Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppar. 2. Metallurg. De i naturen förekommande mineral och malmer, af hvilka kopparn framställes, innehålla ganska litet koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spritskoppar, uppkastas, hvarvid oxidulhaltig garkoppar
erhålles), polning (syrets borttagande genom
införande i kopparbadet af råa björkstänger, från
hvilka reducerande gaser utvecklas) och ösning
(kopparns uttagning från härden medelst stora
lerstrukna jernskopor och dess gjutning i tackjernsformar).
Under processen uttagas som oftast
prof i små slefvar, och af profvens brottyta,
äfvensom genom utförda smidesprof, bedömer man när
kopparn är färdig. – I England och annanstädes, der
stenkol äro billiga, använder man flammugnar för hela
koppartillverkningsprocessen, såväl rostningar som
smältningar. Skärstenen uttappas dervid i vatten,
hvarvid den erhålles i form af korn, granuleras; i
denna form är den lämpligast för den efterföljande
rostningen i flammugn, hvilken lemnar bättre resultat
än den ofvan omtalade vändrostningen, som till sin
natur är en långsam, svår och dyrbar operation. Den
rostade skärstenen, som plägar hålla omkring 30
proc. koppar, och hvars vigt, genom upptaget syre
i st. f. det aflemnade svaflet, är ungefär lika
med den orostade skärstenens, smältes till en ännu
rikare skärsten, s. k. koncentrationssten, som
håller omkr. 70 proc. koppar, hvarvid metallen
till en viss grad befrias från förorenande ämnen,
såsom arsenik, antimon, bly etc. Denna rostas och
smältes åter, under syrets och svaflets inverkan
på hvarandra, till råkoppar, som håller omkr. 90
proc. koppar, och hvilken vidare underkastas
garning och raffinering. Slaggerna, som erhållas
vid flammugnssmältning, äro i allmänhet mera
kopparhaltiga än vid smältning i schaktugn, hvarför
de alla måste omsmältas, så när som på dem, hvilka
falla vid den första skärstenssmältningen. I utlandet
har man äfven gjort och gör fortfarande försök att
ur skärsten med minst 30 proc. kopparhalt under
tillsats af kiselsyra för jernets förslaggning
utbringa kopparn genom inverkan af mycket stark
bläster och använder dervid en metod, snarlik
jernhandteringens bessemermetod. Dessa försök hafva
dock hittills ej ledt till önskadt resultat. – Alla
de nu omtalade metoderna för kopparns framställande
genom smältning medföra emellertid åtskilliga
olägenheter, såsom stor kolåtgång, mycket och
långsamt arbete, betydlig förlust af koppar i den
stora mängd slagg, som nödvändigtvis åtföljer dem,
i synnerhet då malmerna äro fattiga o. s. v. Man har
derför länge varit betänkt på och slutligen äfven
lyckats utarbeta ganska tillfredsställande metoder
för kopparns framställande på våta vägen, hvarigenom
de nämnda olägenheterna i viss mån kunnat undanrödjas
och tillverkningen göras billigare. Redan sedan lång
tid tillbaka har man ur det kopparhaltiga vatten,
som upp-pumpats ur grufvorna och uppsamlats i stora
sumpar, utfällt kopparn på jernskrot; men på senare
tider har man börjat i stor skala bringa den i malmen
innehållna kopparn till löslig form medelst syror och
derefter utfälla den på jern. Då kopparn, såsom oftast
är fallet, är bunden vid svafvel, måste malmen, innan
den behandlas med syror, rostas för att öfverföra
svafvelkopparn till kopparoxid. Såsom lösningsmedel
hafva användts svafvelsyra, saltsyra, sura
jernlösningar o. s. v. F. n. begagnaroman
flerestädes i utlandet, liksom vid Falun och
Åtvidaberg (jfr Cementkoppar), en metod, som går ut
på att i flammugn med koksalt rosta den förut till
en viss grad kallrostade och fint krossade malmen,
hvarigenom kopparn förvandlas till klorkoppar och
kopparsulfat. Den vid rostningen utvecklade saltsyran,
jämte något svafvelsyra, får passera genom ett torn,
fyldt med koks, öfver hvilken ständigt droppar vatten,
som upptager de nämnda syrorna och uppsamlas i en
nedanför belägen reservoar Med detta sura vatten
utlakas i stora blyklädda sumpar malmens kopparhalt så
nära, att blott 0,2 à 0,3 proc. koppar plägar återstå
i rostgodset. Om silfver funnits i malmen, afskiljes
detta med jodkalium, hvarefter lösningen uttappas i
andra sumpar, der kopparn utfälles på jernskrot för
att sedermera på vanligt sätt underkastas garning
och raffinering i flammugn. Då arsenik och antimon
förefinnas i malmerna, bortgår en del deraf vid
rostningen, och det öfriga kan sedan till största
delen utfällas i form af arseniksyrad och antimonsyrad
jernoxid. I stället för att utfälla kopparn ur dess
lösning på jern har man äfven försökt att fälla den
medelst elektricitet; men denna metod har ännu ej
blifvit till fullo utarbetad.
Kopparn har en mycket
stor användning, men kan icke ensamt för sig begagnas
till gjutning, emedan den oblandade kopparn lemnar
blåsigt och otätt gjutgods till följd deraf att den
smälta metallen upptager syre eller andra gaser,
hvilka bortgå vid stelnandet och lemna blåsor efter
sig. Detta förekommes genom legering med vissa andra
metaller och äfven med fosfor. De vigtigaste af dessa
kopparns legeringar äro de med zink till mässing,
med tenn till brons, med nickel till nysilfver
och med fosfor till fosforbrons. Kopparn begagnas
för öfrigt till sjudpannor i sockerfabrikerna,
destillerings- och kylapparater i brännerier,
kokkärl, skiljemynt, taktäckning, graveringsplåt,
patron- och knallhatts-hylsor, ledningstråd för
elektricitet, förkoppring af andra metaller på
galvanisk väg, kopparvitriol, hvilken åter nyttjas
till galvaniska staplar, konservering af trä,
färgning och framställning af målarefärger,
såsom Braunschweig-grönt, Scheeles-grönt,
Schweinfurt-grönt, spanskgröna m. fl. –
Tillverkningsbeloppet af koppar i hela verlden,
som 1866 uppgick till endast omkr. 72,000 tons, har
under den sista tiden högst betydligt tilltagit,
synnerligen genom tillgodogörande af de ofantliga
malmtillgångarna vid Lake Superior i Nord-Amerika. År
1883 uppgick kopparproduktionen till följande belopp:
| Tons | |
| Afrika | 5,600 |
| Australien | 12,000 |
| England | 3,000 |
| Frankrike | 3,000 |
| Italien | 1,600 |
| Japan | 2,800 |
| Nord-Amerika (Förenta staterna 52,000) | 53,900 |
| Transp. | 81,900 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
