Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 1437-1438 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosmopolit ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på Sveriges vestkust (se Kosteröarna), har mycket
fallande stafvar och akterstäfven ej försedd med
akterspegel. Den har ett, i förhållande till båtens
storlek, betydligt



djupgående och är mycket skarp under, men deremot
mycket fyllig öfver vattnet. Tacklingen består
af en mast med vant och stag, ett sprisegel
och en stagfock. Till följd af sin form är
kosterbåten lättmanövrerad, styf, välseglande,
lastdryg och rymlig, hvilka egenskaper gifva den
ett stort värde med afseende på sjöduglighet,
J. G. B.

Kosteröarna, två i norra delen af Bohus läns skärgård
i Skagerak belägna öar, Nordkoster och Sydkoster,
hvilka skiljas genom det smala Kostersund. Öarna
tillhöra Tjärnö socken i Vette härad samt skiljas
från Tjärnön och den öfriga skärgården genom den 4–7
km. breda Kosterfjorden. Nordkoster saknar alldeles
skog, hvaremot Sydkoster är till stor del klädt med
löfskog. På hvardera ön finnes en lotsplats, och
på Nordkoster uppfördes åren 1849 och 1850 två låga
fyrtorn af sten 60 m. öfver hafsytan, med fyrljusen
vid 65,3 m. höjd. Den ena fyren visar fast hvitt sken,
den andra fast sken med blänk; lysvidden är 12,6–18,2
minuter. Öarnas befolkning, som 1882 uppgick till 390
personer, är i allmänhet ganska välmående och idkar
ett indrägtigt fiske, företrädesvis af hummer. Allmänt
bekanta äro de snabbseglande och såsom utmärkta
sjöbåtar berömda kosterbåtarna (se d. o.), hvilka
här byggas till stort antal för afsalu. Goda hamnar
finnas i Kostersund och vid östra kusten af Sydkoster.
A. G.

Kostnitz, en tsjechisk namnform, som sedan Hus’
tid ofta användts i st. f. Konstanz.

Kostomarov [kastama’raf], Nikolaj Ivanovitj, rysk
vitter och historisk författare, f. 1817 i Voronesjska
guvernementet, fick sin allmänna och vetenskapliga
bildning vid gymnasiet i Voronesj och universitetet i
Charkov, der han 1840 aflade magisterexamen i historia
och disputerade "Om unionen" (den polsk-litaviska
af 1569). Disputationen godkändes af fakulteten,
men ogillades af ministeriet. 1843 försvarade K. för
magistergraden en ny afhandling "Om den

ryska folkpoesiens historiska betydelse", var
sedan några år bosatt i Volynien, sysselsatt med
etnografiska undersökningar och lokalstudier till sitt
arbete om Chmielnicki. Redan känd och uppburen både
såsom vitter och vetenskaplig författare, blef K. 1846
professor i rysk historia i Kiev, men anklagades
redan s. å. utan grund jämte skalden Sjevtjenko,
på angifvelse af en student, för delaktighet i ett
hemligt politiskt sällskap. K. fördes emellertid till
Petersburg, satt ett år på Peter-Paulsfästningen
och lefde sedermera till 1856 såsom förvisad, i
Saratov. 1859–62 var K. professor i rysk historia
i Petersburg och har derefter uteslutande egnat
sig åt literärt och vetenskapligt arbete. I den
lillryska literaturhistorien räknas K., Sjevtjenko
och Kulisj som hufvudman för "den ukrajnska
slavofilismen". Lillryssarna bilda enligt sin
(fullkomligt riktiga) mening en särskild slavisk
nationalitet, jämbördig med storryssar, bulgarer,
tsjecher o. s. v., och deras ideal är en slavisk
förbundsstat under ryskt beskydd. Gentemot
de storryske slavofilerna och panslavisterna,
hvilkas lära och sträfvan snarare kunna betecknas
som panrussism, betonar K., äfven i sina historiska
arbeten, den nationella skilnaden mellan storryssar
och lillryssar, väljer med förkärlek ämnen ur
Syd-Rysslands historia, behandlar visserligen
också storryska och allmänryska tilldragelser och
personligheter, men ser äfven dem i en egen dager
(ar "federalistisk" synpunkt) och polemiserar å ena
sidan med storryssarna, å andra med polackerna. Som
antinormannist (motståndare till teorien om
varjagernas skandinaviska härkomst) disputerade
han offentligt med Pogodin, på utmaning af denne,
i Petersburg 1860. K. är f. n. Rysslands mest läste
historiker. Hans stil är konstnärligt utarbetad och
poetisk. Ehuru samvetsgrann forskare, är han likväl
ej alltid tillbörligt noggrann i enskildheter. K:s
vittra arbeten, på lillryska, finnas samlade under
titeln Zbirnik tvoriv Jeremii Galki (1875; han
skref till en början under psevdonymen "Jeremias
Galka"). Denna samling innehåller utom lyriska dikter
dramerna Sava Tjalyj (1838) och Perejaslavska nitj
(1841), båda med historiska ämnen från kosaklifvet,
samt under titeln Zagadka (Gåtan) dramatiska scener
ur folklifvet, tecknade på sagans grund. K. har till
lillryska öfversatt Byrons "Hebreiska melodier"
(1840) samt stycken af äldre och nyare slaviska
skalder. En samling lyriska dikter af K. utkom
redan 1840 under titel "Ukrajnska ballader". Från
kosaklifvet (1600-talet) har K. tagit ämnet till sitt
nyaste arbete Tjernigovka (1881). På storryska har
han skrifvit tragedien Kremutius Kordus samt ett par
historiska berättelser "Sonen" och "Kudejar". Af
K:s många historiska (och historisk-polemiska)
uppsatser och skrifter har en del utkommit först
i tidskrifter. De vigtigaste äro: "De ukrajnska
kosakernas kamp med Polen före Chmielnicki" (1856),
"Bogdan Chmielnicki" (1857; 4:de uppl. 1883), K:s
hufvudarbete, "Öfversigt af storryska folkets husliga
lif och seder under 16:de och 17:de årh." (1859),
"Rysslands ursprung" (1859), "Livländska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>