Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsnäs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hannen blir äldre, har han hufvudet, halsen ofvan och
öfvergumpen röda, de båda förra med inblandad mörk
färg. Ryggen och skuldrorna äro gråbruna, med mörkröda
fjäder kanter, undre delarna röda, underlifvet
med inblandad gråaktig färg, vingarna och stjerten
svartaktiga, med ljusgrå pennkanter. Längden stiger
till 19,5 cm. Unghannen är pomeransgul, der den äldre
är röd, samt har gröngula fjäderkanter på ryggen och
skuldrorna; den gula färgen stöter stundom i rödt,
mera sällan något i gröngult. Honan är ofvan gråbrun
med gröngula fjäderkanter; öfvergumpen är gröngul och
undre delarna askgrå, med grönaktig anstrykning på
bröstet och sidorna. Ungen är grönaktigt gulgrå, med
svartaktiga längdnäckar. Mindre l. lilla korsnäbben,
L. curvirostra, är alldeles lika tecknad med
föregående art, men skiljes från honom derigenom
att näbbens höjd är mindre än underkäkens längd. Han
häckar allmänt öfver hela landet. Om Bändelkorsnäbben
se d. o. C. R. S.
Korsnäs, fabriksort samt jernvägs-, post- och
telegrafstation i Kopparbergs län, vid
Gefle–Dala jernväg och Svärdsjö-åns utlopp i sjön Runn,
5 km. ö. om Falun. Platsen, som liknar en köping
och räknar omkr. 800 innev., ligger till sin större
del inom Kopparbergs, till en mindre del i Vika
socken. Vid K. märkas K. ånsrsågverk, jämte hemmanen
K. och Noret taxeradt till 420,400 kr. (1880) och
tillhörigt Korsnäs sågverksbolag, K. vattensåg m. m.,
tillhörig Gefle–Dala jern vägsbolag, K. hyttor m. m.,
tillhöriga Kopparbergs bergslag, K. stångjernssmedja
(tax. 58,300 kr.), hvilken, jämte masugn, valsverk
och gjuteri m. m. (tax. 250,000 kr.), tillhör Korsnäs
masugnsbolag, samt de stora sågverken Karlsfors och
Näs, hvilka egas af Kopparbergs och Hofors aktiebolag.
Korsnässla l. korsnäta. Se Galeopsis.
Korsorden, en på korstågens tid i Palestina
uppkommen andlig riddareorden, som äfven kallade
sig Betlehemitiska orden. I början af 1200-talet tog
den sitt stamhåll i Böhmen, utbredde sig derifrån
till Mähren, Schlesien och Polen samt vann påflig
stadfästelse 1238. Dess medlemmar, korsherrar
med röda stjernan, bära i de högsta graderna
ett rödemaljeradt eller med röda stenar besatt
malteserkors af guld i kedja samt på sin svarta
kappa en sexuddig röd stjerna. De öfriga hafva kors
och stjerna af röd atlas. Orden har ännu stora gods
i Böhmen. Stormästaren är bosatt i Prag.
Korsriddare l. korsherrar, riddare, som deltogo
i korståg eller genom korstecknets anläggande
hade tillkännagifvit sin afsigt att göra det; i
inskränkt bemärkelse medlemmar af Tyska orden eller
af Korsorden.
Korsryggen, anat. Se Kors 3.
Korsräfven. Se Räfslägtet.
Korssnäckslägtet. Se Doris, zool.
Korsspindel. Se Epeira.
Korstecken (Lat. crux usualis) kallas det korsliknande
tecken, som katolikerna vid vissa tillfällen utföra
med högra handen, antingen i luften eller mot något
föremål.
Katoliken börjar och slutar hvarje bön på detta sätt,
och till skydd för faror, i synnerhet af andlig
art, d. v. s. frestelser i en eller annan form,
gör han korstecknet framför sig för att besvärja
eller binda den onda makten. Korstecknet nyttjas
äfven vid välsignelseceremonier och vid religiösa
invigningar. Då en menniska sålunda tecknas eller
tecknar sig sjelf med korstecken ("korsar sig"), sker
det vanligen på pannan eller bröstet, men äfven på
munnen och båda skuldrorna, oftast så, att alla dessa
kroppsdelar "korsas", d. v. s. korstecknet göres från
pannan ned öfver bröstet samt från den ena skuldran
till den andra. I den romersk-katolska kyrkan nyttjas
dervid vanligen hela flata handen ("det latinska
korset") eller också, egentligen i Tyskland, tummen
tryckt mot pekfingret och de andra fingrarna tryckta
mot det senare, under det att venstra handen hvilar
på bröstet ("det tyska korset"). De romersk-katolske
göra alltid korstecknet från venster till höger,
vanligen med uttalandet af orden: "I Guds Fadrens
och Sonens och den Helige andes namn! Amen" (eller
ofta på latin: In nomine Patris, Filii et Spiritus
sancti! Amen). Inom grekisk-katolska kyrkan göres
korstecknet från den högra till den venstra skuldran
med den högra handens tre första fingrar sammantryckta
(en hänsyftning på den hel. treenigheten), hvarvid
ringfingret och lillfingret böjas ned i handen,
under uttalandet af orden: "Helige Gud, helige
Starke, helige Odödlige, förbarma dig!" – Inom
de schismatiska kyrkorna och sekterna användas vid
"korsandet" särskilda fingerläggningar, olika de förut
nämnda. Korstecknets bruk är mycket gammalt. Basilius
den store (d. 379) härleder det från apostlarnas
tid. Redan Tertullianus (d. 220) nämner korstecknet
på pannan såsom ett vanligt bruk vid nästan alla
möjliga tillfällen i det dagliga lifvet. Cyprianus
(d. 258) och de apostoliska konstitutionerna tala om
det såsom en beståndsdel i den gamla dop-ritualen (jfr
Dop och Primsigning). Under de första århundradena
gjordes korstecknet antagligen med högra handens
tumme, under det att de öfriga fingrarna höllos rakt
upp och sammanslutna. Vid reformationens införande
afskaffade den reformerta kyrkan (utom den engelska
episkopalkyrkan) alldeles bruket af korstecken. Inom
den lutherska kyrkan bibehölls det allmänt i
början. Luther ger t. o. m. anvisning till korstecknet
vid morgon- och aftonbönerna i slutet af sin lilla
katekes. J. P.
Kor-stol. Se Chor-stol.
Korstågen är den historiska benämningen för de
härfärder, som från slutet af 11:te till slutet
af 13:de årh. företogos af det vesterländska
kristna Europa i ändamål att befria Jerusalem
och det öfriga Heliga landet från muhammedanskt
herravälde. Alltifrån Konstantin den stores tid
(300-talet) hade pilgrimsresor till Palestina egt
rum, i det hela ostördt, äfven sedan landet år 637
eröfrats af araberna; men sedan fatimidernas dynasti
lagt Palestina under sitt kalifat (omkr. år 969),
och i synnerhet sedan de turkiske seldsjukerna gjort
sig till herrar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
