- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
763-764

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tämligen vanligt, i synnerhet magkatarr och reumatism
i svåra former, njursjukdomar m. fl., men ganska
litet lungsot. Lapparna åldras dock tidigt och
få då, synnerligast qvinnorna, ofta vederstyggliga
anletsdrag. Det obehagliga intrycket ökas ytterligare
af det vildt flygande håret och af smuts; en "vacker
ålderdom" torde bland dem vara sällsynt. Lapparna
dö vanligen i spädaste åren eller i ålderdomen, vid
båda åldrarna af bristande kraft att uthärda klimatet,
vid den senare äfven till följd af lifvets vedermödor,
vid den förra åter ej sällan på grund af vanvård.

Lapparna äro i allmänhet gästfria så tillvida att
de gerna lemna tält, liggplats och värme, sådana
de kunna bjudas; längre sträckes gästfriheten
ej, utom i nödfall. I sitt umgänge äro de
muntra och språksamma, så framt de icke genom
religiös sekterism blifvit dystra. Litet kall,
tyst och försigtig, då en främling, äfven en af
hans egen ras, inträder i tältet, tinar lappen
snart upp och språkar lifligt. Han är nyfiken och
frågvis. Han är snabb i tal och svar och ganska qvick,
t. o. m. bitande. Öknamn äro ej blott vanliga, utan
ofta så träffande, att de följa personen genom hela
lifvet. Stundom hafva dessa öknamn så fast häftats
vid personen, att de, af domstolens obekantskap med
språket, gått in i rättsförhandlingar, ja häfdvunna
ingått såsom familjenamn i kyrkoböckerna. Då
lapparna träffas i större samqväm, förlusta de sig
med prat, spel, lek, dans och sång. – Umgänget mellan
ungdomen af båda könen är fullt fritt och ohindradt;
i kåtorna ligga husbondfolk, barn och tjenare om
hvarandra. De vanliga följderna visa sig ock, men
lapparna stå i allmänhet på en ganska hög sedlig
ståndpunkt. – Lappen är sparsam, t. o. m. snål;
rikedom, framförallt på renar, är största, om icke
enda grunden för anseende. Sällan gör han en tjenst
utan ersättning, och ganska förmögna lappar blygas
icke att indirekt eller direkt af den besökande eller
besökte tigga hvad som faller dem i smaken. Sina
penningar förvandlade lappen fordom i silfver,
hvilket han nedgräfde i jorden, stundom utan att
kunna finna rätt på det; nu insätter han dem gerna i
en bank eller ockrar med dem. En stor del användes
för hjordarnas ökning, icke så litet till inköp af
qvinnornas silverprydnader, till tobak och till det
oumbärliga kaffet. – Om han vill och när det gäller,
kan lappen vara ganska rask i arbetet; men tiden
har för honom i andra fall intet värde, och hans
söl vid uppgörande af ackord, vid sakers packning,
vid renars betsling, med ett ord: innan han kommer
i gång, är mycket pröfvande för icke-lappar. Bäst
är att, då det gäller färder, lemna honom och resa
i förväg; saknar han tobak eller annan välplägning,
kommer han snart efter. Men hvad han åtagit sig utför
han ordentligt efter bästa förstånd. – Ärlighet är
en af lapparnas allmännaste dygder, måhända till stor
del derför att hon för honom är nödvändighet. Han kan
icke låsa in annat än småsaker och måste ofta på fria
fältet lemna efter sig redskap, mat och annat. Rördes
och borttoges nu genom tjufnad
sådant efterlemnadt gods, skulle detta leda till de
förfärligaste konseqvenser. I en tom kåta kan man
fritt träda in, vistas och begagna husgerådet, ja i
nöd äfven maten; men man måste göra allt i ordning
efter sig och lemna ersättning för hvad man skadat
eller tagit. Ingen svårighet skulle häller finnas att
spåra den skyldige, om en skada gjorts eller om ett
brott är begånget. Stöld af renar är dock stundom
i vissa trakter gängse och tillika ibland svår att
lagligen bevisa. Men dels emedan renen är lapparnas
bästa egendom, dels af fruktan för repressalier
akta sig lapparna i allmänhet för renstöld. Denna
bedrifves af professionella rentjufvar, vanligen
icke-lappar. – Lappen är sjelfrådig, envis och
misstänksam, men tillika godmodig. Inbördes
långvarig fiendskap eller hätskhet är sällsynt,
måhända äfven derför att lappen är rädd och ofta
måste färdas ensam i ödemarken. Vägar finnas icke, men
vandringsriktningarna äro nästan alltid desamma. Det
skulle således vara lätt att obemärkt utföra försåt
och öfverfall. Denna godmodighet visade sig ock
långt före kristendomens införande i hans bemötande
af hustru och barn. Förhållandet mellan makarna
är i allmänhet godt, och deras barn bortskämmas
lika mycket som andras. – Qvinnorna deltaga i
alla arbeten i mån af sina krafter, men behandlas
ingalunda hårdt; utarbetena falla till större delen
på mannens lott. Vid renvården (vallningen) tura
männen och de yngre qvinnorna med hvarandra; mannen
fångar och håller korna, qvinnan mjölkar. Märkligt
är att hufvudsakligen mannen besörjer matlagningen,
hvilket otvivelaktigt beror på gammal religiös
fördom. Qvinnan besörjer deremot ensam all sömnad. –
Tjenarna behandlas alldeles lika med de äldre barnen.

Lapparna, hvilka af danskar och norrmän kallas finner,
heta på sitt eget tungomål same, sabme (pl. sameh)
eller same-lats, i hvilket ord ingår samma rot
som i finnarnas inhemska namn, suoma-laisset
och i esternas soom-lasse. Sjelfva ordet "lapp"
är otvifvelaktigt af finskt ursprung; det finska
ordet lappaan betyder flytta fram och åter, ströfva
kring. Ett kringströfvande lif har ock alltid utmärkt
lapparna; mera dock i forna tider än under de senaste
50 åren. De under denna tid starkare framträdande
olikheterna i lefnadssättet hafva sedan 1830-talet
föranledt forskarna att etniskt ordna lapparna i
vissa grupper: i Sverige och Finland fjäll-, skogs-
och fiskarelappar (i Finland hafva skogslapparna
endast få representanter), i Norge haf-, fjäll-
och elf-lappar. I Ryssland finnas nästan endast
fiskare- eller haf-lappar; ett mindre antal renlappar
förekommer i nordvest, mot Norge. Denna indelning
är dock helt och hållet konstlad; hon är motiverad
blott af de yttre naturförhållanden, under hvilka
vissa folkdelar lefva, eller af rent personliga
omständigheter. Inga inre, djupare skilnader finnas.

Ursprungligen nomad, med renen till enda husdjur
och hunden till sin hjelpare, vandrar den genuine
lappen nu och sedan urminnes tid fram och tillbaka,
ibland öfver stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free