Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavatera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfversatts till svenska. L:s "Sämmtliche werke"
utgåfvos i 6 bd 1834–38, "Ausgewählte schriften"
i 9 bd 1841–45; "Goethes briefe an L." utgåfvos 1833.
Lavatera, bot., på svenska ursprungligen stockros
(se d. o.), hvilket namn i senare tid tilllagts
Althaea l. Alcea rosea L., är ett slägte af örter
inom nat. fam. Malvaceae Juss., kl. Monadelphia
L. Bland de (omkr. 16) europeiska arterna tillhör
blott en, L. thuringiaca L., Sverige. Denna är en
tämligen stor, gråluden ört. Bladen äro handflikiga
och blommorna hvita eller ljusröda, med 5 vid basen
sammanhängande kronblad, stödda af ett sambladigt,
femklufvet blomfoder med ett fritt, treklufvet
ytterfoder. Frukten är en kaklikt tillplattad
krans af glatta, rynkiga karpeller. Denna art är i
Sverige sannolikt ursprungligen odlad och sedermera
förvildad. I medicinen äro blad och rot använda
för sin halt af växtslem. Af L. arborea L. i södra
Europa användas stjelkens fibrer såsom material till
papper. L. trimestris L. är odlad som prydnadsväxt
i våra trädgårdar. O. T. S.
Lavaur [lavår], stad i franska depart. Tarn, vid Agout,
en biflod till Tarn. Omkr. 5,000 innev. Silkesodling
och sidenväfverier. L. var albigensernas starkaste
fästning och intogs 1211 af Simon af Montfort.
Lave Gudmundssön. Se Lauge G.
Laveleye [lavölå], Émile Louis Victor de, belgisk
nationalekonom och skriftställare, född i Brügge
d. 5 April 1822, studerade i Paris och Gent,
förfäktade det liberala partiets grundsatser i
belgiska och franska pressorgan och vardt en af de
flitigaste medarbetarna i "Revue des deux mondes". Han
utnämndes 1864 till professor i politisk ekonomi
vid universitetet i Liége och kallades 1869 till
korresp. medlem af Franska institutet samt 1872
till medlem af belgiska vetenskapsakademien. Vid
verldsutställningen i Paris 1867 var L. sekreterare
och juryman för konstafdelningen. Han är en
af den nya tidens mest bemärkte förkämpar på
samhällsfrågornas område. Bland hans skrifter må
nämnas Mémoire sur la langue et la littérature
provençales (1844), Histoire des rois francs
(1847), L’enseignement obligatoire (1859; "Vår tids
folkundervisning", 1867), La question de l’or (1860),
Essai sur l’économie rurale de la Belgique (1863,
2:dra uppl. 1875; "Åkerbruket i Belgien", 1867),
Études d’économie rurale; la Néerlande (1864;
"Nederländernas åkerbruk", 1866), Études et essais
(1869), La Prusse et l’Autriche depuis Sadowa (2 bd,
1870), Essais sur les formes du gouvernement dans
les sociétés modernes (1872), Des causes actuelles
de guerre en Europe et de l’arbitrage international
(1873), det utmärkta arbetet De la propriété et
de ses formes primitives (1874; 2:dra uppl. 1878),
broschyren Le parti clérical en Belgique (1874; spridd
i 2 mill. exemplar på 10 språk), Le protestantisme
et le catliolicisme (1875; "Protestantismen och
katolicismen", s. å.), L’Afrique centrale (1878)
samt Le socialisme contemporain (1881), det hittills
bästa arbetet öfver socialismen. L. är medredaktör af
"Revue de Belgique".
Lavemang (Fr. lavement, af Lat. lavare, tvätta,
renskölja) l. klistir, klystir (af Grek. klyzein,
tvätta), Grek. och Lat. enema, med., kallas
insprutning af någon vätska i ändtarmen (och
groftarmens nedre del) antingen för att framkalla
"öppning", eller afföring af exkrementsamlingar ur
denna del af tarmkanalen, eller ock för aflägsnande
af "mask" (springmask, änger, Oxyuris vermicularis)
samt emellanåt för att åstadkomma lindring af
smärtor i underlifvet eller för att, då en sjuk af
ett eller annat skäl icke genom munnen kan emottaga
någon föda, tillföra organismen näring. De vanligaste
slagen af lavemang "sättas" medelst en större vanlig
spruta (lavemangspruta, oftast af tenn) eller en
s. k. klysopomp (se d. o.), med vatten (kallt eller
ljumt) eller med en blandning af hafresoppa, olja
och salt (afförande lavemang, enema commune). Lavemang
användas sålunda mot förstoppning (obstructio), mot
kolik, ofta med kamomillté, och vid "krampkolik",
med tillsättande af "Dörjes (Du Rietz’) moderdroppar"
(Tinctura Castorei thebaica). Vid diarréer och rödsot
användas deremot stoppande, lugnande, smärtstillande
lavemang, beredda af stärkelse eller af ägghvitor,
med eller utan tillsats af opiumdroppar. Medelst
lavemang kunna också flere slags läkemedel nödfallsvis
införas i organismen, t. ex. lavemang med kloral
och andra narkotiska medel eller med fiskolja, i
små portioner, eller med sammandragande lösningar,
såsom tanninlösning, ekbarksdekokt o. s. v., i
afsigt att läka sårnader eller stilla blod- och
slemflöden ("hemorrhoider") från ändtarmen.
O. T. S.
Lavén, Abraham Vilhelm, sjöofficer, författare,
född i Sääminki socken (Savolaks) i Finland d. 29
Sept. 1812, utnämndes, sedan han med ovanlig
utmärkelse genomgått Karlbergs krigsakademi, 1830
till sekundlöjtnant vid K. M:ts flotta, der han
slutligen (1858) blef kommendörkapten. Efter att
1833–35 hafva genomgått Högre artilleriläroverket
å Marieberg deltog L. 1835 uti en rysk expedition
för verkställande af triangelmätningar i Bottniska
viken. Under mångårig tjenstgöring vid Karlbergs
krigsakademi (sedan 1842 såsom informationsofficer
i sjövetenskapen) utvecklade han en mycket gagnande
verksamhet och lade grunden till sjökadetternas
systematiska utbildning. L. var äfven en praktisk
sjöman och företog många sjöresor. På den sista af
dessa, hvilken han gjorde såsom chef å korvetten
Jarramas, och hvilken gällde Island, afled han d. 24
Juli 1858. Han var ledamot af Örlogsmannasällskapet
och Krigsvetenskapsakademien. L. ufgaf bl. a. Lärobok
i mathematikens elementer (1842; 2:dra uppl. 1853),
Oorganisk kemi i sammandrag (1844; 2:dra uppl. 1855),
Kartor öfver fixstjernhimmelen jemte beskrifning
(1853), Allmänna grunder för skärgårdsvapnets
stridssätt (Krigsvet. akad.:s handl. 1854). L. var
äfven konstruktör och uppfinnare. Han konstruerade
bl. a. ett slags vrickåror för kanonjollar,
en kanonbåt för skärgården samt pistol och
gevär med värjbajonett för folkbeväpning.
L. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
