Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsting ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvaltningsnämnd eller ett förvaltningsutskott med
verksamhet mellan mötena.
Angående landstingets befogenhet stadgar förordningen,
att det eger "att rådslå och besluta om för länet
gemensamma angelägenheter, hvilka afse den allmänna
hushållningen, jordbrukets och andra näringars
utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets
befordrande, helsovård, undervisning, allmän
ordning och säkerhet m. m. dylikt, så vidt dessa
angelägenheter icke enligt gällande författningar
tillhöra offentlig myndighets ämbetsåtgärd". Det
verksamhetsområde, som sålunda anvisats åt
landstingen, är ganska vidsträckt och ej synnerligen
noga begränsadt. Landstinget kan inom det angifna
området dels omedelbart besluta förvaltningsåtgärder,
dels ock hos K. M:t göra framställningar i ärenden,
som äro af intresse för landstingskommunen. Då de
förvaltningsåtgärder, som landstinget kan besluta, i
allmänhet äro förenade med ekonomiska uppoffringar,
har lagstiftaren åt landstingen medgifvit
beskattningsrätt, som må begagnas, då öfriga anvisade
inkomstkällor icke äro tillräckliga. Landstingets
beskattningsrätt kan emellertid utöfvas endast
efter vissa lagbestämda beskattningsgrunder. Så eger
landsting att för sjukvårdsutgifternas bestridande
pålägga en personlig sjukvårdsafgift att betalas af
hvarje person, som erlägger mantalspenningar, med
högst 50 öre för man och hälften för qvinna. Vidare
må på grund af landstingsbeslut landstingsområdets
bidrag till skjutsentreprenaderna utdebiteras såsom
särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande
till den allmänna bevillningen till staten för fast
egendom eller för inkomst af kapital eller arbete,
dock så länge bevillningen af jordbruksfastighet
utgår med lägre procent än bevillningen för annan
fastighet, med dubbelt större belopp för bevillningen
af jordbruksfastighet än för bevillningen af
annat beskattningsföremål. För sina öfriga behof
må landstinget pålägga landstingsskatt. Denna
skall alltid utgå i förhållande till den allmänna
bevillningen till staten för fast egendom eller
för inkomst af kapital eller arbete, så att å
hvarje kronas bevillning beräknas vissa ören i
landstingsskatt. Om en utgift anses uteslutande eller
företrädesvis lända landsbygden eller städerna till
nytta, eger landstinget bestämma, om och huru vid
uttaxeringen härtill må tagas hänsyn. Och äfven för
öfrigt må landstinget med afseende å ett ifrågasatt
företags beskaffenhet särskildt bestämma grunden för
de nödiga medlens uttaxering. Endast för företag
och åtgärder, till hvilka bidrag enligt lag från
hemman och fastighet böra utgå, eller i afseende
å hvilka andra grunder för kostnadernas uttaxering
äro fastställda, skola vid bestämmandet af afgifter
och arbetsbidrag dessa särskilda stadganden tagas
till efterrättelse utan hänsyn till den allmänna
grunden för landstingsskattens uttaxering eller
bevillningen till staten för fastighet eller inkomst
af kapital eller arbete (jfr Kommunalbeskattning,
sp. 1103 o. f.). Med hänsyn till den allmänna
beskattningen eger landstinget välja deputerade
för markegångstaxornas upprättande. Landstingen
hafva äfven politisk betydelse såsom
valkollegier för utseende af ledamöter af riksdagens Första
kammare.
Landstinget står i och för sin verksamhet
i nära förhållande till statens myndigheter,
särskildt till konungens befallningshafvande och
K. M:t. Konungens befallningshafvande skall hafva
tillsyn öfver att landstinget i laga ordning
bildas och är fulltaligt, pröfvar besvär öfver
landstingsmannaval m. m. dyl. samt eger väcka
förslag och kan taga del i tingets förhandlingar. Han
skall skaffa landstinget nödiga upplysningar, och
för verkställandet af sina beslut kan landstinget
anlita hans biträde. Särskildt skall konungens
befallningshafvande sjelf och genom sina underordnade
tillhandagå landstinget vid indrifvandet och vårdandet
af de skatter, som landstinget beslutit. Landstingets
framställningar till K. M:t skola äfven genom honom
insändas. Slutligen har han att utöfva kontrollerande
myndighet med hänsyn till landstingets beslut. Alla
dessa skola nämligen med några få undantag
underställas konungens befallningshafvandes
godkännande för att få bindande kraft. Denne kan
dock endast godkänna eller ogilla landstingets
beslut. Endast sådana landstingsbeslut, som angå
tingets egen inre organisation och arbetssätt,
verkställighetsåtgärder eller framställningar
till K. M:t, blifva giltiga utan konungens
befallningshafvandes godkännande. – Utom den tillsyn
öfver landstingens verksamhet, som K. M:t sålunda
utöfvar genom sin befallningshafvande och genom den af
honom sjelf utsedde ordföranden, har han förbehållit
sig sjelf en viss kontrollerande myndighet, i det
att dels vissa beslut för erhållande af giltighet
måste underställas hans eget godkännande, dels hans
pröfning af beslut kan påkallas genom besvär. Beslut,
som kräfva K. M:ts godkännande, äro: 1) de, som afse
påläggande af afgifter, hvilka erfordra uttaxering för
längre tid än fem år; 2) de, som afse upptagande af
lån, stäldt på längre återbetalningstid än fem år; och
3) de, som afse försäljning, pantförskrifning eller
utbyte af någon sådan landstingskommunen tillhörig
fastighet, som gifvits eller testamenterats kommunen
för något dess gemensamma nytta afseende ändamål,
äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de
rättigheter kommunen till sådan fastighet eger. Besvär
kunna komma under K. M:ts pröfning dels om landsting
ej nöjes med konungens befallningshafvandes vägran att
godkänna dess beslut, dels om någon kommunalmedlem
inom landstingsdistriktet inom trettio dagar efter
landstingsbeslutets kungörande i kyrkorna anför
besvär öfver ett landstingsbeslut. Besvären, som
få grunda sig endast på att den klagande anser sin
enskilda rätt kränkt genom beslutet eller att han
tilltror sig kunna visa, att detsamma strider mot de
för landstingets verksamhet stadgade grunder, kunna
leda till ändring af beslutet till förmån för den
klagande eller ock till hela beslutets upphäfvande.
Landstingens finanser blifva för hvarje år mera
betydande och omfattande. Inkomsterna utgjorde 1882
2,408,312 kr. (mot 1,508,095 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
