Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvaring eller behandling dock förändras i verkan
under de två första åren efter dess tillverkning,
eller, som det kallas, "sätter sig", hvarför
fordringarna vid proberingen måste ställas något
högre än de, som slutligen skola uppfyllas.
H. W. W.
Kruttillverkning. Sedan krutets tre beståndsdelar,
salpeter, kol och svafvel, levererats till krutbruken,
undersökas de och renas (raffineras). – Till krutkol
böra väljas unga träd af lösa, finfibriga och
hartsfria trädslag, hvilka fällas på våren, då de
äro saftigast och sålunda de ingående salterna mest
upplösta. Krutkol tillverkas mest af brakved (Rhamnus
frangula), al (Alnus glutinosa) och hvitpil (Salix
alba). Sedan de afhuggna träden befriats från bark,
blad och qvistar samt fått lufttorka under ett par år,
sker deras kolning. Denna verkställdes förr i mila,
men försiggår numera i jerncylindrar. Alltefter som
kolningen skett vid lägre (300° C.) eller högre (500°
C.) temperatur, delas kolet i brunkol och svartkol,
mellan hvilka dock finnas flere modifikationer. Det
förra ger häftigare krut och användes numera
vid kruttillverkningen. Krutkolets täthet vexlar
mellan 1,3 och 1,4. Råsalpetern raffineras genom
kokning, tillsättning af bindande ämnen, filtrering,
trublering, d. v. s. kristallisering under flitig
omröring, samt sköljning och torkning. Derefter
sker en förnyad undersökning. Svaflet brukar
äfven omdestilleras och undersökas. Derefter
pulveriseras beståndsdelarna, oftast hvar för
sig, och siktas. De böra dervid väl skyddas för
främmande ämnen. Beståndsdelarna uppvägas sedan
i de proportioner, af hvilka "dosagen" (se Krut)
önskas sammansatt, samt blandas, siktas, samarbetas
(inkorporeras), krossas till pulver, pressas till
kakor, kornas, sorteras, torkas, damsiktas och
poleras. Slutligen proberas krutet (se föreg. art.),
och lika krutsorter hopblandas, för att en jämnare
produkt må erhållas. Blandningen sker i roterande
cylindrar, med knifvar i radiernas riktningar,
siktningen i såll med 0,6 mm. maskor. Samarbetningen
eller knådningen sker vid de krutbruk, der valsverk
finnas, i valsqvarnar, der den fuktade satsen
insläppes. Denna operation är den vigtigaste,
men på samma gång den farligaste och erfordrar
en mängd försigtighetsmått, för att explosioner
må förhindras. Efter samarbetningen undersökas
kakbitarna. Från valsqvarnen har krutsatsen erhållits
i kakbitar och satsmjöl. Kakorna krossas derefter
mellan vågräta, tandade metallvalsar, som rotera,
hvarefter den krossade satsen pressas till kakor
mellan koppar- eller ebonitplåtar, vanligtvis omslutna
af ramar, uti hydraulisk press, så att krutstapeln
nedpressas till halfva sin höjd. Krutkakorna kornas
sedan på olika sätt, beroende på kornens storlek och
form. Korningen till sexkantig, prismatisk form,
sker på samma gång som pressningen. De återstående
operationerna, eller satsens slutbehandling, sker
äfven ganska olika. Torkningen företages vanligen
i särskilda torkrum med god ventilering och jämn
temperatur. Damsiktningen företages lättast i lutande
roterande härfvel (cylinder, omgifven af väf),
poleringen i roterande cylindrar af trä,
försedda invändigt med träribbor, hvarigenom
krutkornen tvingas att gnida mot hvarandra och mot
inlagda kakbitar. Ofta blir det härigenom nödvändigt
att på nytt sortera krutet, hvarefter det proberas
och hopblandas.
I Sverige undergår krutsatsen följande operationer:
pulverisering i träcylindrar med inlagda brons-
och trä-kulor, blandning i cylindrar af på trä
spändt läder, likaledes med inlagda kulor, salpeter
och kol för sig samt svafvel och kol för sig,
hvarefter dessa binära satser sammanblandas. Satsen
fuktas derefter genom att uppläggas i stapel hvarftals
mellan fuktade linnedukar och metallplåtar, hvarefter
den i hydraulisk press sammanpressas, hårdgöres,
till kakor. Vid en del krutsatser inblandas före
sammanpressningen styckekrut. Satsen kornas, torkas,
sorteras, poleras och damsiktas derefter ungefär
på samma sätt, som förut omnämnts. De sista båda
operationerna ske vanligtvis samtidigt. Sedan krutet
är färdigt och godkändt, inpackas det i träkärl,
som förses med påskrift om vigt (42,5, 50 eller 60
kg.), tillverkningsort, år m. m., samt afsändes till
ammunitionsförråden. H. W. W.
Krüdener, Barbara Juliane von, friherrinna, bekant
som religiös entusiast och predikant, föddes i Riga
d. 21 Nov. 1764 och var dotter till en kurländsk
godsegare, ryska statsrådet von Wietinghoff. Redan
som barn åtföljde hon sina föräldrar till Paris och
fick der en sorgfällig uppfostran i den franska
"upplysningens" stil. Vid aderton års ålder blef
hon mot sin vilja gift med livländske baronen
B. A. K. von Krüdener. Denne var J. J. Rousseau’s
beundrare och vän samt inplantade än vidare hos
henne den s. k. upplysningens idéer, men någon
verklig sympati blef emellertid aldrig rådande
mellan de båda makarna. Det kom slutligen till
skilsmässa mellan dem, och fru von K. drefs af sin
oroliga själ från den ena staden till den andra,
der nöjen och njutningar vinkade henne. I Paris’
literära kretsar umgicks hon med Chateaubriand, m:me
de Stael m. fl. Hon försonade sig emellertid med sin
man, men efter dennes kort derefter timade död (1802)
begaf hon sig åter ut på resor. Derunder uppträdde
hon i Paris såsom författarinna med romanen Valérie
(2 bd, 1803, ny uppl. 1855; öfvers. på svenska 1808),
i hvilken hon skildrar sitt eget lifs historia. Efter
en älskares död blef hon vänd åt allvarligare tankar,
och genom beröring med herrnhutare åvägabragtes hos
henne en djup religiös väckelse. Hennes naturliga
entusiasm förvandlades till en religiös, och hon
sökte bland sin omgifning utbreda den tro, hvaraf
hon sjelf kände sig genomträngd. De fattigas boningar
och sjukhusen blefvo nu hennes verksamhetsfält. Genom
flitigt umgänge med Jung Stilling i Karlsruhe antog
hennes religiösa ifver en svärmisk karakter. Då hon i
Würtemberg, enligt myndigheternas mening, föranledde
störande religiösa rörelser, blef hon förvisad från
detta land. Efter m:me Guions exempel reste hon sedan
omkring i Tyskland, Frankrike och Schweiz för att
predika, hvarunder hon stiftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
