Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans sonson, Louis Charles Mahé de L., f. 1797,
d. 1840 i London, var på sin tid den dittills störste
mästaren i schackspel. Han utgaf 1827 "Mémoires
historiques" rörande sin farfader och 1834 Traité de
jeu des échecs samt från 1836 (tillsammans med Méry)
den första schacktidskriften: "Palamède". – 2. François
Régis de L., grefve, fransk politiker, f. 1767,
d. 1839, af samma slägt som de föregående, sällade sig
1792 till den franska emigranthären under prinsen af
Condé, men återvände snart i hemlighet till Frankrike
och deltog i Vendée-striderna. Under konsulatet
(1799–1804) försonade han sig med den nya ordningen
och blef mär i sin födelsestad, Angers. Efter den
andra bourbonska restaurationen (1815) blef han medlem
af deputeradekammaren och en af ultrarojalisternas
mest framskjutne män, så att han allmänt kallades
"Hvite jakobinen". Också blef L. 1829 inrikesminister
i Polignacs ministèr, men sedan han förgäfves sökt
göra Polignac främsta platsen stridig, begärde han
sitt afsked. Han utnämndes i stället till ledamot af
conseil d’état och i Jan. 1830 till pär, men miste
dessa värdigheter till följd af Julirevolutionen
(1830) och deltog derefter icke i det politiska
lifvet.
Labrador [Eng. utt. läbbrädor], halfö i Nord-Amerika,
omgifven af S:t Lawrenceviken, Atlantiska hafvet,
Hudsons sund och Hudsons vik, mellan 49° och 63°
n. br. samt 55° och 79° v. lgd fr. Greenw. Arealen
beräknas till 1,087,700 qvkm. I regeln inskränker man
emellertid namnet L. till kuststräckan vid Atlantiska
hafvet, hvaremot den större, vestra hälften, som
fordom bildade en del af Ruperts land, är bekant under
namnet East Main (östra fastlandet) i motsats till det
på andra sidan Hudsons vik belägna West Main. Såsom
boningsort för civiliserade menniskor kan L. i sin
helhet betraktas som en af de minst inbjudande trakter
på jorden. Kusterna äro vilda och branta samt omgifna
af en mängd öar och klippor; det inre af landet,
så långt det är undersökt, synes öfverallt vara en
dyster ödemark. "Den inre platån är", säger prof. Hind
("Explorations of the Labrador peninsula", 1863),
"i högsta grad steril, och der icke eldsvådor härjat,
utgöres växtligheten endast af mossa på klipporna
samt några dvärgartade granar, björkar och aspar i
dalbottnarna och hålvägarna. Hela platålandet är
beströdt med en ofantlig mängd rullstensblock, som
ligga på toppen af hvarje berg och kulle, ofta på
sjelfva klippbranterna, och vexla i storlek mellan
1 och 20 f. i diameter. Språket saknar ord för att
uttrycka den hemska ödsligheten i Labrador-halföns
platåland". Det inre af halfön är rikt på sjöar och
vattendrag. Ehuru L. är skildt från de arktiska landen
och till stor del beläget mellan samma breddgrader
som Storbritannien, är klimatet ytterligt strängt,
beroende på de kalla polarströmmar, som gå längs dess
kuster. Vid Nain (56° 25’ n. br.) är medeltemperaturen
för året - 5,5° C. Korn mognar icke; endast potates
och några grönsaker kunna odlas. Endast i de södra
floddalarna på något afstånd från kusten finnas
några skogar och någon gräsvegetation, längre norr ut endast
mossor och lafvar. Den fasta befolkningen uppgår
till omkr. 12,500, nämligen vid S:t Lawrenceviken
4,400 hvita (af acadisk och canadisk härkomst,
jämte några fiskarefamiljer från Frankrike), vid
Atlantiska hafvets kust 2,400 hvita (väsentligen
britiska sjömän och deras efterkommande) och
1,700 eskimoer samt i det inre landet omkr. 4,000
indianer. Under den korta sommaren besökas L. och
dess kuster af ett stort antal (20–25 tusen) fiskare
från Canada och Förenta staterna jämte turister och
sportsmän. Nästan alla eskimoerna hafva omvändts
till kristendomen af herrnhutare, hvilka arbetat
bland dem sedan 1770 och hafva 4 stationer: Hopedale
(55° 25’ n. br.), Nain (56° 25’), Okkak (57° 33’) och
Hebron (58° 50’). Indianerna aftaga i antal, emedan
villebrådet årligen minskas. De fleste af dem äro
till namnet rom. katoliker. Den hvita befolkningens
sysselsättning är om sommaren fiske (lax, kabiljo,
sill och själar), om vintern jagt på pelsdjur. Hafvet
utanför L. är utomordentligt fiskrikt och drager
årligen till sig allt större fiskareflottor. Värdet
af vid L:s kust fångad fisk jämte fiskeriprodukter
torde årligen uppgå till närmare 20 mill. kr. och
antalet fiskarefartyg till 1,100–1,200. – L. såväl
som Newfoundland upptäcktes enligt det vanliga
antagandet af bröderna Caboto i slutet af 1400-talet,
men sannolikt är L. det Helluland ("klipplandet"),
som isländaren Leif Eriksson fann redan omkr. år
1000. Namnet L. (af Port. lavrador, åkerbrukare)
uppgifves landet hafva fått af en portugis, Cortereal
(se d. o.). Sedan Canada eröfrats af engelsmännen
(1763), har än både östra och södra kusten hört till
Quebec, än endast den senare, medan den östra hört
till Newfoundland. Nu tillhör södra kusten, längs
S:t Lawrenceviken, provinsen Quebec, östra kusten
Newfoundland och den nordvestra delen, längs Hudsons
sund och Hudsons vik, Nordvest-territoriet.
Labrador, miner., ett mineral, som tillhör de triklina
fältspaternas grupp, de s. k. plagioklaserna,
hvilka skilja sig från ortoklasgruppen genom
en klyfningsvinkel mellan de båda tydligaste
genomgångarna af 85° 50’–86° 50’, under det
att motsvarande vinkel hos ortoklas är 90°. I
kemiskt afseende är labrador en blandning af de
båda isomorfa silikaten Na2O . Al2O3 . 6SiO2 och
CaO . Al2O3 . 2SiO2; det förra af dessa silikat
bildar mineralet albit (Ab), det senare anortit
(An). Labrador är således en natronkalk-fältspat,
under hvilken benämning man sammanfattar alla
blandningsproportioner mellan de båda nämnda
silikaten. Till labradorit hänför man enligt
Tschermaks förslag de blandningar, som ligga mellan
gränserna Ab1An1 och Ab1An3. Den kommer derigenom att
innehålla från 51,5 till 76,1 proc. anortit-substans
och resten albit-substans. Då de båda isomorfa
silikaten äro ganska olika sammansatta, komma äfven
procenttalen af de i labradoren ingående ämnena att
vara vexlande; sålunda håller den från 55,4 till 49,1
proc. kiselsyra, 28,5–32,8 proc. lerjord, 10,4–15,3
proc. kalk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
