Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindhagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa L:s ungdomsarbeten skönjes ett tidigt
framträdande sinne för det prydliga och nätta, det
i konstnärlig mening redbara och ordentliga. Färgen
är i början tunn, med en viss förkärlek för de
bruna tonerna; efter hand blir dock utförandet
kraftigare, koloriten djupare, fylligare, med en
tydlig sträfvan att underordna lokalfärgerna under
en gemensam herskande hufvudton". År 1849 erhöll
L. medalj af första klassen och ett k. stipendium
för tre år. Samma år lemnade han fäderneslandet,
som han aldrig mer skulle återse. 1850 kallades
han till akademiens agré. – L. begaf sig först till
Antwerpen, hvars gamla konst föga tilltalade hans
stilla, fina skaplynne. Äfven till Haag och Amsterdam
företogos utflykter, men redan i Maj 1850 var han
i Paris. Der studerade han i gallerierna, och af
alla målare synes Metsu, den holländske finmålaren,
hafva mest slagit an på honom. Men att han ej häller
försummade naturstudier visa hans få hemsända taflor
från denna tid. Tyvärr började L. nu angripas af det
bröstlidande, som redan då betydligt inskränkte hans
verksamhet och slutligen skulle sätta en gräns för
hans lif. 1851 måste han genomgå en kur i Ems och
besökte sedan Düsseldorf och Bruxelles på återfärden
till Paris. Äfven de följande åren upptogos delvis
af långa sjukdomsanfall; och när han ändtligen på
hösten 1853 afreste till Rom, voro hans krafter så
medtagna, att han knappt medhann mer än en enda tafla,
innan döden d. 11 Apr. 1854 bortryckte honom. –
Bland L:s arbeten från detta senare, korta skede
(föga mer än fyra år) äro dock nästan alla ganska
framstående. En trasslig härfva (i Nationalmuseum)
och Kålhufvudet (båda 1851) visa oss genast mästaren
stadd i full utveckling. "Entonigheten i de äldre
arbetena har försvunnit och lemnat plats för en
rikare färgstämning; ett genomskinligt ljusdunkel
utbreder sig till interiörernas bortersta vinklar och
sammanhåller varmt och kraftigt det hela. Härtill har
kommit ett drag af skönhet och behag, af rikedom i den
yttre anordningen, som i allmänhet ej förekommer i de
äldre, mera kärfva skapelserna". Fransk arbetarekrog,
under arbete 1852 och konstnärens figurrikaste målning
(i Stockholms högskolas, f. d. kapten J. A. Bergs,
samling), visar oss honom på höjden af hans förmåga,
med ett ljusare, klarare tycke i det hela än de
båda föregående och med en skärpa i iakttagelsen,
en fyllighet i individualisering, som låter taflan
täfla med det bästa af hvad svensk konst i denna
riktning alstrat. Penseln är fortfarande len och fin,
men visar tillika en större kraft och en mer mejslad
teckning. Jämförelsevis obetydligare äro Blommér
i sin atelier och Sömmerska i sin kammare, ehuru
äfven de förete ett ädelt ljusdunkel och en utmärkt
finmålning. L: s sista arbete, Romersk interiör
(1853), inköptes af konstföreningen och tillföll en
utländsk diplomat. L. var mycket närsynt, hvilket
kanske förklarar den utomordentliga sorgfällighet
hans målningssätt visar. Flere af hans taflor finnas
litografierade i "Svenskt album" och "Konstnärsgillets
album" samt i kalendrar. -rn.
Lindholm, Fredrik, pianist, f. i Göteborg 1837,
studerade från 1855 vid konservatoriet i Leipzig
jämte sin broder Johan Albert L. (f. 1836), som sedan
blef musiklärare, konsertackompanjatör och (1873)
kormästare vid Stora teatern i Stockholm. Fredrik
L., den mera framstående virtuosen, kom i början af
1860-talet till Norge, der han 1864–65 fungerade såsom
kapellmästare vid Kristiania teater och sedermera
verkat såsom pianolärare och konsertgifvare, i
början med utomordentlig framgång, i Kristiania,
Bergen, Trondhjem m. fl. städer, hvarjämte han
gjort konsertresor till Sverige, Finland m. m.
A. L.
Lindholm, Berndt Adolf, finsk landskapsmålare, född
d. 20 Aug. 1841 i Lovisa, komr efter föräldrarnas
flyttning till Åbo, i konstföreningens dervarande
skola under R. V. Ekmans ledning. Sedan han blifvit
student (1862), beslöt han att på allvar egna sig åt
målarekonsten. Med understöd af konstföreningen for
han hösten 1863 till Düsseldorf, i hvars akademi han
inträdde. Den der följda lärometoden tillfredsställde
honom dock ej, hvarför hans akademiska studier snart
afbrötos. Deremot slöt han sig till landskapsmålaren
Filip Röth, i hvars sällskap han 1864 reste till
Bajern, der han under Röths ledning någon tid
flitigt målade efter naturen. Hösten 1865 begaf han
sig till Karlsruhe för att fullfölja sina studier
under Gudes ledning. Der gjorde han för första gången
bekantskap med den franska målarekonsten, af hvilken
han kände sig lifligt anslagen. Särskildt gjorde de
båda mästarna i landskapet, Daubigny och Corot, ett
djupt och varaktigt intryck på honom. Efter att hafva
gjort ett kort besök i Paris under verldsexpositionen
1867 bosatte han sig der följande året för en längre
tid. Under Bonnats ledning sökte han tillegna sig den
franska konstens teknik, hvaruti han äfven lyckades,
utan att derför uppgifva sin egen konstnärliga
individualitet. Den ena framgången följde nu den
andra. Han exponerade flere gånger i "salongen", fick
medalj på utställningen i Filadelfia 1876 och vann
1877 finska statens pris för en tafla med motiv från
Göteborgstrakten. År 1873 kallades L. till ledamot af
konstakademien i Petersburg och 1881 af konstakademien
i Stockholm. Sedan 1875 är L. bosatt i Göteborg,
för hvars konstmuseum han är intendent. Vid den
nordiska konstutställningen i Köpenhamn 1883 var han
kommissarie för finska konstafdelningen. – L. är en
högt begåfvad målare, hvilken med en sällsynt skärpa i
blicken för det natursanna förenar en fin och upphöjd
känsla för den landskapliga skönheten, hvartill kommer
en långt drifven teknisk färdighet. Motiven för sina
taflor väljer han för det mesta från södra Finland
(den nyländska skärgården) och från trakterna kring
Göteborg, den bohuslänska skärgården och Dalsland.
H. af S.
Lindholmen. 1. Förstad till Göteborg, belägen på
motsatta stranden af Göta elf inom Lundby socken på
Hisingen. Der ligger Lindholmens mekaniska verkstad,
en af de största anläggningar för ångbåtsbyggeri
i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
