Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La garde meurt et ne se rend pas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han utgifvit flere skrifter rörande de
kyrkopolitiska stridigheterna i Tyskland. En mörk
fläck i denna rika, fruktbringande verksamhet
bildar den ton af ytterlig fåfänga och hätsk
polemik mot utmärkta medarbetare på
ofvannämnda fält, som genomgår en stor del af L:s
arbeten, t. ex. hans "Symmicta" (2:dra d.) och
Aus dem deutschen gelehrtenleben, akten-stücke
und glossen (1880).
H. A.
La garde meurt et ne se rend pas [la gard mör e nö
sö rang pa], Fr., "gardet dör, men gifver sig icke",
ett yttrande, hvilket franske generalen Cambronne (se
d. o.) såsom befälhafvare för en division af Napoleon
I:s "gamla garde" berättas hafva fällt, då gardet
vid Waterloo (d. 18 Juni 1815) uppmanades att gifva
sig, sedan det förbrukat sin ammunition och på alla
sidor kringränts af engelskt kavalleri. Yttrandet
saknar historisk grund. Cambronne nekade till att
hafva fällt det, med så mycket större skäl, som
han i sjelfva verket gaf sig fången. Journalisten
Rougemont lär (i en artikel i tidningen l’Indépendant"
dagen efter slaget) hafva varit den, som lagt dessa
ord i Cambronnes mun.
Lagarfljót. Se Fljótsdalur.
Laga skifte. Se Egoskifte.
Laga syn. Se Byggnadsskyldighet och Husesyn.
Lagberedningen, jur. Med anledning af
Rikets ständers skrifvelse vid 1840 års riksdag
om förordnande af en ny komité för ytterligare
granskning af Lagkomiténs förslag tillsattes
1841 den s. k. Lagberedningen, bestående af
justitiestatsministern såsom ordförande, 5
arbetande ledamöter, äfvensom ytterligare 4
ledamöter, nämligen 2 justitieråd, justitiekansleren
och justitieombudsmannen, hvilka berättigades
deltaga i arbetet, så vidt deras ämbetsgöromål det
tilläte. Lagberedningen inkom följande år (1842) med
yttrande öfver frågorna: om domstolarnas organisation,
om de straff, som i en ny kriminallag böra bestämmas
och om förlikningskomitéer. Derefter företogs
granskningen af Lagkomiténs förslag, hvarvid gjordes
början med kriminalförslaget. Innan denna granskning
blifvit tilländabragt, förordnades i Maj 1844 3 nya
ledamöter i Lagberedningen, bl. a. J. G. Richert,
som 1841 vägrat att ingå i Lagberedningen såsom
medarbetare med frih. J. L. J. Boije. Denne afled
emellertid under loppet af sistnämnda år. Den
25 Nov. 1844 aflemnades Lagberedningens förslag
till straffbalk och till lag om verkställighet af
fängelsestraff, hvilka lagförslag öfverlemnades
till då församlade ständer. Dessa medhunno ej att
fullständigt granska ifrågavarande lagförslag; men,
erkännande behofvet af en ny brottmålslag, antogo de
hufvudgrunden, som innefattades i förslagets 2 kap.,
"Om straff", och 6 kap., "Om de allmänna grunder,
hvarefter straff mätas skola, så ock om nedsättning
eller förändring af straff i vissa fall". 1847
föreslog K. M:t å nyo Rikets ständer att antaga
Lagberedningens förslag till straffbalk med de i 1844
års proposition anmärkta ändringar äfvensom den förut
föreslagna fängelselagen med någon förändring. Men
frågan förföll hos riksdagen och upptogs
ej häller vid 1850 års riksdag. Derefter gjorde
sig såväl hos K. M:t som hos Rikets ständer den
uppfattning gällande att förbättringen af strafflagen
kunde fortgå endast steg för steg, medelst antagande
af särskilda författningar, som omfattade olika
delar af kriminallagstiftningen. Och först efter det
sådana särskilda författningar antagits vid 1853,
1856 och 1860 års riksdagar, framlade K. M:t vid
1862 års riksdag ett förslag till ny strafflag,
hufvudsakligen bygdt på de af Lagkomitén och
Lagberedningen uppgjorda lagförslag, hvarefter d. 16
Febr. 1864 "Nya strafflagen" utfärdades.
Sedan Lagberedningen 1844 aflemnat förslaget
till strafflag jämte öfriga dertill hörande
författningsförslag, blef hon i sin dittills
varande sammansättning d. 31 Jan. 1845 upplöst. Men
K. M:t beslöt i sammanhang dermed, att i och för
sådana förberedande åtgärder, som ännu återstode
för slutlig pröfning af de uppgjorda förslagen
till förbättrad civil lag och rättegångsordning,
en ny lagberedning skulle träda i verksamhet,
så fort ske kunde. Vid slutet af 1847 afgåfvo
Lagberedningens dåvarande 5 arbetande ledamöter
(N. S. v. Koch, Richert, K. E. Günther,
K. J. Schlyter och P. E. Bergfalk), efter fulländad
granskning af giftermåls-, ärfda-, jorda- och
byggningabalkarna i Lagkomiténs förslag till allmän
civil lag, nytt förslag till dessa balkar. 1849,
sedan emellertid Günther, Schlyter och Bergfalk
utträdt ur beredningen samt J. A. Kr. Quensel,
K. H. Pfeffer, A. F. Gyllerihammar och J. Lundell
inträdt i deras ställe, aflemnades det granskade
förslaget till rättegångsbalk och 1850 lagförslaget till
handels- och utsökningsbalk. Sedan Lagberedningen i
början af år 1851 aflemnat förslag till vexellag,
var dess verksamhet afslutad. Sistnämnda förslag,
med några mindre betydliga förändringar, framlades
vid riksdagen 1850–51 och blef af denna antaget
samt genom k. förordn. d. 23 Aug. 1851 upphöjdt till
lag. Lika litet som Lagkomiténs förslag till civil
lag och rättegångsordning hafva Lagberedningens
öfriga förslag i dessa ämnen blifvit framlagda till
riksdagens omedelbara granskning. Deremot hafva de
i alla sina delar städse tjenat till ledning vid
det lagstiftningsarbete, hvilket för åstadkommande
af partiella förbättringar inom civillagens område
egt rum under de trettio år, som förflutit, sedan
Lagberedningen afgaf sina förslag.
Under de tjugo år, som närmast följde efter det
Lagberedningen slutat sin verksamhet, blefvo de
förslag till förändrade stadganden inom civil-
eller kriminallagstiftningens område, hvilka
förelades för riksdagen, utarbetade antingen
inom justitiedepartementet eller genom särskilda
komitéer. Det syntes K. M:t emellertid med skäl
kunna ifrågasättas om icke den förändrade anordning
lämpligen borde vidtagas, att i stället för
tillsättandet af särskilda komitéer för enstaka
lagfrågors behandling, såsom dittills skett,
uppsättandet af samtliga de lagförslag, som under
den närmaste framtiden ifrågakomme, äfvensom
sådana förslags omarbetning, der sådan till följd
af gjorda erinringar funnes nödig, så vidt ske
kunde, utfördes af samma personer. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
