Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindström, Karl Adam - Lindström, Karl Gustaf - Lindström, Gustaf - Lindström, Arvid Maurits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket bidragande omständighet till att företaget
kom till stånd var Stockholmsbörsens ovilja
öfver "Aftonbladets" anfall på grosshandlaren
Fr. Schartau. Det var ingen lätt sak att skaffa den
nya tidningen fotfäste, då den ju icke "iklädde sig
de nya färgerna med deras olika nyanser i rödt" och
då dertill kom, att dess driftkapital från början
var för litet. Men genom L:s outslitliga seghet och
affärsförstånd lyckades det honom att under mycket
kritiska förhållanden hålla tidningen uppe och att
slutligen förvandla den till en inkomstbringande affär
och till det främsta af Sveriges s. k. konservativa
organ. Otvifvelaktigt bidrogo dertill den fasthet
i öfvertygelse och höfviskhet i form, som L. aldrig
öfvergaf i det offentliga meningsutbytet. Särskildt
framstod hans orubblighet i bemödandet att verka för
en återgång från frihandels- till skyddstullssystemet,
hvilket L. ansåg oundgängligt för de svenska
näringarnas trygga tillvaro, i hans ansträngningar
för ett starkare försvar, fotadt på indelningsverket
och vunnet utan uppoffring af grundskatterna, och
i hans svenskhet, som satte sig upp emot hvarje
sådan ändring i de specielt norska och svensk-norska
politiska förhållandena, som kunde på något sätt,
enligt hans åsigt, hota unionens bestånd eller minska
hvad han betraktade såsom Sveriges välförvärfvade
och nödvändiga företrädesrätt inom föreningen. Å
andra sidan må anmärkas, att L. förordade den gamla
ståndsförfattningens upphäfvande och antagandet
af 1866 års riksdagsordning samt att han, trots
den "byråkratiska" riktning han ansågs följa,
ofta slog larm vid missbruk från myndigheternas
sida. Med undantag af kortare uppehåll (i synnerhet på
1870-talet), då han af helsoskäl nödgades afhålla sig
från arbete eller söka bot utomlands, der han gjorde
vidsträckta resor, skötte L. såsom hufvudredaktör
och ansvarig utgifvare sin tidning ända till sin död,
som inträffade i Stockholm d. 4 Juni 1885.
Lindström, Karl Gustaf, skådespelare, född i Stockholm
d. 8 April 1818, uppträdde 1836–38 flere gånger å
sällskapet "Thalias vänners" skådebanor i Stockholm,
fick 1842 engagement vid "magister" Berggrens trupp
och spelade 1842–54 i landsorten vid Djurströmska och
Elfforsska sällskapen. Hösten 1854 tog han anställning
vid Södra teatern i Stockholm, hvilken scen han sedan
dess nästan oafbrutet tillhört, hvarjämte han flere
somrar tjenstgjort vid Djurgårdsteatern. L. har städse
till sitt förfogande en jämn, godlynt, i hög grad
vinnande komik. Bland de 662 roller han hittills
(Okt. 1885) utfört må nämnas endast Bonneteau i
"Resan till Kina", Brand i "Löjen och tårar",
Kalle Pettersson, Beck i "Min Leopold", och Möller i
"Gräsenklingar".
Lindström, Gustaf, paleontolog, född i Visby d. 27
Aug. 1829, blef student i Upsala 1848, filos. doktor
1854, adjunkt vid Visby högre elementarläroverk
1856, professor och intendent vid Riksmuseets
paleontologiska afdelning 1876 och ledamot af
Vetenskapsakademien 1878. En betydlig del af sin
omfattande verksamhet har L. egnat åt studiet af
sin intressanta fäderneös fauna, såväl den nu lefvande
som den utdöda. Den förra har han behandlat bl. a. i
Bidrag till kännedomen om Östersjöns invertebratfauna
(1855) och Gotlands nutida mollusker (1865). Bland de
i den utdöda faunan förekommande djurgrupperna riktade
L. sin uppmärksamhet först på armfotingarna (Gotlands
brachiopoder, 1859) och studerade sedan med förkärlek
dess koraller. Dessa undersökningar inskränktes dock
ej till Gotlands fossila koraller, utan utsträcktes
till denna djurgrupp i dess helhet. Flere vigtiga
resultat, omfattande korallernas organisation och
systematik (såsom operkelbäring, upplösning af gruppen
Zoantharia tabulata, rugosernas organisation m. m.),
framgingo af dessa L:s arbeten, bland hvilka märkas
Några iakttagelser öfver Zoantharia Rugosa (1865), Om
operkularbildningen hos några nutida och siluriska
koraller (1870), A description of the Anthozoa
perforata of Gotland (1872), Några anteckningar
om Anthozoa tabulata (1873), Om de palaeozoiska
formationernas operkelbärande koraller (1882),
Index to the generic names applied to the corals
of the palaeozoic formations (1883) m. fl. Senast
har han beskrifvit Gotlands siluriska gastropoder
(1884) och bragt antalet arter upp till 175, då
förut ej flere än något öfver 20 voro kända. I
Gotlands yngsta silurlager har L. nyligen upptäckt
en skorpion (Palaeophoneus nuncius), det äldsta kända
luftandande djur. Utom dessa och flere andra arbeten,
bland hvilka må nämnas Om Gotlands höjning (1852), Om
brachiopodslägtet Trimerella (1867), Om jättegrytor
bildade af hafvet vid Hoburg på Gotland (1877),
Contributions to the actinology of the Atlantic ocean
(1878), Anteckningar om silurlagren på Karlsöarne
(1882), Silurische korallen aus Nord-Russland und
Sibirien (s. å.), Ueber Rhizophyllum Gervillei Bayle
aus dem Altai (1883) och Obersilurische korallen
von Tsau-Tien, har L. ock, 1865, beskrifvit de
af de svenska Spetsbergsexpeditionerna 1858 och
1861 insamlade trias- och jura-fossilen. Genom sin
öfversättning och bearbetning af Lyells "Geologiens
grunder" (1857; 2:dra uppl. 1859) har han äfven
kraftigt bidragit till utbredandet af kännedom om
och smak för geologien inom Sverige. I egenskap af
Angelins efterträdare såsom intendent vid Riksmuseum
har han ombesörjt redigerandet och utgifningen af
dennes "Iconographia Crinoideorum" (i förening med
S. Lovén) och "Fragmenta silurica", i hvilket senare
arbete ej oväsentliga delar helt och hållet härröra
från L. B. L-n.
Lindström, Arvid Maurits, landskapsmålare, född
1849, genomgick akademien för de fria konsterna
samt utbildade sig vidare i München och Paris. Han
bosatte sig i början af 1880-talet i London. I
uppfattning och målningssätt närmar L. sig ganska
mycket den franska riktningen, utan att dock vara
impressionist. Hans arbeten kännetecknas af enkla
motiv, fina färgförmedlingar och en synnerligt
helgjuten stämning, särskildt hans höstbilder. Två
sådana, Höstlandskap (1875) och Motiv från Skotland
(1885), finnas i Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
