Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kounga- och höfdingastyrelsen (Um styrilsi kununga ok höfþinga)), en medeltidsskrift af okänd författare - Konungarnas tillbedjan plägar man inom konsthistorien kalla en framställning af de vise männen från Österlandet - Konungasagorna. Se Snorre Sturlasson - Konungastyrelsen. Se Konunga- och höfdingastyrelsen - Konungens allmänna hospitalsfond grundlades 1796 af Stockholms stads borgerskap och magistrat - Konungens allmänning. Se Allmänning - Konungens befallningshafvande. Se Befallningshafvande - Konungens eget värfvade regemente, ett infanteriregemente, som uppsattes efter Karl XII:s död - Konungens fogate. Se Fogde - Konungens högsta domstol. Se Högsta domstolen - Konungens militärhospitalsfond är bildad dels af efter 1813 och 1814 års krig gjorda sammanskott, dels af gåfvor - Konungens vapen (jfr Riksvapnet), herald., består af en fransk, genom ett gyllene, trearmadt, utböjdt kors tredelad sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt lexikaliskt, hänseende är en grufva af
oskattbart värde, utgafs, såsom nämndt, första gången
1634, af J. Bureus ("En nyttigh bok om konnunga
styrilse och höfdinga"). Den var dock färdig till
utgifning flere år förut, och Gustaf II Adolf, som
skattade den mycket högt, var t. o. m. betänkt på
att anbefalla den till skolbruk. En 1650 utgifven,
ny upplaga var endast ett aftryck af Bureus’. År
1669 följde en af J. Scheffer ombesörjd edition
("Konunga ok höfdinga styrilse"), försedd med
latinsk öfversättning, och 1878 utgaf R. Geete
en normaliserad upplaga ("Um styrilsi kununga ok
höfþinga"). Vadstenafragmentet är särskildt utgifvet
af G. E. Klemming (1868) och S. Elmgren (s. å.).
R. G.
Konungarnas tillbedjan plägar man inom konsthistorien
kalla en framställning af de vise männen från
Österlandet, som enl. Matt. 2 kommo för att tillbedja
det nyfödda Jesusbarnet. Den äldsta kyrkan såg deri
ett erkännande från hednaverlden af Jesu gudomliga
sändning, ett motstycke till herdarnas tillbedjan
vid Jesu födelse, som innebar judendomens erkännande
af samma sak. Legenden vidgade och utlade efter
hand den enkla berättelsen hos evangelisten på
det omständligaste sätt. De vises, "magernas",
antal bestämdes till tre, och med anslutning
till Psalt. 68: 30, 72: 10 m. fl. bibelställen i
Gamla test. tänktes de som konungar af Etiopien,
Saba och Arabien. Redan på 900-talet bära de namnen
Kaspar, Melchior och Baltasar. Af gåfvorna, som de
frambära, beteckna guldsakerna, bland hvilka befann
sig Alexander den stores riksäpple, Jesu konungsliga
värdighet, rökelsen hans gudomlighet och prestadöme,
myrrha hans mensklighet och lidande. Som gengåfvor
erhålla de af barnet de andliga gåfvorna kärlek, tro
och ödmjukhet. På sin ålderdom döpas de af aposteln
Tomas, som träffar dem på sin missionsfärd till
Indien. De falla omsider i hedningarnas händer och
dödas. Deras förmenta reliker föras genom kejsarinnan
Helena till Konstantinopel, derifrån af korsfararna
till Milano och slutligen af kejsar Fredrik Barbarossa
till Köln, der de ännu hvila i en sarkofag i
domkyrkan. – Ämnet blef både på grund af sin religiösa
betydelse och sina poetiska, inbillningskraften
mäktigt tilltalande egenskaper tidigt föremål
för konstnärlig behandling. Det förekommer redan
i katakombmålningar från kristendomens första
århundraden och sedermera oupphörligt under medeltiden
och renaissancen samt äfven senare, nu i synnerhet
