Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronometer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kronoskog, en i kronans ego varande skog, vare sig
den är en possession för sig sjelf eller förenad med
annan, kronan tillhörig jord. Den är ställd under
domänstyrelseris tillsyn och skall förvaltas efter de
af detta ämbetsverk fastställda hushållningsplaner
(k. förordn. d. 29 Juni 1866 §§ 1, 7, 15, 19, 22,
30). Med afseende på sin ursprungliga bestämmelse
äro kronoskogarna af olika slag och reglerna för
deras förvaltning till följd deraf olika. De utgöras
af kronoparker (se d. o.), flygsandsplanteringar (se
Flygsand), skogar å utarrenderade hemman, hvartill nu
höra de flesta boställsskogar, bibehållna boställens
(ecklesiastikboställens) skogar, skogar å hemman
anslagna till allmänna inrättningar, skogar utbrutna
till stockfångst åt sågverksegare, bergverksskogar
(grufveskogar, bergslagsallmänningar), skogar å
kronohemman och nybyggen samt slutligen kronomarker,
som efter slutad afvittring anses blifva hennes
tillhörighet. – Arealen af samtliga kronoskogarna
utgjorde 1882 5,748,000 har och den afkastning de
lemnade i virke 944,847 kbm. I penningar är deras
afkastning i sista riksstaten anslagen till 1,400,000
kr., hvarifrån dock böra afdragas 694,000 kr. för
kostnader. – Om Danmarks kronoskogar se Domän,
sp. 1365. – I Norge äro kronoskogarna af mindre
betydelse, i det att de enligt sista uppgifterna
tillsammans med kronans jordbruksfastigheter
afkastade endast 311,441 kr. – I Finland utgjorde vid
1882 års utgång arealen af kronans skogsmarker,
skogarna å kronohemmanen deri ej inberäknade,
14,726,088 har, hvaraf 920,051 har förklarade för
kronoparker. Inkomsterna från kronoskogarna uppgingo
för 1882 till 1,382,000 mark, utgifterna för desamma
till 569,000 mark. Th. R. A. Nnm.
Kronostikon. Se Kronogram.
Kronosäteri,, n kronan tillhörig egendom af
säterinatur, som i anseende till det sätt,
hvarpå den kommit i kronans ego, skiljer sig
från kungs- och kungsladugårdarna. Då dessa varit
urgammal kronoegendom, äro kronosäterierna deremot
frälsesäterier, som på särskildt sätt, såsom genom
reduktioner, konfiskationer, danaarf o. d., tillfallit
kronan. Största delen är anslagen till boställen,
en mindre del användes till statens andra behof, och
en del innehafves af enskilda. Deras mantal uppgår
till 352,72, utaf hvilka 250,55 äro anslagna till
boställen och 86,92 innehafvas af enskilda. Äro
de upplåtna till enskilda, äro de gemenligen
berustade, eller erlägges ränta; och säterifriheten
gäller sålunda blott de besvär, från hvilka dessa
säterier, likasom frälsesäterier, äro fritagna.
Th. R.
Kronotionde, kamer., benämnes, till skilnad från
prest- eller tertialtionde och kyrkotionde, den
tionde, som genom Vesterås recess 1527 indragits till
statsverket och sedermera genom skattläggning af
nya eller ur ödesmål upptagna hemman ökats. I de
gamla svenska landskapen var tionden från början
så fördelad, att socknens presterskap fick 1/3 och
återstoden tillföll dels sockenkyrkan och de fattige,
dels biskopen. Det var sistnämnda 2/3, hvilka genom
Vesterås recess indrogos och erhöllo
benämningen "kronotionde". I de nya svenska landskapen
deremot var tionden från början lika fördelad mellan
socknens presterskap, sockenkyrkan och biskopen. Genom
Köpenhamns ordinantia 1536 indrogs biskopens andel,
och kronotionden i Skåne, Halland, Bleking och Bohus
län utgör alltså endast 1/3 af hela den tionde, som
blifvit dessa trakter pålagd. Äfven i Jämtland och
Herjedalen har tionden från början varit tredelad,
men efter dessa landskaps införlifvande med Sverige
delats lika mellan kronan och presterskapet, utom i 3
socknar, der den gamla fördelningen bibehållits. På
Gotland har tionden af gammalt delats lika mellan
presterskapet och kyrkorna. Den senare delen indrogs
och blef kronotionde, men är till större delen
använd till prestlöner. Sedan kronotionden sålunda
på det högre presterskapets och kyrkornas bekostnad
tillkommit, nyttjades denna nya statsinkomst till
att "nödtorfteligen" försörja kyrkor, skolor och
hospital, hvarefter med återstoden "rikets börda och
last skulle understödjas". Bland utgifterna har en del
haft benämningen "afkortningar". De äro följande: vin-
och byggnadssäd, årliga spanmålsanslag till kyrkorna
för inköp af kominunionvin samt till underhåll af
inventarier och byggnader, domkyrkotunna (se Domkyrka,
sp. 1356), prostetunna (se Kontraktsprost), ständigt
vederlag af privilegiinatur, till presterskapet i
ersättning för minskade inkomster genom Gustaf I:s
reduktion, gästnings- eller behaglig tids vederlag,
anvisadt tillsvidare åt presten såsom lönefyllnad,
barnhustunna (se d. o.) och bibeltryckstunna (se
d. o.), hvilken senare utgår af kyrkotionden, der
sådan finnes. Vid den utredning om grundskatterna,
som på 1860-talet egde rum, befanns endast 1/5
af kronotionden åt statsverket behållen, men 4/5
anordnade för de allmänna ändamål, för hvilka tionden
ursprungligen varit afsedd. Jämförd med kronans andra
grundränta ("räntan"), har kronotionden det företrädet
att vara bättre afpassad efter jordens verkliga godhet
och afkastning samt att vara lagd på såväl skatte-
som frälsejord. Se Grundskatt, Kyrkotionde, Tionde.
Kbg.
Kronoutskylder, benämning på skatter och
afgifter, som utgå till kronan, i motsats till
dem, som utgöras till kommuner, afgifter till
presterskapet m. m. Benämningen kronoutskylder,
hvars begrepp ej torde vara genom lag, utan endast
genom språkbruket bestämdt, omfattar icke alla till
kronan utgående skatter, utan afser endast de skatter
till kronan, hvilka upptagas i den s. k. allmänna
kronouppbörden och derför uppföras på debetsedlarna.
Th. R.
Kronovärdi, krönovärde, kamer., det
penningevärde å de gamla persedelräntorna, som på 1600-talet
blef bestämdt och återfinnes i såväl jordeböcker som
skatteläggningsmetoder samt derför ännu begagnas, då
vid nya skatteläggningar dessa gamla persedelräntor
skola uträknas. Det har sitt ursprung i 1621 års
riksdagsbeslut, hvarest i § 4 af "Biafskedet", sedan
de persedelräntor, med hvilka landtågsgärden skulle
erläggas, blifvit uppräknade, tillägges:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
