Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuggstång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett hjulpar af gjutjern, men stundom gifver
man det ena hjulet kuggar af trä och det andra
kuggar af jern. – Konstruktionen af kugghjul
tager geometriska insigter i anspråk, i fall
man skall kunna med säkerhet påräkna en fullt
tillfredsställande verkan. Man formar kuggarnas
sidor, mellan hvilka tryckningen eger rum, dels
efter räta linier, dels efter epicykloider,
hypocykloider och evolventer, ehuru man för
beqvämare utförande begagnar cirkelbågar, hvilka
så nära som möjligt öfverensstämma med dessa kurvor.
G. R. D.
Kuggstång, mek., en rätlinig stång, som är
försedd med kuggar och ingriper i ett kugghjul (se
d. o.), så att på detta sätt en rätlinig rörelse
kan förvandlas till roterande eller omvändt.
G. R. D.
Kugler, Franz Theodor, tysk konsthistoriker, född
i Stettin d. 19 Jan. 1808, visade tidigt anlag
för musik, poesi och måleri. Hans 1826 påbörjade
filologiska studier vid Berlins universitet ledo
intrång af ifriga forskningar i konsthistoria,
i synnerhet den medeltida arkitekturen, och af
deltagandet i det ungdomsfriska konstnärslivet,
hvarom hans romantiska Skizzenbuch (1830; med lyrik,
raderingar och sångmelodier) gaf ett älskvärdt
vittnesbörd. K. genomgick arkitektskolan i Berlin,
blef 1833 professor i konsthistoria vid Berlins
konstakademi, företog flere forskningsresor,
inkallades 1843, för konstärendens beredning, i
kultusministeriet samt blef 1849 föredragande råd
derstädes och 1857 geheime öfverregeringsråd. Död i
Berlin d. 18 Mars 1858. – Om K:s stora arbetsförmåga
och vidsträckta vyer vittna främst de större
konsthistoriska arbetena Handbuch der geschichte
der malerei (2 bd, 1837; 3:dje uppl. 1867, i
3 bd), Handbuch der kunstgeschichte (1841–42;
5:te uppl, 1871–72, utgifven af W. Lübke), ett
för den konsthistoriska vetenskapen grundläggande
verk, i hvilket för första gången den samfällda
konstutvecklingen framställes såsom en organisk
process och ett vigtigt led af kulturhistorien,
samt Geschichte der baukunst (bd 1–3, 1856–59),
det fullständigaste verk i ämnet, fullbordadt med
bd 4–5 (1867–73) af Jakob Burckhardt (italienska
renaissancen) och Lübke (renaissancen i Frankrike
och Tyskland). Mycket af värde finnes äfven i K:s
Pommersche kunstgeschichte (1840), K. F. Schinkel
(1842) och Kleine schriften und studien zur
kunstgeschichte (1853–54). Hans Geschichte Friedrichs
des grossen (1840, illustrerad af Ad. Menzel;
11:te textupplagan 1880) har blifvit en folkbok och
öfversatts på flere språk. På det vittra området,
för hvilket K. egde stora anlag, utgaf han vidare
Gedichte (1840) och Belletristische schriften (8 bd,
1851–52), innehållande 6 bd dramer och 2 bd noveller.
Kuguaren, silfverlejonet l. puman, Felis concolor,
zool., hör till kattfamiljen (Felidae) inom rofdjurens
ordning och däggdjurens klass. Kroppens längd uppgår
till 1,2 m., höjden öfver manken till 60 cm.; svansen
håller 65 cm. Fällen är tät, kort och mjuk; man och
svansqvast saknas. Färgen är vanligen mörkt rödgul,
mörkast på ryggen. Strupen och öronens insidor
äro hvita, de senares utsida svart. Hannen och
honan äro lika till färgen, men ungarna hafva en
färgteckning, som erinrar om tigerns. Kuguaren är
utbredd öfver hela Syd-Amerika, Mejico och Förenta
staterna, på somliga trakter allmän, i andra nästan
utrotad. Till sina vistelseorter utser han skogsbryn
och med högt gräs bevuxna slätter. Han klättrar med
lätthet, är kraftig och vig i sina rörelser samt
blott vid stor fara modig. Han flyr ej endast för
menniskan, utan äfven för hundar. Det påstås till
och med, att honan icke skulle försvara sina ungar
mot dessa båda slag af fiender. Hans föda utgöres
af allahanda mindre och svagare däggdjur, hvilka
han, efter att hafva smugit sig i deras närhet,
griper med ett hopp. Förfelar han sitt rof, lär han,
i motsats till andra katt-arter, förfölja det med
långa språng, men icke länge. Kuguarens blodtörst gör
honom mycket skadlig för hjordarna, och han dödar
ofta en mängd får på en enda natt. Unga kuguarer
blifva i fångenskap mycket tama och kunna tillstädjas
att gå fritt omkring i husen. I Nord-Amerika nyttjas
detta djurs hud; på somliga ställen ätes dess kött.
C. R. S.
Kuh, Ephraim Moses, tysk skald, f. 1731, var son af
en judisk köpman och utbildades först tvärt emot sin
håg till rabbin-ståndet, men valde 1763 köpmannens
yrke, hvilket han dock snart lemnade, sedan han i
Berlin knutit vänskap med M. Mendelssohn, Ramler,
Lessing m. fl., då hans håg för literära värf tog
öfverhand. Han bortslösade snart sin förmögenhet
genom öfverdrifven hjelpsamhet och vurmeri för att
samla böcker, genomreste kontinenten och försjönk
sedan i ett tillstånd af svårmod. Detta urartade till
ett vansinne, hvilket blott ofullkomligt botades. Död
1790. Efter hans död utgafs ett urval af hans dikter,
med ändringar af Ramler (1792). De utgöras af delvis
ganska värdefulla epigram, visor och fabler, i hvilka
efterbildning af Martialis, Anakreon och Phaedrus
tydligen skönjes. – B. Auerbach har gjort K. till
hjelten i sin roman "Dichter und kaufmann".
Kuhlau, Daniel Frederik Rudolph, dansk (tyskfödd)
tonsättare, föddes d. 11 Sept. 1786 i Uelzen
i Hannover, der fadern var oboist. Under en
af olyckshändelse förorsakad sjukdom, hvari
han miste sitt ena öga, upptäcktes den 9-årige
gossens musikaliska anlag, och han fick lära
spela klaver. Sedan fadern omkr. 1800 flyttat till
Hamburg, fick K. vidare utbilda sitt musikaliska
vetande under Schwenke; dock blef han till större
delen autodidakt. Från Hamburg, der han redan
börjat uppträda såsom virtuos, klavérlärare och
kompositör, rymde han till Köpenhamn 1810 för
att undslippa konskription i Napoleons armé, som
eröfrat hansestaden. Redan 1811 debuterade han för
den danska publiken medelst en konsert, och d. 26 Maj
1814 uppfördes hans opera Röverborgen med en framgång,
som för alltid tillförsäkrade honom en orubblig plats
i danska hjertan och en epokgörande ställning inom
Danmarks musik. "Det är K:s stora betydelse i Danmark"
– säger Thrane – "att genom honom bryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
