Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leukippos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämväl på ett fint och genommusikaliskt sätt komiska
chansonnetter.
Levede (Levide), socken i Gotlands län, Gotlands södra
härad. Areal 3,266 har. 583 innev. (1884). L. bildar
med Gerum ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Visby stift, Södra kontraktet.
Levellers. Se Independenter.
Lewellin. Se Llewellin.
Leven [liven], Alexander Leslie, earl of. Se Leslie,
A.
Leven, Loch [låck liven], insjö i Skotland. Se
Kinross.
Levene, socken i Skaraborgs län, Kållands, Barne och
Viste härad. Areal 3,313 har. 1,563 innev. (1884),
deraf i Kållands härad 1,714 har, 675 innev., i
Barne härad 457 har, 443 innev, och i Viste härad
1,142 har, 445 innev. L. bildar med Sparlösa, Long
och Slädene ett regalt pastorat af 2:dra kl., Skara
stift, Barne kontrakt.
Lewenhaupt, greflig gren af svenska ätten Leijonhufvud
(se d. o.), innehar sin grefliga värdighet sedan
1569, då sådan förlänades åt riksrådet friherre
Sten Eriksson Leijonhufvuds enka, fru Ebba. Hennes
äldre son, grefve Axel Leijonhufvud, afvek år 1600
till Tyskland. Genom hans son Johan Kasimir (f. 1583,
d. 1634), hvilken jämte sin yngre broder, Sten,
åtföljt fadern till utlandet, men 1613 – liksom Sten
redan 1608 – erhållit tillåtelse att återkomma till
Sverige, introducerades denna ättegren, under namnet
Leijonhufvud, 1625 å riddarhuset såsom n:o 2 bland
grefliga ätter. Den fortplantades sedan genom Johan
Kasimirs tre äldste söner, Gustaf Adolf (se L. 1),
Karl Maurits (f. 1620, d. 1666, riksråd 1653 och
fältmarskalk 1665) samt Ludvig Weirich (d. 1668,
general af kavalleriet 1664, utsedd till riksråd 1666,
utan att mottaga ämbetet). Inemot midten af 1600-talet
utbytte den familjenamnet Leijonhufvud mot den tyska
namnformen Lewenhaupt, hvartill anledningen torde få
sökas i flere slägtmedlemmars långvariga vistelse i
Tyskland, delvis till följd af äktenskapsförbindelser
med tyska adelsdamer. (Redan grefve Axel Leijonhufvud
hade nämligen 1579 äktat en tysk riksgrefvinna,
Sidonia von Falkenstein, efter hvilkens död han
å nyo valde en tysk maka. Hans broder, Maurits,
hvilken för öfrigt medan i slutet af 1570-talet, med
användande af en annan tysk namnform, stundom skref
sig Lewenkopf, gifte sig 1592 med en tyska. Detsamma
gjorde ock sedermera grefve Axels son Sten och två af
Johan Kasimirs söner.) Ännu i början af 1700-talet
var likväl den svenska namnformen icke alldeles
bortlagd. Ätten erhöll 1571 grefskapet Raseborg och
1653 friherreskapet Vinberg.
1. Lewenhaupt, Gustaf Adolf, grefve till Raseborg,
friherre till Vinberg, riksråd, fältmarskalk, född
d. 24 Febr. 1619 å fädernegodset Vinäs i Kalmar
län, deltog, såsom frivillig vid grefvens af Solms
regemente, i belägringen af Breda 1637 och bevistade
1640 äfven belägringen af Arras. Anställd i svensk
tjenst, fick han 1642, såsom kapten vid Torstenssons
regemente, tillfälle att utmärka sig i slaget vid
Leipzig, der han, sedan förmännen urståndsatts
dertill, förde befälet öfver regementet och
sedermera hittades på slagfältet, blödande ur
sjutton sår. 1644 var han, såsom öfverste för
ett finskt ryttareregemente, med på Torstenssons
fälttåg i Jylland, ställdes i början af 1645 såsom
generalmajor under Gustaf Horns befäl i Skåne,
skickades efter fredsslutet vid Brömsebro s. å. med
6,000 mans förstärkning till Torstensson i Tyskland,
förde der en tid sjelfständigt befäl i Hessen
samt blef 1648 generallöjtnant och kommendant i
Nürnberg. 1650 utnämndes L. till riksråd, fick
s. å. säte i Krigskollegium samt blef 1651 general
öfver hela finska milisen. 1655 blef han fältmarskalk
och befälhafvare öfver den här, som enligt Karl X
Gustafs fälttågsplan borde intränga i Polen från
livländska sidan. Han intog d. 1 Juli Dünaburg,
men de högstkommenderande i Livland, först G. Horn,
sedermera M. G. De la Gardie, vågade ej låta honom
rycka synnerligen långt in i Litaven. Vid utbrottet
af kriget med Ryssland, 1656, fick L. på sin lott
Finlands försvar och bedref detsamma med framgång,
men dog snart i sitt högqvarter vid Rautis, d. 29
Nov. 1656. Protokollen från riksdagarna 1642 och 1650,
i hvilka L. deltog, gifva vid handen, att han varit
af ett mycket hetsigt lynne samt en ifrig förfäktare
af de grefliga företrädesrättigheterna.
2. Lewenhaupt, Adam Ludvig, grefve, fältherre,
den föregåendes brorson, föddes i April 1659 i
svenska lägret utanför Köpenhamn. Hans föräldrar voro
generalmajoren, grefve Ludvig Weirich L. och Charlotta
Susanna Maria, grefvinna af Hohenlohe. Föräldralös
redan i unga år, erhöll han genom sin förmyndares,
Per Brahe d. y:s, omtanke en sorgfällig, t. o. m. lärd
uppfostran, studerade i Upsala, Lund, Wittenberg
och Rostock samt tänkte en tid söka sin lycka på den
civila banan. Efter återkomsten till fäderneslandet,
1684, förändrade han sina framtidsplaner och sökte med
kanske något för långt drifna anspråk genast erhålla
anställning såsom löjtnant vid gardet eller kapten
vid ett landtregemente. Då detta icke lyckades, gick
han i utländsk krigstjenst och deltog med utmärkelse
i Österrikes fejder med turkarna i Ungern. Några
år senare finna vi honom i Holland, anställd såsom
officer vid ett af de regementen, med hvilka Sverige
enligt ingångna fördrag bistod republiken i hennes
krig med Frankrike. Under detta krig, som synes hafva
varit hans egentliga fältherreskola, avancerade han
till öfverste i holländsk tjenst. Efter freden i
Rijswijk (1697) återvände L. till Sverige, togs der
emot med mycken köld och lefde såsom enskild man,
till dess det stora nordiska kriget utbröt (1700)
och fäderneslandet behöfde alla sina söner. Han
fick kunglig fullmakt såsom öfverste för ett
s. k. tremänningsregemente till fots, hvilket
af honom uppsattes, inöfvades och öfverfördes till
Estland. Under en tid följde L. med sina tremänningar
den svenska hufvudhären. Men då Karl XII i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
