Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigskommissariat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krigskreditivet. Se Kreditiv 3.
Krigslagar. Till dessa hänföras de lagar, som stiftas
för de krigsmakten tillhörande personer, sammanfattade
till en särskild korporation. Dessa lagar innehålla
föreskrifter, som afse upprätthållande af ordning,
tukt och subordination inom krigsmakten, samt
bestämmelser om de straff, hvilka följa på dessa
buds öfverträdande, och om det rättsförfarande,
som skall iakttagas för felens rättande och
lagöverträdelsernas bestraffning. Man skulle kunna
sätta i fråga huruvida icke derunder kunde innefattas
lagar och förordningar, som bestämma försvarsväsendets
organisation samt dermed förbundna medborgerliga
pligter. Det enda ställe, på hvilket ordet krigslagar
ursprungligen förekommit i Sveriges grundlagar,
R. O. § 42 (1810 års R. O. § 33), visar dock genom
särskiljandet af "krigslagar" och "författningar
rörande krigsväsendet", att ordet skall tagas i
den angifna inskränktare betydelsen. Bestämmelserna
angående hvad i afseende på krigstukten bör iakttagas
voro förr sammanförda i s. k. krigsartiklar.
Dessa krigsartiklar hade sitt ursprung från
de forna hofordningar och gårdsrätter, som under
medeltiden och nyare tidens början konungen och
äfven stormän utfärdade för ordnings upprätthållande
bland det folk, som var församladt på deras gods för
att under oroligheter vara färdigt till eget och
landets försvar. I midten af 16:de årh. afskildes
från dessa stadgar krigsartiklarna (jfr Gustaf I:s
krigsartiklar d. 12 Jan. 1545), hvilka ända till
senaste tider på grund af detta sitt ursprung ingått
under konungens ekonomiska eller administrativa
lagstiftning. Gustaf I:s krigsartiklar innehöllo
blott rudiment till en lagstiftning. Det var först
Gustaf II Adolfs krigsartiklar af d. 11 Juni 1621,
som mera fullständigt ordnade denna lagstiftningsgren
på ett sätt, som blef grundläggande för den senare
lagstiftningen i ämnet. Karl XI stiftade nya lagar i
detta ämne och utgaf särskilda artiklar för landhären
(krigsartiklarna af d. 2 Mars 1683 med dertill fogade
förordning angående general- och regementsrätter
samt instruktioner för generalauditören,
generalgevaldigern, generalvagnmästaren och
generalrumormästaren) och för flottan (K. M:ts sjöartiklar af
d. 2 Maj 1685 med dertill fogade förordning angående
amiralitetsrätt jämte instruktion för justitiarien
vid amiralitetet). I de nya krigsartiklar, som i
dessas ställe utfärdades d. 6 Maj 1795 och d. 31 Mars
1798, sammanfattades bestämmelserna för de särskilda
vapnen till gemensamma krigsartiklar för K. M:ts
krigsmakt till lands och sjös. Krigsartiklarna hafva
karakteriserats deraf att militären med hänsyn till
sin särskilda ställning varit under vissa förhållanden
underkastad särskilda straff äfven för allmänna
förbrytelser, äfvensom särskilda disciplinstraff
för ett för kårandan menligt uppförande och för
förseelser, hvilka, af andra begångna, alldeles icke
eller med en varning skulle näpsas. Jämväl har öfver
militärer för deras förhållande i tjensten en särskild
extrajudiciel straffmyndighet tillkommit vederbörande
befälhafvare. Deremot
har å andra sidan militären i en mängd fall
af brottslighet varit undandragen de vanliga
domstolarna samt åtnjutit särskilda förmåner
i afseende på rättegång och sättet för straffs
undergående. Krigsartiklarna i Sverige likasom i andra
land hafva gifvit militären en undantagsställning:
å ena sidan har han varit utsatt för stränga och
särskilda kropps- och skamstraff samt en extrajudiciel
straffmyndighet, hvilka gjort hans judiciella
ställning sämre än medborgarenas i allmänhet,
medan han i andra afseenden innehaft en viss
fördelaktig, privilegierad judiciel ställning. Dock
har den medborgerliga frihetskänslan aldrig i
Sverige tilllåtit utveckling af denna militärens
särskilda ställning till något slags militäriskt
junkervälde. Den reform, som på 1860-talet skedde
i den svenska strafflagstiftningen, medförde äfven
reform i förevarande lagstiftningsgren. 1798 års
krigsartiklar blefvo d. 11 Juni 1868 utbytta mot en
särskild strafflag för krigsmakten med dertill hörande
promulgationslag, en särskild disciplinstadga för
krigsmakten, hvari den disciplinära straffmyndigheten
noggrant blifvit bestämd, och en särskild förordning
om krigsdomstolar och rättegångar derstädes. Dessa
lagar affattades i närmaste öfverensstämmelse
med de grundsatser, som i senare tider gjort sig
gällande inom strafflagstiftningen och i afseende på
jämlikheten inför lag. Dödsstraffet inskränktes till
ett fåtal förbrytelser och kroppsstraftet till de
fall, då användning af tredje gradens disciplinstraff
ifrågakom. Äfven krigsdomstolarnas jurisdiktion
blef inskränkt. I sammanhang med de reformer af
Sveriges försvarsväsende och med uppställande af
en mera utsträckt allmän värnpligt såsom grundval
för den nya försvarsorganisationen, som under de
sista decennierna varit ifrågasatta, yrkades på rätt
för riksdagen att deltaga i stiftande af krigslag
samt på revision af krigslagarna i en riktning,
som medförde å ena sidan mildring af straffen för
förbrytelser i allmänhet, å andra sidan ökadt
ansvar för öfverordnade vid missbruk af deras,
myndighet. Till följd deraf undergingo strafflagen
för krigsmakten och disciplinstadgan en revision,
hvilken ledde till borttagande af allt prygelstraff
och i öfrigt till ändringar i angifvet syfte samt
utfärdande af en ny strafflag för krigsmakten och
en ny disciplinstadga af d. 7 Okt. 1881. Efter det
i strafflagen för krigsmakten blifvit inflyttade de
i disciplinstadgan förut upptagna bestämmelserna
om de olika slagen af disciplinstraff och sättet
för deras verkställighet, blef på K. M:ts förslag
antagen en grundlagsändring vid 1882 års riksdag,
enligt hvilken strafflagen för krigsmakten och
dertill hörande rättegångsordning äro hänförda
till de lagar, som af konung och riksdag samfäldt
beslutas, hvaremot disciplinstadgan fortfarande
står under konungens ekonomiska lagstiftningsmakt.
H. L. R.
Krigslagfarenhet (Lat. jus militare) innefattar
den gren af rättsdisciplinen, som har till föremål
krigslagarna (se d. o.) och i Sverige haft ett
vidsträcktare omfång, i det att dertill äfven hänförts
hvad som rör försvarsväsendets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
