Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lee ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1690 bekantgjorda iakttagelse af hårrörskärlens
betydelse för blodomloppet, hvarigenom Harveys lära
om denna process fullständigades. L. uppvisade äfven
den verkliga strukturen af tandsubstansen, ögats
kristall-lins, håret, epidermis samt hjernan hos
menniskan och de högre djuren, observerade ögats
sammansatta byggnad m. fl. egendomligheter hos
insekterna, undersökte olika trädslags vedbyggnad
o. s. v. – allt med mikroskopet. Han upptäckte
hvirfveldjuren och de sedermera s. k. infusorierna
(1675) samt uppdagade sjelf ständigt, ehuru
några månader senare än Leiden-studenten L. Hamm,
spermatozoerna. Den gängse föreställningen att
t. o. m. högre animaliskt lif, exempelvis loppan,
uppkomme af sig sjelft ur dam, förruttnelseprocesser
m. m. bekämpades på det kraftigaste af L. under
uppvisande af många fall af dittills opåaktad verklig
fortplantning. Vanligen afhöll han sig dock från
att draga slutsatser, nöjande sig med att lemna
samvetsgranna beskrifningar. Han var sedan 1680
medlem af "Royal society" i London och sedan 1697
korresponderande ledamot af "Académie des sciences"
i Paris. Sina iakttagelser offentliggjorde han dels,
och hufvudsakligen, i det förstnämnda samfundets
"Philosophical transactions", dels äfven i det senares
"Mémoires". Hans samlade skrifter utkommo redan under
hans lifstid, både på holländska och latin. Ett urval
utgafs 1798–1800 på engelska af S. Hoole.
Lef den lycklige. Se Leif.
Lefèbre [löfäbör], T. Se Lefebvre, T.
Lefebure [löfebyr], Johan Henrik (Jean Henry), köpman,
bruksidkare, föddes d. 15 Jan. 1708 i Stockholm,
dit hans farfar, köpmannen André Lefebure, inflyttat
från Frankrike. L. erhöll 1730 burskap i Stockholm
samt anlade derstädes ett sockerbruk och flere andra
fabriker. Han inköpte äfven bl. a. ett i Norrköping
sedan gammalt befintligt mässingsbruk och anlade
vid detsamma ett konstgjuteri för tillverkning af
fingerborgar m. m. Hans affärsverksamhet lemnade
lysande resultat, och L. fick snart stort inflytande
på det kommersiella lifvet i Sverige, såsom ledamot
af Konvojkommissariatet och Assekuransrätten,
såsom fullmäktig i Generaltullarrendesocieteten
och Jernkontoret samt såsom direktör vid
Sjöförsäkringskontoret och Ostindiska kompaniet. Vid
riksdagarna 1751–52 och 1760–62 var han ledamot
af borgareståndet samt fungerade i flere år såsom
fullmäktig för detsamma i Riksens ständers kontor. Han
adlades 1762, med bibehållande af sitt namn. Men
få år derefter började för L. olyckans dagar. Vid
Vexelkontorets inrättande (1747) hade han ingått
bland de associerade och derefter, med undantag af
tiden för H. Königs med fleres ledning af detsamma
(Nov. 1756–Juni 1758), varit delegare derstädes ända
till dess afskaffande (1761) samt den verksammaste i
skötseln af dess affärer. Då vid riksdagen 1765–66
räfsten med vexelherrarna företogs, sattes L.,
likasom hans mäktige medbroder Kierman, i husarrest,
hvarjämte hans egendom och handelskontor ställdes
under kuratel till säkerhet för kronans och bankens
rätt. Utgången blef för L. sådan man kunnat vänta: ständerna
(!) förklarade honom skyldig att betala inemot hälften
af det beräknade ersättningsbeloppet (61 tnr guld)
och dömde honom till 1 månads fängelse vid vatten och
bröd samt förlust af all borgerlig näring i Stockholm
och af rättighet att vistas i Stockholm eller å
ort, der riksdag hölles. Men i Maj 1766 nedsattes
ersättningsbeloppet icke obetydligt, och hans straff
mildrades till böter af 1000 dlr smt. Han dog i
Stockholm d. 27 Okt. 1767. – Med L:s son, bruksegaren
och titulär-bergsrådet Jean L.-Lilljenberg (f. 1736),
utslocknade ätten på manslinien 1805.
Lefébure [löfebyr], Eugène, fransk egyptolog, född
d. 11 Nov. 1838, ingick i det franska postverkets
tjenst, der han 1876 avancerade till kassör i ett
af staden Lilles distrikt. År 1878 lemnade han
denna befattning. Redan vid unga år hade han egnat
sig åt filologiska specialstudier, och dessa förde
honom snart in på egyptologiens område. Han utgaf
1868 sitt första större egyptologiska arbete. Detta
behandlar solhymnerna i det 15:de kap. af Dödsboken,
och i detsamma har författaren lemnat en grundlig
analys af sagda dödsboksparti, med begagnande af
i Louvre tillgängliga döds-papyrer. År 1875 utkom
hans vigtiga arbete Le mythe osirien, som omfattar
två band, det ena om "Horus’ ögon", det andra om
"Osiris". Af L:s öfriga arbeten äro hans upplaga
af Soutimes’ döds-papyrus ("Papyrus funéraire de
Soutimès", 1878), utgifven i förening med Guieysse,
och hans tolkning af inskrifterna å "Seti den förstes
sarkofag" särdeles förtjenstfulla. Han har för öfrigt
utgifvit en mängd mindre, epokgörande uppsatser
rörande egyptisk mytologi dels i sin lärare Chabas’
"Mélanges égyptologiques", dels i franska och tyska
facktidskrifter. L:s hufvudsakligaste verksamhetsfält
är den egyptiska mytologien, som han mer än någon
annan fransk forskare vetat föra framåt. År 1878
kallades han till lärare i egyptologi vid fakulteten
i Lyon, en befattning, som nu måste stå vakant,
enär innehafvåren f. n. (1885) upprätthåller
den egyptologiska professuren vid Collége de
France. L. har för öfrigt under tvänne års tid,
1882–84, såsom direktör förestått den nya franska
arkeologiska skolan i Egypten. Under sin vistelse
i detta land har han en längre tid studerat de
föga kända konungagrafvarna i Tebe, öfver hvilka
han nu förbereder ett stort, för den egyptiska
mytologiens utredning synnerligen betydelsefullt verk.
K. P.
Lefébure-Wély [löfebyr-veli], Louis James Alfred,
fransk kompositör, f. 1817 i Paris, der han redan
vid 14 års ålder blef sin faders efterträdare vid
Rochuskyrkan och senare studerade under Benoist,
Berton, Halévy, Adam m. fl. 1847–58 var han organist
vid Madeleine-kyrkan. 1863 antog han samma post
vid S:t Sulpice. Död 1869. L. var en skicklig
musiker, framstående improvisatör på orgel samt
omtyckt kompositör, särskildt genom det öfverallt
spelade salongsstycket Les cloches du monastère
("Klosterklockorna"). A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
