Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stafven är. Afpassar man dennes längd så, att tonen
blir densamma som i en öppen orgelpipa, behöfver
man blott uppmäta stafvens och pipans längder
samt dividera den förra med den senare för att få
förhållandet emellan ljudets hastighet i det ämne,
hvaraf stafven består, och i den luft, som fyller
pipan. Häraf följer att, om man känner ljudets
hastighet i en fast kropp (t. ex. jern), man lätt kan
få dess hastighet i en annan kropp (t. ex. koppar)
genom att jämföra de längder af båda kropparna, som
vid longitudinella svängningar angifva en och samma
grundton. På analogt sätt får man förhållandet emellan
ljudets hastighet i tvänne gaser genom att jämföra
längderna af tvänne med hvar sin af dessa gaser
fyllda orgelpipor, hvilka ljuda på samma grundton. I
stället för att i det först omtalade experimentet
afpassa rörets eller stafvens längd så, att dess ton
återgifves af orgelpipan, skulle man kunna förändra
längden af den svängande luftkolonnen i orgelpipan,
till dess den vid anblåsning återgifver rörets
(stafvens) grundton. Detta sker af sig sjelf, när man
försätter ett glasrör i longitudinella vibrationer,
hvarvid luften i detsamma kommer i liktidiga
svängningar och återgifver samma ton som röret. Som
ljudet emellertid fortplantar sig hastigare i glaset
än i luften, blifva ljudvågorna i samma proportion
större i glaset än i luften. När tonen angifves, delar
sig derför luftkolonnen inuti röret i flere, hvar för
sig vibrerande afdelningar. Och om röret innehåller
ett fint pulver, grupperar sig detta inuti röret i
reguliera figurer omkring de s. k. noderna, eller de
ställen, der de särskilda afdelningarna gränsa intill
hvarandra. Antalet sådana noder angifver förhållandet
emellan fortplantningshastigheten i glasrörets massa
och i den deri inneslutna luften. Detta förhållande
är ungefär 16, hvarför man alltid i ett glasrör, som
ger sin grundton, erhåller detta antal noder. Denna
bestämningsmetod har blifvit uppfunnen af Kundt,
hvilken äfven förbättrat metoden på det sätt att
de longitudinella vibrationerna icke uppväckas i
sjelfva det glasrör, hvari den vibrerande luften är
innesluten, hvilket af flere skäl är ofördelaktigt,
utan i ett annat smalare glasrör, med ena hälften
instucken i det förra röret och deri fäst med
tvänne korkar, medan den andra hälften utsticker
derur. Gnides nu den fria delen af det smalare röret,
bilda sig likaledes noder i det vidare röret, hvilkas
läge ses af pulvrets gruppering. Känner man det
smalare rörets hela längd och uppmäter afståndet
emellan två successiva noder, fås förhållandet
emellan ljudets fortplantningshastighet i glaset och
i luften helt enkelt genom att dividera den förra af
dessa längder med den senare. Tager man, i stället
för det smalare glasröret, en metallten eller någon
annan långsträckt fast kropp, hvari longitudinella
vibrationer kunna uppväckas, blir afståndet emellan
noderna ett annat. Men genom att dividera tenens längd
med afståndet emellan två successiva noder fås jämväl
ljudets fortplantningshastighet i det ämne, hvaraf
tenen består. Naturligtvis kan man på samma sätt
finna ljudets hastighet i olika gaser i förhållande
till hvarandra, om man nämligen fyller glasröret med
en och en af dem i sänder och uppmäter nodafstånden
i de olika gaserna för en ton, framkallad genom
gnidning af en och samma ten, emedan hastigheterna
förhålla sig såsom dessa nodafstånd, eller ock
blott genom att räkna antalet noder i röret,
emedan hastigheterna i tvänne gaser äro omvändt
proportionella mot antalet noder i ett och samma rör,
när gaserna ljuda på en och samma grundton. Ljudets
fortplantningshastighet i en kropp kan också bestämmas
af hans längddimension i förening med svängningstalet
för den grundton kroppen gifver, när han sättes i
ljudande vibrationer, hvarvid svängningstalet kan
bestämmas med tillhjelp af den "akustiska sirenen"
(se d. o.). Om man t. ex. fäster en staf på midten
och gnider honom med ett fuktigt tygstycke, tills
han gifver ifrån sig sin longitudinella grundton,
samt förmedelst sirenen bestämmer svängningstalet för
denna ton, erhålles fortplantningshastigheten i det
ämne, hvaraf stafven består, genom att multiplicera
det funna svängningstalet med stafvens dubbla
längd. Med en orgelpipa och en siren kan man bestämma
ljudets hastighet i en gas eller vätska. Om nämligen
orgelpipan fylles med de ifrågavarande ämnena eller
nedsänkes i dem och man anslår dess grundton, blir
denna olika för de olika ämnena. Och bestämmer man med
sirenen tonens svängningstal, erhåller man ljudets
hastighet genom att multiplicera svängningstalet
med pipans dubbla längd, om denna är öppen, men med
dess fyrdubbla längd, om hon är sluten. Förhållandet
emellan fortplantningshastigheten i tvänne gaser
eller tvänne vätskor är följaktligen helt enkelt
lika med förhållandet emellan svängningstalen för de
toner en och samma pipa gifver, då hon är fylld med
dem. Fyller man t. ex. en orgelpipa först med syrgas
och sedan med vätgas samt låter henne ljuda, fås i
senare fallet en ton, som ligger ungefär 2 oktaver
högre än tonen i förra fallet, hvaraf man kan sluta
till att ljudet framgår i vätgas 4 gånger hastigare än
i syrgas. Man har genom en eller annan af nu angifna
metoder funnit följande värden på ljudets hastighet
i nedanstående gaser vid 0° temperatur:
| syrgas | 317 | m. | i | sekunden. |
| vätgas | 1,269 | " | " | |
| kolsyra | 262 | " | " | |
| koloxid | 337 | " | " | |
| qväfoxid | 262 | " | " | |
| oljbildande gas | 314 | " | " |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
