Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kursk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belgien och Holland samt blef 1848 professor
vid Polyteknikum i sin födelsestad, der han
såsom lärare i teckning haft godt inflytande på
konstfliten. K. målar porträtt och genrebilder,
berömda för spirituel uppfattning och stor skicklighet
i utförandet. Ett af hans bästa porträtt är konung
Vilhelm I:s af Würtemberg.
Kurva (näml. linea, Lat., af curvus, krökt, rundböjd,
bågformig), kroklinie, i allmänhet benämning på hvarje
linie, utefter hvilken tre på hvarandra följande
punkter ej ligga i rät linie. – Kurvor indelas i
plana och dubbelkrökta (skefva), af hvilka de förra
hafva alla sina punkter belägna i ett och samma plan,
hvilket deremot icke är fallet med de senare. Å
andra sidan kunna kurvor delas i algebraiska och
transcendenta, alltefter som de äro gifna
genom algebraisk eller transcendent eqvation. –
Kurvatur (Lat. curvatura), böjning, krökning.
G. E.
Kurvirke (förvr. Kuvirke l. Kovirke),
gammal, numera knappast skönjbar jordvall, s. om
Dannevirke, mellan södra änden af Vedelspangnor
och Trene-mossarna. Den antages hafva blifvit
uppförd på kejsar Karl den stores tid (början
af 9:de årh.) af den jylländske konungen
Godfred. I dess ställe kom senare Dannevirke.
C. R.
Kurz, Heinrich, tysk literaturhistoriker, f. i
Paris 1805, studerade teologi i Leipzig, men måste
lemna detta universitet till följd af delaktighet i
"burschenschaft"-rörelserna och begaf sig då till
München. Han vinnlade sig om orientaliska språk
derstädes och (sedan 1827) i Paris, gjorde sig genom
flere arbeten känd såsom en lefvande sinolog och vardt
medredaktör i "Journal asiatique". 1830 återvände
K. till München, der han undervisade i kinesiska
och utgaf den konstitutionella oppositionstidningen
"Die zeit" (1832), som efter två månader ådrog honom
ett åtal, slutande med två års fängelse. Efter sitt
frigifvande anställdes han, 1834, såsom lärare i tyska
språket och literaturen vid kantonskolan i S:t Gallen,
men blef 1839 skild derifrån genom de ultramontanes
intriger och kallades då till kantonskolan i Aarau,
hvarest han äfven (1846) blef kantonbibliotekarie. De
rika samlingar af tysk literatur, som han då fick
under händerna, vände för framtiden hans håg till
detta forskningsområde. K:s förnämsta arbete är
Geschichte der deutschen literatur (3 bd, 1851–59,
7:de uppl. 1877; bd 4 1868–72, 4:de uppl. 1882),
utmärkt af sund uppfattning, omsorgsfullt valda
diktprof och goda illustrationer. Arbetet företer
dessutom i afseende på planen den egendomligheten
att de särskilda företeelserna och författarna
skildras hvar för sig och mindre vigt lagts vid en
sammanhängande framställning. Ett kort utdrag deraf
är Leitfaden zur geschichte der deutschen literatur
(1860; 5:te uppl. 1878). Vidare må nämnas Handbuch
der poetischen nationalliteratur der deutschen
(3 bd, 1840–42; 3:dje uppl. 1857–59), Handbuch der
deutschen prosa (3 bd, 1845–53; 2:dra uppl. 1868),
bägge bestående af literaturprof med kommentar,
samt Die deutsche literatur im Elsass (1874). K.
utgaf äfven kritiska upplagor af Lessing, Göthe,
Schiller, H. v. Kleist m. fl. tyska klassiker och
"Deutsche bibliothek" (1862–67), inrymmande
sällsynta äldre tyska vitterhetsalster (af
Grimmelshausen, Fischart m. fl.), samt besörjde
många andra textkritiska arbeten och öfversättningar,
alla vittnande om hans ovanliga arbetsförmåga. Han
dog 1873.
Kurz, Hermann, tysk skald och novellist, f. 1813,
redigerade 1848–54 i Stuttgart oppositionstidningen
"Der beobachter" och utnämndes 1863 till andre
universitetsbibliotekarie i Tübingen. Död 1873. –
K. vann först ett namn genom Gedichte (1836)
och Dichtungen (1839), innerliga och sångbara
i likhet med Schwabenskolans lyriska alster i
allmänhet. Hans två romaner Schillers heimathjahre
(1843; 3:dje uppl. 1880) och Der sonnenwirth (1854;
3:dje uppl. 1880) stödja sig på en djup kännedom om
würtembergska historien och folklynnet, så ock hans
noveller, samlade i Erzählungen (3 bd, 1858–61),
i hvilka han framstår såsom en fin humorist och
skarpsynt iakttagare. Dessutom öfversatte han Ariostos
"Orlando furioso" (1840), Gottfrieds von Strassburg
"Tristan und Isolde" (1844, med sjelfständigt tillagdt
slut; 2:dra uppl. 1847) och alster af Moore, Byron,
Cervantes och Shakspeare, öfver hvilken sistnämnde han
skref arbetet Zu Shakespeares leben und schaffen
(1868), samt utgaf jämte P. Heyse "Deutscher
novellenschatz" (21 bd, 1871–74) och "Novellenschatz
des auslands" (13 bd, 1872–74). K:s "Gesammelte werke"
med biografi utgåfvos i 10 bd 1874–75 af P. Heyse.
Kurzbauer, Eduard, österrikisk målare, f. 1840
i Wien, d. i München 1879, var först ämnad till
litograf, men fick efter åtskilliga svårigheter
inträde i Wiens konstakademi 1857, der han var en af
de bäste eleverna. Sedan han 1861 lemnat akademien,
följde några år af ovisshet och vankelmod, till
dess han lyckades att komma in i Pilotys atelier
i München, der han arbetade 1868–70. Under
denna tid vann han alltmera erkännande, och 1870
blef han genom en ypperlig genrebild, Upphunna
flyktingar (1870; inköpt till Belvederegalleriet
i. Wien), erkänd som sjelfständig mästare. Sedan
målade han Afvisad friare (1871), Landtfest i
Würtemberg (1873), En stormig förlofningsdag
(1874) och Före begrafningen, alla utmärkta för
rik komposition och karakteristiska figurer.
C. R. N.
Kus, ett indiskt folk. Se Khond.
Kusa. Se Alexander Johan I.
Kusin (Fr. cousin, se d. o.), syskonbarn. I 1734
års lag var äktenskap mellan kusiner förbjudet
i Sverige. Konungen egde dock gifva särskildt
tillstånd till sådant äktenskap. Först 1845 blef det
i lag medgifvet. – Ordet kusin användes fordom som
tilltalsord mellan furstar, aflägsnare slägtingar
och gamla bekanta.
Kusj, det bibliska (hebreiska) namnet på Etiopien.
Kusj-Adasi (Scala nuova), hamnstad i Mindre Asien,
turkiska vilajetet Aidin, vid en vik af Egeiska
hafvet, midt emot ön Samos, har en god hamn och
omkr. 10,000 innev. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