såsom en välkommen anledning för konstnärer att
framställa motsatser mellan folktyper samt yttre
ståt och prakt i drägter och öfrigt biverk. Så
t. ex. hos Rubens. Konsten har härvid efter hand
individualiserat de tre konungarnas gestalter och
framställt dem som representanter af olika åldrar,
väl äfven af de tre bibliska menniskoraserna Sems,
Jafets och Chams söner. Kaspar, Etiopiens konung,
framställes som en ärevördig gubbe med långt hvitt
skägg, frambärande myrrha. Melchior, konung af Saba,
en kraftfull medelålders man, bringar rökelse,
Baltasar, Arabiens konung, en ung man med
moriska (neger-)drag, guldet. Bland i Sveriges
Nationalmuseum befintliga framställningar af detta
ämne må uppmärksamheten särskildt fästas vid ett
arbete af gammal-italiensk skola (1400-talet), som
på ett naivt och utförligt sätt i en sammanhängande
följd skildrar de tre konungarnas färd, deras
sammanträffande med Herodes och deras tillbedjan
af Jesus-barnet. – Ämnet har äfven utgjort föremål
för en folkdramatisk behandling, hvaraf lemningar
återstå i den ännu här och hvar öfliga folkseden
att gå omkring med "Trettondagsstjernan".
Upk.
Konungasagorna. Se Snorre Sturlasson.
Konungastyrelsen. Se Konunga- och höfdingastyrelsen.
Konungens allmänna hospitalfond grundlades 1796
af Stockholms stads borgerskap och magistrat till
glädjebetygelse öfver konung Gustaf IV Adolfs
ingångna myndighetsår. Meningen var att i mån af
fondens tillväxt uppföra ett hospital för sjuka och
ålderstigna soldater af Stockholms garnison samt
för sjuka och fattiga personer af stadens öfriga
befolkning. Hospitalet kom dock icke till stånd, utan
fonden utdelar i stället årliga pensioner (à 24–60
kr.) åt i krig sårade eller genom långvarig tjenst
till helsa och kroppskrafter försvagade soldater
af såväl värfvade som indelta trupper. Fondens
kapital uppgår till något öfver 300,000 kr.
C. O. N.
Konungens allmänning. Se Allmänning.
Konungens befallningshafvande. Se
Befallningshafvande.
Konungens eget värfvade regemente, ett
infanteriregemente, som uppsattes efter Karl XII:s
död af några tre- och fem-männings-regementen och
sedermera fullständigades genom värfning inom
landet. Regementet, deladt på 2 bataljoner om
400 man hvardera, utgjorde garnison i städerna
Malmö och Landskrona. Det upplöstes 1830.
C. O. N.
Konungens fogate. Se Fogde.
Konungens högsta domstol. Se Högsta domstolen.
Konungens militärhospitalfond är bildad dels af
efter 1813 och 1814 års krig gjorda sammanskott,
dels af gåfvor (Karl XIV Johan lemnade 60,000 rdr)
samt utbetalar årligen pensioner och gratifikationer
till ett sammanlagdt belopp af omkr. 20,000 kr. till
krigsmäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn.
Konungens vapen (jfr Riksvapnet), herald., består
af en fransk, genom ett gyllene, tre-armadt, utböjdt
kors tredelad sköld, belagd med ett hjertvapen, som
innehåller den regerande konungens stamvapen. Detta
stamvapen utgöres f. n. af en klufven sköld,
hvars högra fält är styckadt af en silfverbalk,
belagd med en gyllene vase. Öfre delen af fältet är
blå och den nedre delen röd. I venstra fältet är en
silfverbro med tvänne torn, slagen öfver en ström;
öfver bron sväfvar en svart korp (urspr. Frankrikes
kejserliga örn, hvilken fursten af Ponte Corvo förde
i sin sköld liksom Napoleon I:s öfrige marskalkar),
och öfver honom tindra sju fem-uddiga gyllene
stjernor. Sköldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
