Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lepage ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Louis Michel L. de Saint-Fargeau, f. 1760, vid
utbrottet af 1789 års revolution parlamentspresident,
var en af de siste af adelns medlemmar, som slöto
sig till tredje ståndet, men blef sedermera radikal,
invaldes i Konventet och röstade der för Ludvig XVI:s
afrättning. Dagen efter sedan han afgifvit detta
votum nedhöggs han af en gardist i Palais-Royal, 1793.
Leperditia, paleont., fossilt slägte af
musselkräftor (ostrakoder). Skalen äro olikstora
(högerskalet störst), aflånga, bönlika, glatta,
med en s. k. ögonfläck och retikulerade intryck
under och bakom densamma. Dessa intryck synas
dock ofta icke utan förstoring. Leperditia äro
de största ostrakoder och finnas från siluriska
t. o. m. stenkolssystemet. På Gotland finnes
L. baltica m. fl. arter. B. L-n.
Lepidium. Se Krasse.
Lepidodendreae, bot. paleont., en till
lummerväxternas klass hörande familj af
trädartade växter, hvilka lefde under devoniska,
stenkols- och permiska perioden. Familjen är grundad
hufvudsakligen på slägtet Lepidodendron (se .d. o.).
A. G. N.
Lepidodendron Brongn., Fjällträdet, bot. paleont., en
trädartad växt, hörande till lycopodiacéernas klass
och familjen Lepidodendreae. Den hade en rak, hög,
cylindrisk stam, som mot toppen delade sig upprepadt
gaffelformigt i flere grenar, af hvilka de yttersta
buro de kottelika fruktsättningarna. Stammens
yta var beklädd af spiralställda, tättstående,
hvarandra berörande, vanligen utdraget rutformiga
bladkuddar, på hvilka bladen voro fästa. Dessa
voro smala och en-nerviga samt qvarlemnade vid
sitt affallande ett rutforrnigt mindre ärr, som
upptog bladkuddens öfre del. Fruktsättningarna,
hvilka benämnas Lepidostrobus, voro, som nämndt,
kottelika, bestående af tättställda, utåt och uppåt
riktade blad, som vid sin bas buro sporhusen. Dessa
voro, liksom hos Selaginella, af två slag, i det
att de, som befunno sig vid kottens bas, innehöllo
ett slags större sporer (makrosporer), under det
att de öfre innehöllo mindre (mikrosporer). Affallna
sporhusbärande blad hafva benämnts Lepidophyllum. De
grenar, på hvilka kottarna voro fästa, voro till
sin yttre skulptur något afvikande från de sterila
och ansågos till en början härröra af sjelfständiga
växter, benämnda Halonia och Ulodendron. Numera vet
man dock, att de egendomliga, tvåsidigt ställda
knölar eller runda fördjupningar, genom hvilka dessa
slägten skulle karakteriseras, endast äro ärren efter
de affallna kottarna. Äfven rötterna af Lepidodendron
ansågos på sin tid såsom sjelfständiga växter och
kallades Stigmaria. De voro dikotomiskt förgrenade
och på ytan försedda med tjocka, spiralställda,
odelade birötter, hvilka qvarlemnade runda ärr,
sedan de affallit. Liknande rötter egdes af den med
L. närbeslägtade Sigillaria. – Till sin inre byggnad
afvek L. från nutidens lycopodiacéer derigenom
att, när stammen hunnit en viss ålder, den centrala
kärlsträngen omgafs af en verklig vedzon – bestående
af ett egendomligt slags kärl – med tillväxt utåt.
Barken var mycket voluminös. L. har på sina ställen i
hög grad bidragit till stenkolsbäddarnas uppkomst i
synnerhet vid början af stenkolsperioden. Den lefde
då allmänt både på Spetsbergen och Beeren Eiland.
A. G. N.
Lepidokrokit. Se Jernmalmer.
Lepidolit. Se Glimmer.
Lepidomelan, miner., en till hexagonala systemet
hörande glimmerart, af svart färg och endast i
tunnaste blad genomlysande med lökgrön färg. Denna
glimmerart är hittills känd från Persbergs
jernmalmsfält i Värmland. E. E.
Lepidophloios Sternb., bot. paleont., en växt, som
lefde under stenkolsperioden. Den var närbeslägtad
med Lepidodendron, men afvek från denna hufvudsakligen
derigenom att grenarna bildade fyra rader på stammen
samt att bladkuddarna voro något annorlunda byggda.
A. G. N.
Lepidophyllum Brongn., bot. paleont., affallna
sporhusbärande kotteblad af Lepidodendron (se d. o.).
A. G. N.
Lepidoptera, zool. Se Fjärilar.
Lepidopteris Schimp., bot. paleont., en mot slutet
af trias- samt början af juraperioden lefvande
ormbunke, hvars systematiska ställning ännu är
oviss. Den hade en fjällbeklädd bladstjelk med
dubbelt pardelade blad samt småblad äfven fästa
på stjelken mellan parbladen. Småbladen voro
tjocka och läderartade. Deras nervering är ännu
icke utrönt. En art af detta slägte, L. Ottonis
Gp sp., är allmän i Skånes äldre kol-lager.
A. G. N.
Lepidosauria. Se Plagiotremata.
Lepidosternon, zool., är ett till mask-ödlornas
afdelning inom ödlornas ordning och kräldjurens klass
hörande slägte, som har tänderna fästa på käkbenens
inre sida, hufvudet försedt med 10 till 12 sköldar,
kroppen med fördjupad sidolinie äfvensom bröstet
med större, olikformiga plåtar eller sköldar, som
betydligt afvika från de annanstädes på kroppens
undre sida befintliga. Främre och bakre lemmar
saknas. Dithörande arter äro hemma i Amerika och
Afrika. L. microcephalum har 10 hufvud- och 12
måttligt stora bröstsköldar, är ofvan gulaktigt
hvit, med små, rödaktiga fläckar, undertill
hvit, blir 37,5 cm. lång och lefver i Amerika.
C. R. S.
Lepidostrobus, Brongn., bot. paleont., de affallna,
kottelika fruktsättningarna af Lepidodendron (se
d. o.). A. G. N.
Lepidus, namn på en fornromersk familj, bland
hvars medlemmar följande äro de mest kända. 1)
Marcus Aemilius L., blef konsul för år 78 f. Kr.,
till stor del genom Pompejus’ bistånd. Efter Sullas
död (s. å.) sökte den hersklystne, men ej synnerligen
begåfvade L., som förut tillhört Sullas parti, att
omstörta dennes inrättningar, men blef genom Catulus,
med biträde af Pompejus, slagen och tvungen att fly
till Sardinien, der han afled 77 f. Kr. – 2) Marcus
Aemilius L., den förres son, anhängare af Caesar, blef
genom honom stadsprefekt, pretor och konsul. Efter
Caesars död blef han öfversteprest och förde befälet
öfver legionerna i Gallien. Med Antonius och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
