Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larer - Larf, socken i Skaraborgs län - Larghetto, musikt. Se Largo - Largillière, Nicolas - Largo - Largs - Laridæ, måsartade foglar - Larini, måsfoglar - Larissa. 1. L. (Larisa) synes i det grekiska urfolkets (peasgernas) språk hafva varit den allmänna benämningen för borg eller befäst stad - Larissa. 2. Nomarki i nuv. konungariket Grekland - Larissa. 3. (Turk. Jenisjer) Hufvudstad i nämnda nomarki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet och qvarteren i städerna hade sina larer,
hvilka dyrkades vid korsvägarna (compita) och
gatuhörnen samt hyllades genom en särskild fest
(compitalia). I familjehemmet voro larernas
bilder (af trä eller vax) uppställda vid härden
i atrium. De fingo sina offer vid hvarje måltid,
i det att mat kastades i elden, dyrkades särskildt
på de tre bemärkelsedagarna i månaden (Kalendae,
Nonae och Idus) och inbjödos att taga del i hvarje
betydelsefullare (glad eller sorglig) tilldragelse
inom familjen, då de smyckades med kransar. Under
en senare tid plägade man förvara larernas bilder
i särskilda skåp. Likasom familjen hade äfven
staten sina larer. I öfverensstämmelse med den
allmänna uppfattningen af familjens larer egnade
man efter republikens fall sin dyrkan särskildt
åt Augustus’ genius såsom Roms skyddsande.
R. Tdh.
Larf, socken i Skaraborgs län, Laske härad. Areal
8,911 har. 2,283 innev. (1884). L. bildar med Längjum
(med Vessby), Tråvad och Lundby ett regalt pastorat
af 1:sta kl., Skara stift, Vilska kontrakt. – En stor
del af socknen upptages af den s. k. Larfs hed, bekant
från Gustaf Vasas tid och "Vestgötaherrarnas uppror".
Larghetto, musikt. Se Largo.
Largillière [larsjiljär], Nicolas, fransk målare,
f. i Paris 1656, d. derst. 1746, studerade i
Antwerpen, der fadern, som var köpman, slagit
sig ned, och hade till lärare Antoine Goubeau,
en flandrisk målare. 1674 for han till London och
målade der i 4 år under beskydd af Karl II:s målare
Lely, som sysselsatte honom med att restaurera äldre
bilder, hvarjämte konungen af honom beställde några
arbeten. På grund af förföljelser mot katolikerna
begaf sig L. till Paris och började der måla porträtt,
bl. a. af konstnärerna Van der Meulen och Le Brun,
hvilken senare blef hans vän. Han afslog ock ett
fördelaktigt anbud från England och fortfor med stort
anseende att i Paris måla historietaflor, djur,
blommor och frukter, men framförallt porträtt. 1686
blef han ledamot af akademien med ett porträtt i
kroppsstorlek af Le Brun, hvilket för närvarande
finnes i Louvre. Efter att hafva gjort ett helt
kort besök i England, der han målade Jakob
II och hans gemål, utförde han i Paris ett par
stora bilder för Hôtel de Ville samt likaledes en
stor tafla för kyrkan S:te Geneviève. I akademien
genomgick han alla grader och beklädde alla poster
samt målade under tiden en mängd arbeten, utförda
med mycken lätthet. Till hans lärjungar hörde den
berömde djurmålaren Oudry. Sveriges Nationalmuseum
eger af hans hand ett porträtt af fältmarskalken
grefve Erik Axelsson Sparre af Sundby (1713).
C. R. N.
Largo, Ital., musikt., "bredt", långsamt,
beteckning för det långsammaste af alla tempon. –
Larghetto (diminutiv af largo), tämligen långsamt.
A. L.
Largs, stad och badort i skotska grefskapet Ayr, vid
Clydefjorden. Omkr. 3,000 innev. Der stod d. 1 och
2 Okt. 1263 ett slag, i hvilket den norske konungen
Håkan Håkansson trots hårdnackadt motstånd besegrades af Alexander
III af Skotland, hvarefter han måste fly tillbaka
till Orkenöarna, der han dog ett par månader senare.
Laridae, måsartade foglar, zool., utgöra en
familj inom de långvingade simfoglarnas ordning
(Longipennes). Från öfriga till samma ordning hörande
arter skilja de sig derigenom att näsborrarna äro af
vanlig form och öppna sig på näbbens sidor samt att
baktå finnes nästan alltid. Dessa foglar fördelas i
två underfamiljer, tärnor (Sternini) och måsfoglar
(Larini). C. R. S.
Larini, måsfoglar, zool., bilda en underfamilj
af de måsartade foglarnas familj (Laridae) och de
långvingade simfoglarnas ordning (Longipennes). De
hafva näbben rät och i spetsen nedböjd till
en hake; näsborrarna äro belägna vid näbbens
midt. Benen äro starka eller medelmåttiga,
simhinnorna icke urringade, vingarna långa och
spetsiga, handpennorna icke svärdformigt böjda,
armpennorna jämförelsevis längre samt stjerten tvär
eller rundad. Dithörande arter flyga högt, lätt och
uthålligt, några ytterligt snabbt, lefva af as och
fisk äfvensom af smärre ryggrads- och ryggradslösa
djur, hafva starkt och obehagligt läte samt fördelas
i mås-slägtet (Larus) och labb-slägtet (Lestris).
C. R. S.
Larissa. 1. L. (Larisa) synes i det grekiska
urfolkets (pelasgernas) språk hafva varit den allmänna
benämningen för borg eller befäst stad. Ordet qvarstod
sedan såsom namn på vissa städer i olika delar af
Grekland. Den mest betydande staden med detta namn
var det tessaliska L., hufvudorten i det fruktbara
landskapet Pelasgiotis (se nedan 3). Ett annat L. i
sydligaste Tessalien hade med anledning af sitt läge
på en brant bergsluttning binamnet "det svälvande"
(kremasté). L. kallades likaledes den på en hög och
brant klippa anlagda borgen (Akropolis) i Argos. Äfven
på Mindre Asiens vestkust och i Assyrien funnos städer
med detta namn. – 2. Nomarki i nuv. konungariket
Grekland, omfattande östra delen af landskapet
Tessalien, hvilket Turkiet 1881 afträdde till
Grekland. Areal 6,420 qvkm. 145,700 innev. (1881). –
3. (Turk. Jenisjer) Hufvudstad i nämnda nomarki,
vid floden Salamvria (Peneios) och jernvägen till
Volo. Under den långa tid staden hörde under turkarnas
välde förlorade den nästan hvarje spår af antika
byggnadsverk, och det mest i ögonen fallande äro de
många moskéerna och turkiska begrafningsplatserna. Den
var till 1881 säte för en turkisk pascha och hade en
stark garnison. Större delen af dess befolkning, som
torde uppgått till 20–25 tusen, var turkisk. Efter
föreningen med Grekland utvandrade en mängd turkar,
och befolkningen har minskats till omkr. 13,600, af
hvilka 4,900 äro greker, 4,600 turkar, 2,200 spanska
judar, 1,000 valaker och 900 zigenare. Innevånarna
sysselsätta sig mest med handel och handtverk samt
något åkerbruk. L. är säte för en grekisk ärkebiskop
och en appellationsdomstol för de nyförvärfvade
provinserna. 1. A. M. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
