Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsmålsalfabetet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[tecken], slutet Sv. o-ljud, som i bo, bodde; [tecken], samma
vokal nasalerad; [tecken], mellan a och å (Eng. call);
[tecken], samma vokal nasalerad.
p. p, vanligt p.
r. r, vanligt uppsvenskt tungspets-r (supradental
tremulant); [tecken], samma ljud utan sångton (liksom hr);
[tecken], sydsvenskt (skorrande) tungspen-r med rullning
(postpalatal tremulant); [tecken], tonlöst tungspen-r
med rullning; [tecken], skorrande r-ljud utan rullning
(postpalatal frikativa); [tecken], tonlöst skorrande r-ljud
utan rullning.
s. s, vanligt Sv. s utan höjning af tungspetsen
(postdental); [tecken], halftjockt s- eller sje-ljud,
med tungspetsen halft lyft (Uppsv. rs, liknar
Eng. sh, supradental); [tecken], tjockt s med tungspetsen
riktad uppåt mot gomtaket (kakuminal); [tecken], mjukt
s-ljud med tungryggens främre del nära främre
öfre tandlådorna som andra elem. i Sv. sammansatt
"tje"-ljud (dentipalatal); [tecken], tjockt mjukt s (som
andra elementet i Eng. ch); [tecken], uppsvenskt "sje"-ljud,
med nedåt riktad tungspets; [tecken], sydsvenskt "sje"-ljud,
med främre delen af tungan h vilande på munbottnen
och hjelp af läpparna.
t. t, vanligt Sv. t-ljud, med tungspetsen bakom öfre
framtänderna (postdental); [tecken], halftjockt t-ljud,
med tungspetsen mot öfre främre tandlådorna,
Uppsv. rt (Eng. t, supradental); [tecken], tjockt t-ljud,
med tungspetsen stödd mot gomtaket (kakuminal); [tecken],
mjukt t-jud med tungryggens främre del mot främre
öfre tandlådorna som första elem. i Sv. sammansatt
"tje"-ljud (dentipalatal); [tecken], tjockt mjukt t-ljud
(som första elem. i Eng. ch).
u. u, europ. u-ljud (Fr. ou); [tecken], samma vokal
nasalerad; [tecken], slutet u-ljud som i Sv. hus; [tecken], öppet
u-ljud som i Sv. hund; [tecken], samma vokal nasalerad.
v. v, vanligt v; w, Eng. w, med rundade läppar.
x. x, T. "ach"-ljud, d. v. s. k-ljud utan stängning
(mediopalatal frikativa); [tecken], T. "ich"-ljud, bildadt
något längre fram i munnen än föregående (prepalatal
frikativa).
y. y, vanligt slutet y; [tecken], samma vokal nasalerad;
[tecken], öppet y-ljud, mellan y och ö; [tecken], samma vokal
nasalerad; [tecken], "Viby"-y, uttaladt mellan tungspetsen
och öfre framtänderna; [tecken], mellan i och y.
z. z, s med sångton (Fr. i maison, postdental); [tecken],
mjukt z-ljud, med tungryggens främre del nära främre
öfre tandlådorna (dentipalatal).
å. [tecken], Sv. vanligt "slutet" å-ljud som i Sv. gå,
ä. æ vanligt Sv. ä-ljud (utom Mälareprovinserna);
[tecken], samma vokal nasalerad; [tecken], mellan ä och ö, med
tungan som vid öppet e.
ö. ø, slutet ö-ljud; [tecken], öppet ö-ljud; [tecken], samma
vokal nasalerad; [tecken], mellan o och ö; [tecken], samma vokal
nasalerad.
Landsmålsalfabetet är strängt ljudtroget: hvarje
språkljud har ett tecken, hvarje tecken blott
ett värde. "Stora" bokstäfver brukas icke. Till
skilnad från annan skrift tryckes det alltid med
kursivstilar. Längd hos ett språkljud utmärkes genom
ett streck under bokstafven. En punkt under bokstafven
betyder, att ljudet är ovanligt kort eller knappt
hörbart. Exspiratorisk och musikalisk accent hafva
olika tecken. Staf-velsebildande konsonant utmärkes
med ’ (t. ex. hand’l), sandin med en båge mellan
orden. – Utom det egentliga landsmålsalfabetet finnes
äfven en s. k. "grof" beteckning, hvars bokstafsrad
har detta utseende:
a, b, d, e, f, g, h, i, j, k, l,
m, n, g, o, [tecken], p. r, s, [tecken], t, u, v, w, y, å, ä, ö.
De fyra ur landsmålsalfabetet upptagna tecknen utmärka
äng-ljud, slutet o-ljud (som i bo, bodde), sje-ljud
och Eng. w. Bokstäfverna brukas icke som i vanlig
skrift för hvarandra; g betyder således blott g-ljud
(aldrig j), k blott k-ljud (aldrig tje), f blott
f-ljud (aldrig v) o. s. v. Detta alfabet brukas, då
större noggranhet ej är möjlig eller ej nödig. Jfr
"Det svenska landsmålsalfabetet" af J. A. Lundell i
"Svenska landsmålsföreningarnas tidskrift" I. 2 samt
"De svenska landsmålsföreningarna" i samma tidskrift
II. 1. Lll.
Landsmålsföreningarna äro studentföreningar vid
universiteten i Upsala, Lund och Helsingfors för
uppteckning af folkmål och folktraditioner. Redan
tidigare hade tanken på sådana föreningar framkastats
(af N. Tjällmann, C. J. L. Almqvist och G. Djurklou),
men först 1872 kom denna tanke till utförande, då
studenten af Vestgöta nation i Upsala, O. E. Norén,
d. 5 Okt. stiftade Vestgöta landsmålsförening. Denna
följdes redan s. å. af tre andra: Östgöta,
Södermanlands-Nerikes och Smålands. Under loppet af
1873 och 1874 bildades ytterligare <sp>Vestmanlands-Dala,
Värmlands, Gotlands, Östra Smålands</p> och Ölands
landsmålsföreningar, Norrländska landsmåls- och
fornminnesföreningen, Bohusläns och Hal lands, Uplands</sp>
samt Gestrike-Helsinge landsmålsföreningar. Sedan
efter mönstret af landsmålsföreningarna äfven en
Förening för Stockholmsmålet 1878 uppstått, finnas
alltså föreningar med väsentligen likartadt syfte inom
alla de studerande nationerna i Upsala. Inom några af
föreningarna har dock tidtals all verksamhet legat
nere. Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors
stiftades 1874 på inbjudning af dåv. docenten
A. O. Freudenthal. I Lund stiftades den första
landsmålsföreningen, den Skånska, 1875 genom filos.
kand. E. K. Böös. Under den följande tiden tillkommo
Öländska (senare kallad Ölands och Östra Smålands
landsmålsförening), Blekingska och Vestgöta. Inom
Småländska nationen bildades redan 1861 Föreningen
för Smålands minnen, som väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
