Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liberius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han, noga räknadt, ej alltid vänder fullkomligt
samma sida åt jorden. Månen har genom jordens
attraktion bildats i en mot henne förlängd form,
hvilket orsakar, att hans rotation är genom
samma attraktion "bunden", att sålunda ett hvarf
i rotationsrörelsen kräfver i medeltal absolut
samma tid som ett hvarf i rörelsen kring jorden. Då
nu i månens rörelser många och stora ojämnheter
förefinnas, så kommer månens förlängda axel ej att
i hvarje stund peka rakt mot jorden. Libratiorien
är dels verklig, dels endast skenbar eller beroende
af vår egen förändrade ståndpunkt. Till följd af
librationen få vi tillfälle att se något af den i
regeln från oss bortvända månhalfvan, än på en kant,
än på en annan, så att vi ega kännedom om ytans
utseende hos ungefär 7/11 af månytan i stället för
precis hälften, såsom eljest skulle varit fallet.
E. J.
Libreri (Fr. librairie, af Lat. liber, bok) nyttjades
förr i svenskan i samma betydelse som boksamling,
bibliotek.
Librett (Ital. libretto, liten bok), textboken
till större sångverk; operatext. – Librettist
operatextförfattare.
Libri, Girolamo dai, italiensk målare af
Verona-skolan, f. i Verona 1474, d. derstädes
1556, var son och lärjunge af miniatyrmålaren
Francesco di Stefano och fick såsom illuminator
af böcker tillnamnet dai libri. Att han utgick från
miniatyrmåleriet ses tydligt af en tafla i Veronas
museum, kallad "kanin-taflan", som framställer
Jesusbarnets tillbedjan i ett rikt detaljeradt
landskap med en kanin i förgrunden. Sedan utbildade
han sig vidare under Liberale da Verona och ännu
mera under gemensamt arbete med sin samtida och
intime vän Francesco Morone. I den mera storslagna
stil, hvartill han på grund deraf kom, målade han
1515 den ena af orgeldörrarna i S. Maria in Organo,
under det Morone målade den andra. Närmast detta
arbete står en madonna (nu i Berlins museum). Under
1520-talet utvecklade sig L. till allt större
mildhet i uttrycket, frihet i fomnbehandlingen och
klarhet i färgen, t. ex. i ett par taflor i Veronas
museum från 1530, den ena framställande madonnan med
barnet i molnen samt Petrus och Andreas på jorden.
C. R. N.
Libri (L.-Carucci della Sommaja), Guglielmo
Bruto Icilio Timoleone, italiensk matematiker och
bibliofil, född i Florens d. 2 Jan. 1803, erhöll
redan vid 17 års ålder den filosofiska graden samt
utnämndes 1823 till professor i matematik och fysik
vid universitetet i Pisa. Invecklad i en politisk
sammansvärjning, måste han 1830 fly från Italien. Han
bosatte sig då i Paris, der han 1832 blef biträdande
lärare vid Collége de France och 1833 ledamot af
vetenskapsakademien. L. blef sedermera ordinarie
professor både vid Faculté des sciences och Collége de
France, men lemnade dessa befattningar 1848 och flydde
till England, emedan han anklagades för bokstöld i
kolossal skala. 1850 dömdes han in contumaciam till
10 års straffarbete. Död i Fiesole (invid Florens)
d. 28 Sept. 1869. –
L. var en man med mångsidig, både literär och
vetenskaplig, bildning och har i detta afseende,
ej utan skäl, blifvit jämförd med Leibniz. Hans
oroliga lif och vexlande lefnadsförhållanden lade
dock hinder i vägen för tillgodogörande af hans rika
anlag och stora kunskaper. Öfver de omständigheter,
som nödgade honom att lemna Frankrike, hvilar ett
dunkel, som ännu ej blifvit på tillfredsställande sätt
skingradt. Att han icke var helt och hållet oskyldig
är väl tämligen sannolikt, om också orsaken till
processens utgång till en god del bör sökas i politisk
och vetenskaplig antagonism hos inflytelserika män
i Frankrike. Frågan om hans brottslighet eller
oskuld har framkallat en hel liten literatur,
hvilken ännu under de sista åren blifvit tillökad
med nya skrifter. – Bland L:s matematiska arbeten
bör i första rummet nämnas Histoire des sciences
mathématiques en Italie, depuis la renaissance
des lettres jusqu’à la fin du dix-septième siècle
(I–IV, 1838–1841; 2;dra uppl. 1865), ett verk,
som är bygdt på grundliga studier af till stor del
svåråtkomliga eller otillgängliga källskrifter och
derför för den matematisk-historiska forskningen varit
till stort gagn. Äfven utom det historiska området
uppträdde han såsom en ganska produktiv författare,
bl. a. i talteori, eqvationsteori och teorien för
differentialeqvationers integration. Samlingar af
hans afhandlingar i matematik och fysik hafva blifvit
utgifna under titeln Mémoires de mathématiques
et de physique (1827, 1829) samt Mémoires de
mathématiques (1835). Bland hans bibliografiska
arbeten må anföras Catalogue of the extraordinary
collections of splendid manuscripts formed by
M:r G. Libri (1859), hvilket han, försett med en
utförlig inledning och en mängd bibliografiska noter
samt facsimil af de der beskrifria manuskripten.
G. E.
Libsticka (T. liebstöckel), bot. Se Levisticum.
Liburna (plur. liburnae), ett slags lätt ock
snabbseglande fartyg (jakt), som begagnades
af illyriska sjöfarande i synnerhet vid
sjöröfverier. Octavianus (Augustus) betjenade
sig af sådana fartyg, och särskildt i striden vid
Actium (31 f. Kr.) gjorde de nytta mot Antonius’
tunga krigsfartyg. Namnet härrörde från liburni,
ett kustfolk i Illyrien mellan floderna Arsia (Arsa)
och Titos (Kerka). R. Tdh.
Libusja (Tsjech. Libusa), böhmisk sagodrottning. Se
Böhmen, sp. 1456.
Libyen (Grek. Libye, Lat. Libya), hos grekerna
länge namn på Afrika, var enligt Herodotos i s. och
v. begränsadt af Atlantiska oceanen och omfattade
Egypten, Etiopien och Libyen i inskränkt mening
(med öcknen Sahara). Romerska författare brukade
ofta namnet om den norra, mera kända delen af
Afrika med infödd (berbisk) befolkning, libyer. Med
Libyska hafvet förstodo de den del af Medelhafvet,
som sträcker sig från Stora och Lilla Syrtenviken
(de nuv. Gabes- och Sidravikarna) på Afrikas norra
kust inemot Kreta. R. Tdh.
Libyska språk kallas, enligt Lepsius’ indelning,
de hamitiska språk, som talas af imosjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
