Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopparglans, grå kopparmalm, chalkosin, redruthit, miner., en gerna sedd och icke sällan förekommande kopparmalm - Kopparindigo. Se Koppar 1 - Kopparkis, gulkopparmalm, chalkopyrit, miner., ett mineral - Kopparklorid. Se Koppar 1 - Kopparklorur. Se Koppar 1 - Kopparkompaniet, ett 1619 af Gustaf II Adolf för drifvande af affärer med svensk koppar inrättadt handelsföretag - Kopparlasur. Se Azurit - Kopparmalmer kallas de mineral, som hafva praktisk användning för framställning af koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehåller 74–80 proc. koppar, 20 proc. jern och resten
svafvel, enligt formeln Cu2 S. Den kristalliserar i
rombiska former med hexagonal habitus. Färgen är
svartaktigt blygrå till stålgrå. Hårdheten 2,5–3,
tyngden 5,5–6. Om kopparglans smältes, eller om
substansen framställes genom sammansmältning af
beståndsdelarna, erhållas oktaedriska kristaller,
hvilket angifver en dimorfi hos Cu2 S. Små kristaller
af kopparglans hafva erhållits vid Plombières
i Frankrike såsom produkt af thermalvattens
inverkan på gamla romerska bronssaker. Kopparglans
förekominer på lager i kristalliniska skiffrar
med kopparkis o. s. v., i Sverige i gneis,
glimmerskiffer, hälleflinta vid Mårtanberg,
Garpenberg, Sunnerskog och flere ställen på Dal,
i Norge gångformigt vid Kongsberg och flerestädes i
Telemarken. Utomlands träffas den i vackra kristaller
på gångarna vid Freiberg, Siegen, Saalfeld och
Cornwall. Egendomligt är uppträdandet vid Mansfeld
i den bituminösa mergelskiffern, tillhörande
dyas-systemet, tillsammans med kopparkis och
brokig kopparmalm, likaså fyndet vid Frankenberg
i Hessen, der kopparglans förekommer såsom
försteningsmedel för delar af barrträd och ormbunkar.
Hj. Sj.
Kopparindigo. Se Koppar 1.
Kopparkis, gul kopparmalm, chalkopyrit, miner.,
ett mineral, som genom sin allmänna förekomst
är den vigtigaste af alla kopparmalmer. Den
innehåller, ren, 34,8 proc. koppar, är sammansatt
efter formeln Cu Fe S2 och kristalliserar
hemiedriskt i tetragonala systemet, men i former,
som stå den reguliera oktaedern och tetraedern
mycket nära. Färgen är mässingsgul, med guldgul
eller brokig anlöpning. Hårdheten 3,5–4, tyngden
4,2. Kopparkisen liknar svafvelkis, med hvilken den
också ofta förekommer, men skiljes från denna genom
ringare hårdhet och på färgen. Dels förekommer den
på gångar i kristalliniska skiffrar och granit (då
ofta kristalliserad, såsom vid Klausthal, Freiberg
och Schneeberg samt på tenngångarna i Sachsen och
Conrwall), dels bildar den äfven gångar i diabas,
melefyr och diorit (såsom vid Dillenburg i Nassau,
Monte Catini i Toscana, Gumesjovsk och Nisjni
Tagilsk i Ural). Sådana gångar äro ofta i sin
öfre del omvandlade och innehålla kopparkisens
sönderdelningsprodukter, nämligen kuprit och
malakit. Kopparkisen uppträder äfven såsom mer
eller mindre regelmässiga, linsformiga lagerstockar,
och till detta slag höra alla större skandinaviska
förekomster. Den är då vanligen starkt uppblandad
med svafvelkis och magnetkis. Hit höra Falun,
Åtvidaberg, Nya Kopparberget, Solstad, Bielkesgrufvan
på Åreskutan samt vidare Röros och förekomsterna kring
Trondhjem i Norge. Likartadt är förekomstsättet vid
Bodenmais i Bajern, Schmöllnitz i Ungern, Rammelsberg
och Goslar på Harz, Wicklow på Irland. I yngre
sedimentära bergarter förekommer kopparkis såsom
tunna lager af ett knifblads tjocklek tillsammans
med kopparglans i dyas-systemet vid Mansfeld på
Harz. Såsom nybildning har man funnit kristalliserad
kopparkis i ledningsrör af
koppar för det svafvelhaltiga thermal vattnet
på Margareteninsel vid Budapest. – Kopparkis är
visserligen ej den rikaste, men väl den allmännaste
af alla kopparmalmer. För närvarande framställes den
mesta kopparn deraf. Framställningen är omständlig
och mycket bränsleödande, enär svaflet och jernet
kunna aflägsnas endast genom upprepad oxidation
och slaggbildning. Ur blandningen af kopparkis
och svafvelkis (blötmalmen) framställes derför
kopparn stundom på våta vägen, på det sättet att
rostningsprodukterna upplösas och kopparn utfälles
på jernskrot (cement-koppar). Hj. Sj.
