Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 1583-1584 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristallografi, miner., kem., är vetenskapen om kristallerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

b; den tredje kallas klinodiagonal, a. På grund
af att axelsystemet ej är rätvinkligt, blifva
pyramidytorna ej lika hvarandra, utan sönderfalla
i 2 hemipyramider, af hvilka den benämnes positiv,
som ligger öfver den spetsiga axelvinkeln [beta], och den
andra negativ. Hvarje hemipyramid består således af 4
lika ytor. På samma sätt sönderfalla de prismatiska
former, som gå parallelt med orthodiagonalen,
i ett positivt och ett negativt hemidoma.

Fig. 25. s = a : b : c; m = (a : b : [oändlig] c); b = ([oändlig] a : b : [oändlig] c); a = (a : [oändlig] b : [oändlig] c).

Med iakttagande häraf komma formerna inom monoklina
systemet att få samma tecken som de rombiska
formerna. Benämningarna äro äfven likartade; man
endast utbyter brachydiagonal mot klinodiagonal och
makrodiagonal mot orthodiagonal. I detta system
kristallisera gips, ortoklas, augit,
hornblende, glimrarna, epidot
o. s. v., således flere af de allmännaste mineralen.

Fig. 26. o = (a : b : c); m = (a : b : [oändlig] c; b = ([oändlig] a : b : [oändlig] c).

Fig. 27. M = ([oändlig] a : b : [oändlig] c); l = (a : b : [oändlig] c); P = ([oändlig] a : [oändlig] b : c); o = (a : b : c); x = (a : [oändlig] b : c); y = (a : [oändlig] b : 2 c); n = ([oändlig] a : b : 2 c).

I triklina systemet äro såväl formernas tecken som
benämningar fullkomligt desamma som i rombiska
systemet. I detta system kristallisera endast
några få mineral, af hvilka blott fältspaterna

Fig. 28. p = (a : b’ : [oändlig] c); u = (a : b : [oändlig] c); r = (a : b’ : c); x = (a : b : c); s = (a : [oändlig] b : 2 c); a = (a : [oändlig] b : [oändlig] c).

hafva större betydelse. – För bestämningen af de
kristallografiska konstanterna hos ett visst mineral
samt af tecknen för de former, som förekomma,
fordras mätning af en eller flere kantvinklar.
Antalet vinklar, som behövfa mätas, är
beroende på de kristallografiska konstanternas
antal: sålunda i tetragonala och hexagonala
systemen 1 vinkel, i
rombiska 2, i monoklina 3 o. s. v. Ur dessa vinklar
kunna grundformens dimensioner beräknas. För
beräkningen af hvarje annan form

än grundformen fordras i allmänhet dessutom
tvänne vinklar. Omvändt kan man med kännedom
af axelkonstanterna och formernas symboler,
beräkna vinklarna mellan hvilka ytor som
hälst på en kristall. Vid beräkningen användas de
kristallografiska axlarna såsom koordinataxlar, och
kalkylen utföres enligt analytiska geometriens vanliga
metoder. – Genom den äfvenledes af Weiss uppställda
zonläran kan bestämningen af kristallformerna
ofta betydligt underlättas. Med en zon förstår man
sammanfattningen af de ytor, hvilka bilda parallella
kanter med hvarandra. Alla ytor tillhörande samma
zon gå parallelt med en och samma linie, som
benämnes zon-axel. Det är tydligt, att om en yta
ligger i tvänne zoner, är den derigenom till sitt
läge fullt bestämd; och dess tecken kan angifvas
utan anställande af mätningar, ty den måste då gå
parallelt med de båda zon-axlarna. Weiss uppställde
äfven många andra tillämpningar af zonläran. –
Utom de vanliga afbildningarna af kristaller, som
äro framställda i parallelperspektivisk projektion,
nyttjas ännu ett par metoder för grafisk framställning
af kristallformer. Båda dessa hafva först angifvits
af Neumann i Königsberg ("Beiträge

Fig. 29. Linearprojektion af samma kristall, som är afbildad i Fig. 24.

zur krystallonomi", 1823). Med den ena af dem,
linearprojektionen, projicieras kristallytorna såsom

Fig. 30. Stereografisk projektion af samma kristall, som är framställd i Fig. 24.

linier. En kristallyta tages till projektionsplan,
och alla de öfriga ytorna förflyttas parallelt med sig
sjelfva, så att de gå igenom en enda punkt, belägen
utanför projektionsplanet. Hvarje yta utskär då en
rät linie på projektionsplanet, och zonerna framstå
derigenom att flere linier skära hvarandra i en punkt.
Den andra metoden kallas sferisk l. stereografisk
projektion: i denna projicieras kristallytorna såsom
punkter. Kristallen tänkes förlagd i midten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>