Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkohemman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammankallades af ärkebiskopen, deltogo biskoparna
och ombud för domkapitlen.
Med reformationens införande upphörde Sverige att
vara en kyrkoprovins under påfveväldet. Landet
blef ett sjelfständigt kyrkligt territorium
under sin konungs högsta ledning. Riksdagen gaf
i allmänhet uttryck åt folkets mening i kyrkliga
frågor lika väl som i statens. Ehuru sålunda icke
någon särskild representation för kyrkan fanns
organiserad, så utöfvade dock presterskapet i
vissa afseenden ett öfvervägande inflytande på de
kyrkliga angelägenheterna. Detta skedde dels genom
presteståndet vid de allmänna riksmötena, der det
intill Karl XI:s tid uppträdde såsom ett slags
riks-koncilium för utöfvande af den högsta andliga
domsrätten m. m., dels genom presterskapets ombud, som
af regeringen vid vissa tillfällen sammankallades för
att fatta beslut rörande kyrkliga spörsmål. Sådana
möten l. koncilier höllos i Örebro 1529, der
flere beslut fattades angående reformationsverkets
genomförande, i Upsala 1572, då kyrkoordningen af
biskopar och presterskap antogs till efterrättelse,
samt i Stockholm 1574 och 1577 med anledning af
Johan III:s liturgiska sträfvanden. Det för svenska
kyrkan vigtigaste mötet var emellertid Upsala
möte 1593. I enlighet med presterskapets anhållan
sammankallade hertig Karl de förnämste och lärdaste
af presterskapet i riket, biskopar med kapitulares
och prostarna samt några prester af hvart härad att
samlas i Upsala d. 25 Febr. 1593 för att förena
sig 1) om lära och ceremonier, 2) om god ordning
och disciplin samt 3) om nödiga biskopsval. Till
detta möte samlades 4 biskopar och mer än 300 andra
prester. Mötet öppnades d. 1 Mars af riksdrotsen i
närvaro af hertigen och rådet samt många af adeln och
några köpstadsmän. Till ordförande utsågs Nicolaus
Olai Bothniensis; i öfverläggningarna deltogo endast
rådsherrarna och presterskapet. Redan d. 5 Mars hade
man förenat sig om att erkänna den heliga skrift såsom
det enda rättesnöret för menniskans tro samt de tre
symbola (apostoliska, nicenska och athanasianska)
jämte den oförändrade augsburgska bekännelsen såsom
sanna uttryck af skriftens läror. De närvarande
förklarade, att de voro redo att våga lif och blod
för detta beslut, och ordföranden helsade beslutet
med det bekanta uttrycket: "Nu är Sverige blifvet
en man och alla hafva vi en herre och Gud". Johans
liturgi förkastades, och 1572 års kyrkoordning
bekräftades. Mötet begärde ytterligare hertigens och
rådets bifall till åtskilliga önskningar, som afsågo
att trygga kyrkans sjelfständighet: konungen (den
katolske Sigismund) skulle bekräfta mötets beslut
oförändradt, främmande trosbekännare ej erhålla
ämbeten i riket, Upsala universitet vidmakthållas
och utvidgas o. s. v. Beslutet godkändes af hertigen
och utfärdades d. 20 Mars i hertig Karls och rådets
samt de i Upsala församlade biskoparnas och meniga
presterskapets namn. Efter mötet undertecknades dess
beslut ytterligare i landsorterna af medlemmar af
alla stånd och beseglades å de olika menigheternas
vägnar; beslutet blef sålunda äfven till formen ett
gemensamt uttryck
för hela svenska folkets vilja och mening. – Äfven
under 1600-talet hölls ett, mindre, kyrkomöte,
nämligen 1637 i Stockholm, dit några biskopar,
konsistoriales och professorer sammankallades för
behandling af kyrko- och skolärenden; men för öfrigt
har svenska kyrkan, om man bortser från presteståndet
vid riksdagarna, ända till senaste tid saknat särskild
representation.
2. Allmänt kyrkomöte, den svenska kyrkans nuvarande
representation. Fråga om en sådan väcktes redan under
1600-talet, då under arbetena med kyrkolagstiftningen
biskop Laurelius utarbetade ett förslag till
kyrko-ordning, i hvilket han jämväl föreslog, att
nationalsynoder för kyrkan skulle hållas hvart 4:de
eller 5:te år. Då kyrkolagstiftningen blef föremål
för ny bearbetning på 1840-talet, kom äfven på tal
att organisera ett allmänt kyrkomöte, särskildt
för handläggning af liturgiska angelägenheter. Det
kyrkomöte, som sålunda (1846) föreslogs, skulle på
konungens kallelse sammanträda i Upsala samt bestå
af prester och ett mindre antal lekmän. Sedan detta
förslag i förändrad form genom enskild motionär
blifvit upptaget vid 1853–54 års riksdag, men
förkastats, väcktes frågan å nyo vid 1856–58 års
riksdag, som beslöt en förordning i ämnet, hvilken
dock icke vann K. M:ts sanktion. Vid riksdagen
1862–63 framkom frågan å nyo och då genom en
kungl. proposition. Riksdagen framställde på
grund af denna ett nytt förslag; och då detta af
K. M:t sanktionerades, infördes genom k. förordn.
angående allmänt kyrkomöte d. 16 Nov. 1863 en
särskild representation för svenska kyrkan. Denna
representation utgöres af 60 ledamöter, af hvilka
hälften representerar kyrkans lekmän. Sjelfskrifna
äro samtliga biskopar och pastor primarius i
Stockholm; vid förfall för någon af desse utser
vederbörande domkapitel eller Stockholms stads
konsistorium en af sina ledamöter att inträda
i dennes ställe. De teologiska fakulteterna i
Upsala och Lund ega att hvardera inom sig välja två
ombud. Presterskapet väljer ett ombud inom hvarje
stift och ett i Stockholms stad. Alla distriktets
prestmän, som innehafva fullmakt å ordinarie
ämbete eller tjenst derinom eller förestå sådant
ämbete eller sådan tjenst, äro valberättigade, och
hvarje med fullmakt å ordinarie ämbete eller tjenst
försedd prestman inom distriktet är valbar. Vid
valet, hvilket verkställes i den ordning, som
vederbörande domkapitel och, för Stockholm, denna
stads konsistorium föreskrifvit, skall ock särskildt
utses en suppleant för hvarje ombud för att i händelse
af förfall intaga ombudets plats vid mötet. De 30
lekmannaombuden väljas på sådant sätt, att Stockholms
stad och Visby stift utse hvar sin representant,
Hernösands stift utgör tre och de öfriga stiften
hvartdera två valdistrikt, hvarjämte sammanlagdt
fem ombud utses inom de valdistrikt, som K. M:t
"med afseende å förhandenvarande förhållanden"
bestämmer. På grund häraf har åt bestämda valdistrikt
inom ärkestiftet, Linköpings, Lunds, Göteborgs och
Hernösands stift tillerkänts befogenhet att välja 2
lekmannaombud. Valet sker genom elektorer. Inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