Kopparklorid. Se Koppar 1.
Kopparklorur. Se Koppar 1.
Kopparkompaniet, ett 1619 af Gustaf II Adolf för
drifvande af affärer med svensk koppar inrättadt
handelsföretag, som ställdes under statens särskilda
skydd. Kompaniet hade privilegium att uppköpa all
i landet tillverkad koppar för ett fixt pris af 50
daler skeppundet och skulle i arrende till staten
erlägga koppartull (se under Kopparafrad). Företaget
gick mycket dåligt, och kompaniet förklarade sig 1629
insolvent. – Ett nytt kopparkompani inrättades 1636,
men upplöstes redan 1638, hvarefter kopparhandeln
frigafs mot kopparränta (se under Kopparafrad).
Kbg.
Kopparlasur. Se Azurit.
Kopparmalmer kallas de mineral, som hafva praktisk
användning för framställning af koppar. Kopparmalmerna
delas med afseende på den kemiska sammansättningen i
a) gedigen (metallisk) koppar, b) föreningar med syre
och klor: kuprit och atakamit, c) svafvelföreningar:
kopparglans, kopparkis och brokig kopparmalm, d)
kolsyrade föreningar: malakit och kopparlasur. –
1. Gedigen koppar förekommer stundom i naturen i
så stor mängd, att den kan praktiskt tillgodogöras,
stundom kristalliserad i reguliera systemets former
(vanligast kuben och oktaedern), oftast i hår-,
tråd-, tagg-, möss-, träd- eller bleck-formiga
aggregat. Rörande öfriga egenskaper se Koppar
1. Den gedigna kopparn anträffas ofta, ehuru
i smärre qvantiteter, tillsammans med andra
kopparmalmer. Anmärkningsvärdast är den rika
fyndigheten af gedigen koppar i melafyrmandelsten
med prehnit och andra zeoliter vid Lake Superior
i Nord-Amerika; den är der äfven silfverhaltig. I
Sverige är den funnen i mindre mängd vid flertalet
af koppargrufvorna och dessutom vid Sunnerskog
i Småland, Svappavaara i Tornio lappmark samt vid
Jakobsbergs mangangrufva i Värmland. Såsom nybildning
utfälles koppar ofta i grufvor på jern eller trä. De
vackraste kopparkristallerna komma från Cornwall,
Rheinbreitbach, Zaska och Moldava i Banatet,
Bogoslovsk i Ural o. s. v. Genom atmosferilernas
inverkan öfvergår den gedigna kopparn till kuprit,
malakit eller azurit. – 2. Kuprit (röd kopparmalm,
kopparoxidul) innehåller 88,5 proc. koppar och 11,2
proc. syre samt är sammansatt efter formeln Cu2
O. Den kristalliserar reguliert, oftast i oktaedrar
eller romb-dodekaedrar, och förekommer vanligen
okristalliserad i korniga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
