Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leijonhufvud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leiningen, mediatiserad tysk grefve- och fursteslägt,
härstammar från Friedrich von Hardenburg,
hvilken 1220 på grund af sitt möderne erhöll det
gamla grefskapet L. i Wormsgau. Hans ättlingar,
bröderna Friedrich V och Godfried, delade 1317 ättens
besittningar och bildade hvar sin hufvudlinie. Den
äldre linien utdog på manssidan 1467, hvarefter en
qvinlig ättling, grefve Reinhards af Westerburg enka,
Margareta, för sin sonson, Reinhard V, satte sig i
besittning af dess flesta domäner och grundade den
grefliga linien L.-Westerburg, hvilken fortlefver i
de sedan 1695 åtskilda linierna Alt-L.-Westerburg och
Neu-L.-Westerburg (1806 mediatiserade under hessisk
och preussisk öfverhöghet). Den yngre hufvudlinien,
L.-Dachsburg, sönderföll 1541 i två grenar, af hvilka
den yngre numera, sedan 1700-talets slut, fortbestår
endast genom de två katolska, 1806 under Baden
mediatiserade, grefliga sidolinierna L.-Billigheim och
L.-Neudenau. Den äldre af nämnda grenar, hvilken 1779
upphöjdes till riksfurstlig värdighet, miste genom
freden i Lunéville (1801) besittningar till ett omfång
af 660 qvkm., men erhöll genom "riksdeputationens
hufvudbeslut" (1803) ett nytt samladt område af
1,370 qvkm., hvilket dock 1806 mediatiserades under
Baden. (1810 lades en del deraf under Bajern samt
ett mindre stycke – utan "standesherr"-rättigheter
– till storhertigdömet Hessen). "Standesherren"
för denna furstliga linie hafva varit: 1. Karl
Friedrich, f. 1724, regerande grefve 1756, furste
1779, död 1807; 2. Emich Karl, den föregåendes son,
f. 1763, förmäld i sitt 2:dra gifte med Maria Lovisa
Viktoria af Sachsen-Koburg-Saalfeld, hvilken efter
hans död, 1814, var förmyndare för sonen, Karl, och
i nytt äktenskap, med hertig Edvard af Kent, blef
moder till drottning Viktoria af England; 3. Karl,
den föregåendes son, f. 1804, d. 1856, bajersk
generallöjtnant, för det mesta bosatt i München eller
London, president i tyska riksministeriet från d. 9
Aug. till d. 5 Sept. 1848; 4. Ernst, den föregåendes
son, f. 1830, amiral i britiska marinen, sedan 1858
förmäld med Maria Amalia af Baden, en syster till
nuv. storhertigen Fredrik.
Leins, Christian Friedrich von, tysk arkitekt,
f. 1814 i Stuttgart, undervisades först af sin fader,
som var stenhuggare, studerade sedan i Paris och
utbildade sig genom resor i Frankrike, Italien,
Spanien och norra Afrika. 1850 blef han professor
vid Polytechnicum i Stuttgart, och i denna stad
har han utfört sina bästa arbeten. Dit höra ryska
beskickningens palats, i grekisk renaissance, samt
flere andra palats, villor och enskilda hus. Det af
arkitekten Knapp (d. 1856) påbörjade kungliga slottet
i Stuttgart fullbordades af L. efter egna ritningar
i strängt grekisk stil. Dessutom har han visat sig
skicklig att använda medeltidens stilarter både vid
nybyggnad, såsom i Johanniskirche i Stuttgart, och
vid restaurering af flere medeltidskyrkor i landet.
Leinster [li’nstör], en af de fyra provinserna
(fordom konungarikena) i Irland, omfattar
landets sydöstra del och består af de 12 grefskapen
Louth, Meath, Dublin, Wicklow, Wexford, Carlow,
Kilkenny, Kildare, Queen’s county, King’s county,
Westmeath och Longford. Areal 19,735,5 qvkm. 1841
hade L. 1,973,731 innev., 1881 endast 1,279,190.
Leiokom (förvrängning af Fr. léiogomme, af
Grek. leios, glatt, och Fr. gomme, gummi, med afseende
på dess användning till appretering), kem. Se Dextrin.
Leipzig. 1. Regeringsområde ("kreishauptmannschaft")
i nordvestra delen af konungariket Sachsen. Areal
3,567,35 qvkm. 707,826 innev. (1880). – 2. Stad i
nämnda regeringsområde, belägen på en bördig och tätt
befolkad slätt vid Pleisses och Parthes sammanflöde
med Elster. I topografiskt hänseende skiljer man
mellan stadens egentliga kärna, Altstadt, och de
senare tillkomna Grimmaische, Peters-, Ranstädter-
och Hallesche vorstadt, benämnda efter qvarteren i
den inre staden, samt Marien-, West- och Johannis
vorstadt m. fl. andra, som uppstått under de sista
30 åren och genom flodregleringar fått en betydlig
utsträckning. Altstadt har karakteren af en "city"
med jämförelsevis gles befolkning samt tätt hopade
magasin och affärslokaler. Dess många med gaflar
och utsprång smyckade privatbyggnader utgöra vackra
minnesmärken af tysk renaissance- och rococostil. Vid
det stora torget, Marktplatz, i stadens midt, resa sig
bl. a. det af Lotter 1556 uppförda, rikt gafvelprydda
rådhuset samt "Königshaus", hvilket fordom var ett
tillfälligt residens för de sachsiske hertigarna och
der bl. a. Karl XII och Napoleon I bott. I närheten
ligger det bl. a. genom Faustsagan och Göthes dikt
bekanta "Auerbachs hof", nu en rymlig affärsplats,
hufvudsakligen afsedd för "mässorna". Den vidlyftiga
byggnaden (uppförd 1530–38) omfattar 100 hvalf och
en mängd öppna butiker. Af offentliga byggnader må
ytterligare nämnas universitetshuset, Augusteum (efter
Schinkels utkast bygdt 1834–36), med de tillhörande
Fridericianum, Mauricianum och Paulinum, hvilka
hysa universitetets rika vetenskapliga samlingar;
vidare musikkonservatoriet, "Gewandhaus" (fr. 1740),
och "Pleissenburg", stadens gamla citadell – der
Leipzig-disputationen (se d. o.) 1519 egde rum –,
i senare tid ombygdt till kasern. De fästningsmurar,
hvilka ännu vid midten af 18:de årh. omgåfvo det
gamla L., äro numera raserade och hafva lemnat rum
åt en sammanhängande gördel af vackra promenader och
öppna platser såsom Augustusplatz, en af de största
i hela Tyskland, flankerad af ståtliga byggnader,
bl. a. den efter Langhans’ ritningar 1864–67 uppförda
Nya teatern. Förstäderna utmärka sig för en mängd
privata trädgårdar. Utom ett grekiskt bönehus och en
synagoga i morisk stil finnas i staden 1 katolsk kyrka
(uppförd 1847), ett verkligt monumentalt byggnadsverk
i gotisk stil, och 9 lutherska kyrkor. I omgifningarna
märkas den vidsträckta parken Rosenthal i n. v., med
en stod af Chr. F. Gellert, Johannisthal i s. ö. med
observatoriet, samt "Altes schützenhaus", stadens
största förlustelseställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
