- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1269-1270

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsumtionsskatt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller materiel), som en del af en stat eller en
medlem af ett förbund skall lemna till den gemensamma
hären. Ordet nyttjas äfven för att beteckna det
antal manskap (årskontingent), som vid ett visst
tillfälle skall inställa sig till tjenstgöring.
C. O. N.

Kontingentborgare. Magistraterna i de svenska
städerna hade en tid rätt att bevilja personer
tillåtelse att under viss kortare tid idka handel,
utan skyldighet att söka burskap, men emot en
öfverenskommen afgift, kallad genant, och mot
förbindelse att efter nämnda tids utgång förvärfva
burskap. Sedan denna rätt upphört, blef, genom
Handels-ordinantien d. 21 Mars 1673, § 5, en formlig
rätt tillagd adeln samt dem, som å sina sysslor hade
kunglig fullmakt (undantagande kronouppbördsmän),
att, utan förbindelse att vinna burskap, men
emot en efter näringen lämpad afgift till staden,
under namn af kontingent, handla i gross, men ej i
minut. Denna rättighet att utan burskap mot en dylik
afgift idka handel utsträcktes med tiden till andra
personer (afskedade officerare, qvinnor m. fl.). Om
afgiften egde de att förena sig med staden och i
sådant afseende anmäla sig hos magistraten. De, som
på detta sätt vunnit en mera eller mindre vidsträckt
handelsrätt, kallades kontingentborgare, men voro ej
fullt likställde med andra borgare. Så t. ex. deltogo
de ej i val till borgmästare och rådmän. Genom de nu
gällande vilkoren för idkande af näring (k. förordn.
af d. 18 Juni 1864) har denna rättighet försvunnit
och, äfven om den står qvar såsom ett privilegium
för adeln, förlorat all praktisk betydelse.
Th. R.

Kontingenteringsskatt. Se Repartitionsskatt.

Kontinuera (Lat. continuare), fortfara utan
afbrott; framhärda uti. – Kontinuation, fortsättning
utan afbrott, vidmakthållande af ett oaf brutet
sammanhang. – Kontinuerande feber. Se Feber.

Kontinuerlig (af Lat. continuus, sammanhängande),
sammanhängande, oafbrutet fortgående, oaflåtlig. –
Kontinuerliga storheter, matem., kallas storheter,
så beskaffade, att man alltid till en uppgifven
storhet kan finna en annan, som skiljer sig från
den första med en qvantitet, mindre än någon ändlig
storhet. Motsatsen är diskreta storheter. Så äro
t. ex. linier kontinuerliga storheter, enär man
alltid kan finna två linier, hvilkas skilnad är
mindre än någon ändlig qvantitet. Deremot äro
de hela talen diskreta storheter, för så vidt de
behandlas inom talteorien, emedan skilnaden mellan
två af dem ej kan vara mindre än en hel enhet. –
Kontinuerlig funktion, matem., kallas en funktion,
som kontinuerligt öfvergår från ett värde till ett
annat, då den oberoende variabeln kontinuerligt
ändras; motsatsen är diskontinuerlig funktion. Så är
t. ex. funktionen x2 en helt och
hållet kontinuerlig funktion, deremot 1/x en
delvis diskontinuerlig sådan, enär den för värdet x =
0 öfvergår från + [oändlig] till - [oändlig]. G. E.

Kontinuitet (Lat. continuitas), oafbruten följd,
bibehållet sammanhang mellan ett förflutet och ett
vardande; fortgång; matem., en storhets egenskap
att vara kontinuerlig. Leibniz var den förste, som
till rang af naturlag upphöjde kontinuitetens lag,
enligt hvilken allting i naturen sker med omärkliga
gradskilnader. Han formulerade den sålunda: natura
non facit saltus
("naturen gör icke några språng").

Kontiolaks (Kontiolahti), socken af
Libelits härad och domsaga, Kuopio län,
Finland. Areal 477 qvkm. Befolkningen finsk, 6,807
pers. (1882). K. innesluter Joensuu stad och utgör
jämte denna ett imperielt pastorat af 3:dje kl.,
Kuopio stift, Karelens öfre prosteri. O. I.

Konto, plur. konti (Ital. conto, af
Lat. computus, sammanräkning), räkning, som för en
person eller personifierad sak öppnats i en handelsbok
(hufvudboken eller res-kontran) och som består af
två mot hvarandra liggande sidor (debet och kredit),
med personens eller sakens namn till öfverskrift. Man
skiljer sålunda mellan personligt l. "lefvande" och
opersonligt l. "dödt" konto. I de döda konti föres
räkning öfver de särskilda delarna af egendomen, öfver
dennas ökning och minskning. Sådana äro varukontot,
vexelkontot, kassakontot (öfver det befintliga
penningförrådet), konti öfver fartyg, arbetskostnader,
mäklarearvoden o. s. v. Tillsammantagna gifva dessa
konti, när de äro afslutade, en klar öfverblick öfver
affärens ställning. – Konto-kurant (Fr. compte
courant,
Ital. conto corrente), löpande räkning,
en sådan fortlöpande räkning, som köpmannen förer
i hufvudboken (kontokurantboken) med en affärsvän,
och hvilken alltjämt möjliggör en inblick i hvad han
är honom skyldig och hvad han har att fordra af honom,
så till kapital som ränta; utdrag af en sådan räkning,
hvilket på bestämda terminer, en eller vanligare
två gånger årligen, tillställes affärsvännen. –
Konto-kurant-rörelse. Se Bank, sp. 1521.

Kontor (Fr. comptoir, af compter, räkna),
"räknebord", handelsdisk; affärsrum; namn
på åtskilliga ämbetsverk och institutioner
(t. ex. Statskontoret, Riksgäldskontoret,
Stockholms stads brandförsäkringskontor);
afdelning af ämbetsverk, byrå (så äro t. ex. de
göromål, som tillhöra Lotsstyrelsen, fördelade på
Kansliet, Kammarkontoret och Fyringeniörkontoret);
förvaringsrum (vindskontor). – Kontorist, bokförare
på ett handelskontor, skrifvare.

Kontorsion (Fr. contorsion, af Lat. con,
tillsammans, och torquere, vrida), oregelbunden
muskel-sammandragning; ledvridning.

Kontra- (Lat. contra), emot, på motsatta sidan.

Kontra-alt. Se Contralto.

Kontra-approche [-appråsj], befästningsk., motsapp, en
löpgraf, som utgår från en belägrad fästning. Sådana
löpgrafvar utföras af de belägrade i ändamål att i
framför liggande terräng kunna upptäcka förlängningen
af en fientlig löpgrafsarm (Fr. approche), hvilken
sålunda från ett i kontra-approchens spets anlagdt
batteri längs efter kan beskjutas. Se Fästningskrig.
O. A. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free