–71; ny uppl. 1773,
74), Anekdoter om namnkunnige svenske män (3 del.,
1770–75) samt Historiskt archivum (6 stycken,
1774–76). Han författade den mycket ansedda boken
Magni Stenbocks lefverne (4 del., 1757–65) samt Utkast
til en historia om svenska bibelöfversättningar
(1774) äfvensom åtskilliga lefvernesbeskrifningar
samt utgaf enstaka märkliga skrifter och flere
öfversättningar m. m. -rn.
Lofar, Nord. mytol., nämnes i eddan såsom stamfader
till en talrik dvärgaätt.
Lofgirig, sjöv., den benägenhet en seglande båt
eller ett fartyg har att under segling bidevind eller
med vinden från sidan vilja vända förstäfven rätt
mot vinden. Ju större benägenhet härtill farkosten
har, dess mer lofgirig säges den vara. Orsakerna
till lofgirighet kunna vara flere, såsom för stor
styrlastighet eller för små försegel i förhållande
till akterseglen. L. H.
Lofn, Nord. mytol., en af åsynjorna, som säges
hafva af Allfader eller Frigg fått lof att förena
män och qvinnor med hvarandra, oaktadt alla hinder
och svårigheter. Hon hör till de lägre gudomligheter,
hvilka kunna anses som Friggs (se d. o.) tjenarinnor.
Th. W.
Lofoten, ögrupp i Nordlands amt, Norge, hvilken från
fastlandet sträcker sig i sydvestlig, riktning,
emellan 68° 25’ och 67° 40’ n. br. Mellan
L. och fastlandet utbreder sig den betydliga
Vestfjorden. De största öarna äro Öst-Vågö (541,5
qvkm.), Vest-Vågö (408,4 qvkm.), Moskenäsö (209,7
qvkm.), Flakstadö (105,6 qvkm.), Värö (18,6 qvkm.) och
Röst (5,7 qvkm.). De båda sistnämnda öarna skiljas
från Moskenäsö genom den i sägnerna ofta omtalade
Malströmmen. Vid. L. drifves årligen under månaderna
Febr.–April ett stort torskfiske, i synnerhet på
den inre sidan af öarna. Fisket utfaller mycket olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
