Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 377-378 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kängururåttan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beskickning, hvilken öfver Moskva sändes i
handelsangelägenheter till Persien. Der stannade
han i flere år, for så med ett holländskt skepp
till Ceylon, Bengalen och Java samt åtföljde 1690
holländska sändebud till Japan, hvarvid tillika ett
besök gjordes i Siam. Efter en tvåårig vistelse
i Japan återvände han till Java samt begaf sig
derifrån hemåt, på vägen qvarstannande någon tid
i Kaplandet. Han ankom 1694 till Holland, blef
medicine doktor i Leiden och bosatte sig derefter
i sin hemort (Lippe-Detmold). Död 1716. – Endast
några af de arbeten han nedskref hafva utgifvits,
nämligen af honom sjelf Amoenitates exoticae (1712)
och efter hans död History of Japan and Siam (1727),
Geschichte und beschreibung von Japan (1777) samt
Icones selectae plantarum, quas in Japonia collegit
et delineavit Eng. Kaempfer (1791). K:s literära
qvarlåtenskap finnes i "British museum".

Kängururåttan [hårdt k]. Se Hypsiprymnus.

Känguruslägtet [hårdt k], Macropus, zool., hör till
punghararnas familj (Macropodidae) inom pungdjurens
ordning och däggdjurens klass. De främre lemmarna
äro mycket mindre och kortare än de bakre. Nosen är
hårbetäckt. Öfverkäkens bakersta framtand är mycket
större än de andra, med två djupare och en grundare
fåra; den falska kindtanden har längddimensionen
ej större än de äkta kindtändernas. Inga stora
gomöppningar finnas baktill på gombenen, hvilkas bakre
kant slutar i jämnbredd med de bakersta tändernas
bakre kant. Hit föres jättekängurun, M. giganteus,
som blir

1,5 m. lång, med svans af 0,9 m. längd. Honan är
betydligt mindre än hannen. Fällen är rikhårig,
tät, glänsande och mjuk. Färgen är gråaktig,
på ryggen mörkare. Underarmen, skenbenet och
vristen äro ljust gulbruna, fötterna svartaktiga,
svansen gråaktig, i spetsen svart, öfverläppen hvit,
öronen utvändigt bruna, invändigt hvita och undre
kroppsdelarna smutshvita. Denna art, som upptäcktes
1770 af Cook, lefver på gräsbevuxna slätter eller i
glesa buskmarker och håller sig i helt små flockar,
hvilkas medlemmar föga bekymra sig om hvarandra. Om
sommaren drager djuret undan till småskogen för att
söka skydd mot solens
brännande strålar. Köttet och huden äro begärliga, och
arten har genom de ständiga förföljelserna trängts
alltmera tillbaka inåt landet samt börjar äfven der
blifva mindre allmän. Djurets hemland är Nya Södra
Wales och Tasmanien. C. R. S.

Känningsbåk. Se Sjömärke.

Känsel, i allmänhet den egenskap, som kroppens flesta
organ hafva, att gifva vårt medvetande förnimmelse,
då något retmedel verkar på dem. Graden af känslighet
är olika hos olika organ. De förnimmelser vi erhålla
från våra inre organ äro i regeln ganska obestämda och
till sin beskaffenhet otydliga, om ock desamma under
sjukliga förhållanden kunna stegras ända derhän att
framkalla en starkare eller svagare smärta. Vår hud
och de till henne närmast gränsande slemhinnorna,
exempelvis munhålans, skänka oss ojämförligt
tydligare och bestämdare upplysningar om de kroppar
och krafter, som på dem inverka, samt om den ort, der
detta sker. Med känsel i inskränkt bemärkelse menar
man just denna hudens och angränsande slemhinnors
egenskap. De medel, genom hvilka känselförnimmelser,
tagna i denna inskränkta mening, framkallas, äro 1)
det tryck, som utöfvas af föremål, hvilka komma i
beröring med de känsliga delarna, 2) temperaturen hos
dessa föremål eller ock det värme, som utstrålar
från föremål, hvilka icke äro i beröring med
huden, 3) elektricitet. Stegras trycket eller den
elektriska retningen utöfver en viss gräns, uppstår
smärta. Detsamma gäller, då temperaturen hos det
föremål, som berör huden, öfver- eller understiger
ett visst medelvärde. – Icke alla delar af huden äro
lika känsliga. Såsom ett mått på känsligheten begagnar
man den olika förmågan hos olika hudställen att från
hvarandra särskilja tvänne samtidiga intryck. Om
ändarna af en passares ben äro skilda från hvarandra
endast omkr. 1/10–1/12 tum, så kunna de ännu tydligt
kännas såsom två vid beröring med fingerspetsarna,
under det att på handryggen under samma förhållanden
endast ett enkelt intryck uppfattas. På armen kunna
de aflägsnas till och med 1/4 tum från hvarandra,
utan att mer än ett enda intryck kännes. – Att de
ändorgan, som förmedla förnimmelse af beröring
och tryck, icke kunna vara identiska med dem,
som åstadkomma temperaturförnimmelse, har länge
varit antaget. Under senaste tid har M. Blix sökt
ådagalägga, att äfven förnimmelserna af köld och af
värme äro bundna vid tvänne olika ändapparater. Vi
skulle sålunda i huden ega tre slag af känselorgan:
ett för köld, ett för värme och ett för tryck. Också
genom elektricitet kunna dessa försättas i
verksamhet. Smärta uppstår, då hvilket som hälst af
dessa retas öfver måttan starkt. Jfr Känselorgan.
R. T-dt.

Känselorgan, anat. Om man tager känsel i inskränkt
mening (se föreg, art.), utgöres känselorganet
af huden och de till henne närmast gränsande
slemhinnorna. Der sluta känselnerverna i en mängd till
sin skapnad sinsemellan högst vexlande ändapparater,
om hvilkas olika fysiologiska betydelse vi ännu icke
hafva någon kunskap. Dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>