Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lalang-gräset ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen då barnet kan gå och tala. Giftermålet är icke
en religiös, utan en civil handling, men lamaerna
(presterna) fullborda det med böner och andra
religiösa ceremonier. Lamaismen tillåter ej jordandet
af de döde. Personer, som utmärkt sig genom rang,
lärdom eller fromhet, brännas efter sin död, men
vanligen utläggas liken i fria luften att blifva ett
byte för foglar och rofdjur. En lama måste dock vara
närvarande vid dödstillfället för att öfvervaka den
egentliga skilsmässan mellan kropp och själ och att
sätta den bortgående själen i stånd att återfödas
till en lycklig tillvaro. Han skall bestämma den
gynsamma dagen och timmen när samt det lämpliga
stället hvarest kroppen skall utläggas. Det mest
inbringande i lamans yrke äro de mässor han har
att läsa, tills själen är befriad från Jama, den
underjordiske domaren, och färdig att återinträda
i sin nya tillvaro. – Ett af de mest utmärkande
dragen i lamaismen är organisationen af dess
hierarki, hvilken grundades af reformatorn Tsonkapa
(f. 1357, d. 1419). Spetsen i denna intages af tvänne
lama-påfvar. Den ene, Dalai-lama ("ocean-presten",
d. v. s. presten, hvars helighet är så stor som
verldshafvet), residerar i Potala nära Lhasa, och den
andre, som bär titlarna Tesjo-lama eller Bogdo-lama
("guds-presten") och officielt kallas Pantsjen
Rinpotsje ("den lysande store läraren-juvelen",
d. v. s. den ädle läraren), är abbot i klostret Kra
sjis Lhun po (Tasji Lumpo). I teorien hafva båda
påfvarna samma rang och myndighet, ehuru den förre,
såsom residerande i hufvudstaden, har den politiska
suprematien och vanligen kallas Gyalpo Rinpotsje
("den lysande konungen"). Närmast dessa i rang stå
de 10–100 khutuktu (motsvarande de rom.-katolske
kardinalerna), hvilka äro abboter i de stora
klostren och betraktas som inkarnationer af större
helgon. Tredje platsen intaga khubilghan l. hobilghan,
mongolisk benämning, som mera allmänt gifves dem
än den tibetanska titeln bjang tsjub (öfvers. af
Sanskr. bodhisattwa). Dessa äro abboter i de mindre
klostren och likaledes inkarnationer. Deras antal är
mycket stort. Dessa tre rangklasser representera det
högre presterskapet, som gör anspråk på att vara en
inkarnation af de buddhaistiska helgonen. Kejsaren i
Kina bestämmer valet af de båda högsta funktionärerna
i denna teokrati. När den ene af dem dör, bestämmer
den andre i hvilkens kropp den himmelska varelse,
hvars yttre gestalt upplösts, behagat att åter
förkroppsliga sig. För detta ändamål läggas inför
den efterlefvande namnen på alla gossebarn, som födts
kort efter den store lamans död. Han utväljer tre af
dem, deras namn läggas i ett guldskrin, khutuktuerna
samlas, och efter en veckas bön dragas lotterna
i närvaro af dem, den öfverlefvande store laman
och den kinesiske residenten. Det barn, hvars namn
först drages, är den blifvande store laman; de andra
båda erhålla hvardera en penningesumma. Dalai-lamas
politiska auktoritet är inskränkt till Tibet, men han
är erkänd som hufvudet för den buddhaistiska kyrkan
i hela Mongoliet och Kina. Han har ingen supremati
öfver sina trosförvandter i Japan, och äfven i Kina
finnas många buddhaister, som faktiskt ej lyda under
hans kontroll eller inflytande. – Utom de nämnda tre
klasserna af det högre presterskapet, representerande
de inkarnerade existenserna af aflidna helgon och
derför valda utan hänsyn till förtjenst bland barnen
i privilegierade familjer, eger lamaismen ett mycket
talrikt lägre presterskap, som, utan att göra anspråk
på inkarnerad helighet, rekryterar sina led på grund
af förtjenst och teologisk lärdom. Alla måste aflägga
kyskhetslöfte, och de allra flesta af dem lefva i
kloster. Ett lamakloster, gon pa, består af ett
tempel, som bildar dess medelpunkt, och ett antal
byggnader deromkring, afsedda till samlingsrum,
bibliotek, refektorium, bostäder m. m. Såväl munk- som
nunnekloster finnas. – Lamaisternas bibel bär titeln
Kandjur ("öfversättning af ord", näml. Buddhas) och
innehåller i öfver 100 band 689 arbeten, af hvilka 2–3
fullständiga samlingar finnas i Europa. En detaljerad
analys af dessa skrifter har utgifvits af ungraren
Csoma i "Asiatic researches" (bd 20) och öfversatts
till franska samt försetts med anmärkningar af Léon
Feer. Det förnämsta arbetet om lamaismen är "Die
lamaische hierarchie und kirche" af K. F. Köppen
(1859).
Lama-Miao ("lamakloster") l. Dolon-Nor ("de sju
sjöarna"), kinesisk stad i sydöstra Mongoliet, på en
naken sandslätt omkr. 245 km. n. om Peking. Den har
omkr. 30,000 innev, och är en vigtig handelsplats för
östra Mongoliet samt berömd för sina metallgjuterier,
från hvilka bilder af koppar, jern och brons utgå till
hela Mongoliet och t. o. m. till Tibet. Nästan alla
buddhaistiska land erhålla derifrån sina gudabilder,
klockor, vaser m. m. På något afstånd från den
kinesiska staden ligger det mongoliska qvarteret med
tvänne grupper lamatempel och kloster, hvilka hysa
omkr. 2,300 prester.
Laman, egentligen llama [ljama], Auchenia lama, hör
till lamaslägtet (Auchenia) inom kameldjurens ordning
(Tylopoda) bland däggdjuren. Hon har svansens undre
sida hårbevuxen samt huden på bröstet och frambenens
knän naken och skroflig. Färgen vexlar högst
betydligt, så att man träffar hvita, svarta, röda,
rödbruna, mörkbruna, brokiga och fläckiga exemplar
o. s. v. Djuret, som är hemma förnämligast i Peru, men
äfven i Chile, och förekommer endast i tamt tillstånd,
blir 1,8 m. högt till hjessan och 1,2 m. öfver
bogarna. Som lastdjur användes laman mycket, mest att
bära silfvertackor från Potosi till bokverken och
lifsmedel m. m. till bergsfolket. 300,000 djur lära
begagnas härtill. Oaktadt all vård och försigtighet
dör en mängd lamadjur på vandringarna till kusten,
emedan de icke fördraga det heta klimatet. En lama kan
icke lastas med mera än 40 kg.; blir bördan tyngre,
så lägger djuret sig och reser sig icke, förrän
man minskat lasten. Lamadjuren gå, så lastade, 10
till 12 km. om dagen, beta derunder vid vägkanten,
sprida sig öfver slätterna och klättra i bergen,
men måste behandlas mildt, ty annars blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
