Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komparera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tråd är anbragt. Då man, riktande dioptern
på ett bestämdt föremål, ser genom skåran i
okulardioptern, bör tråden noga sammanfalla med
föremålet. Denna kompass nyttjas för "pejling"
af ett föremål, d. v. s. bestämmandet af den
vinkel, som uppkommer mellan kompassens nordstreck
och riktningslinien till ett bestämdt föremål
(se vidare Azimut-kompass). Kompass-strecken, af
hvilka å kompassrosen hufvudstrecken norr, söder,
öster och vester äro betecknade med N, S, O och V,
kallas, om man börjar norr ifrån och går åt öster:
nord, nord till ost, nord nord ost, nordost till
nord, nord ost, nord ost till ost, ost nord ost, ost
till nord, ost, ost till syd, ost syd ost, syd ost
till ost, syd ost, syd ost till syd, syd syd ost,
syd till ost, syd, syd till vest etc. Mellan dessa
räknas sedan halfva och qvartstreck. När man vill
beteckna den kurs ett skepp styr eller den riktning,
hvari en fyr eller annat föremål ligger från fartyget,
sker detta efter kompassen antingen i grader eller
streck. I förra fallet utgår man från nord eller
syd åt ost eller vest intill 90°. Sålunda säger man
t. ex. nord 45° vest, syd 72° ost o. s. v. Strecket
nämnes med sitt namn, hvarvid man stundom tillägger
half- eller qvartstrecket, t. ex. syd vest till syd
half syd, nord nord ost en qvart ost o. s. v. Som
kompassens nordstreck i allmänhet icke visar
rätt mot nordpolen, måste dess riktning af den
sjöfarande korrigeras för denna afvikning, hvaraf
vanligen finnas tvänne slag, nämligen deklination
l. missvisning och deviation. Deklinationen är
vinkeln mellan den astronomiska och den magnetiska
meridianen. Med undantag för de ställen af jorden,
der den astronomiska och den magnetiska meridianen
sammanfalla, blir denna missvisning olika stor för
hvarje punkt på jorden. Vid höga latituder kan den
blifva så stor, att kompassens nordstreck kan komma
att peka åt öster, vester eller söder. Deklinationen
vexlar i storlek icke allenast för olika orter på
jorden, utan äfven för olika tidsperioder, ja den
har t. o. m. en daglig variation. Deklinationen
är vanligen känd för olika ställen å jorden samt
kan äfven lätt uttagas. (Se vidare Deklination
3.) Deviationen åter är den afvikning, som uppstår
genom de jernmassor, hvilka finnas i ett fartyg; ty
jern och stål dragas af eller draga magneten. Der
den största jernmassan i skeppet är belägen eller
der jernmassan kommer att ligga närmast kompassen,
dit drages kompassnålens nordände, och detta gör,
att deviationen kan blifva mycket olika för olika
kurser. Äfven tillfälligheter kunna härvid inverka. Så
kom t. ex. ett emigrantfartyg ur sin kurs derför att
ett fruntimmer med krinolin satte sig med sitt arbete
tätt intill kompassen. Deviationen skulle i många
fall göra kompassen alldeles oanvändbar, om denna
ej korrigerades härför. Detta måste göras minst vid
hvarje resas början och stundom flere gånger under
densamma. För att minska deviationen har man försökt
många medel. Redan 1812 inventerade engelsmannen
Flinder en korrektor för kompassens deviation,
bestående af en eller flere vertikala jernstänger,
anbragta för eller akter om kompassen och med öfre
änden i kompassrosens plan. Den engelske astronomen
Airy uppfann sedermera det nu allmänt använda sättet
att med tvänne magneter, lagda på däck, en långskepps
på sidan om kompassen och den andra tvärskepps för
eller akter om kompassen, upphäfva största delen af
deviationen, d. v. s. för N. S. O. V. – Den ställning
nålen intager är sällan horisontal; den ena änden
stupar nämligen mer eller mindre nedåt, under det
den andra i samma mån höjer sig. Endast då kompassen
befinner sig på någon punkt af en omkring jorden
tänkt oregelmässig kroklinie, som kallas jordens
magnetiska eqvator, hänger nålen horisontalt. Närmar
man sig derifrån mot norr, stupar nålens nordände
nedåt och tvärt om mot söder, tills man kommer öfver
hvad man kallar jordens magnetiska poler, då nålen,
om den är upphängd i sin tyngdpunkt, ställer sig
vertikalt. Dylik lutning hos en magnetnål kallas
inklination och är föränderlig till sin storlek
på olika tider. (Se vidare Jordmagnetism.) För att
bibehålla nålen i dess horisontala läge brukar man
dels göra ena änden af nålen något tyngre än den
andra, beroende på å hvilken sida af den magnetiska
eqvatorn kompassen skall begagnas, dels derå anbringa
en flyttbar tyngd m. m. - Det händer stundom, att
kompassrosen vid minsta rörelse hos kompassdosan
gör stora svängningar; kompassen säges då hafva
vandring. Å andra sidan kan kompassrosen röra sig
trögt; man säger då, att kompassen är död. Båda
dessa egenskaper äro särdeles ofördelaktiga för
styrningen. För att i detta senare fall försäkra sig
om att kompassrosen icke "hängt upp sig" l. "stannat"
brukar man hafva en tråd, purrtråd, genom lådan fäst
vid kompassrosen. Att rycka i denna tråd för att gifva
kompassrosen rörelse kallas "purra på kompassen".
Med visshet känner man, att kineserna begagnade två
slags kompasser redan så tidigt som mellan åren 265
och 520. Den ene bestod af en skål, fylld med vatten,
hvarpå magnetnålen flöt, uppburen af tvänne små rör;
den andre utgjordes af en dosa med en pivot i midten,
hvarpå magnetnålen hvilade, alldeles som i våra
kompasser. Man vet äfven, att araberna begagnade
kompassen något tidigare än européerna. I Europa
omtalas detta instrument först år 1190. Vare sig nu
att kompassen blifvit från Kina införd till Europa
eller icke, säkert är, att italienaren Flavio Gioja
från Amalfi omkr. 1302 tillverkade en kompass,
som sedan gifvit honom äran af uppfinningen, ty
först efter denna tid kom den i allmännare bruk på
sjön. – Bland nyare förbättrade kompasser utmärka sig
Thomsons kompass, som enligt hans sista uppfinning
kompenseras genom magneter efter Airys system,
fästa på nakterhusets inre sidor, samt ytterligare
genom kulor af mjukt jern på sidan om och i nivå
med kompassen, kompasser efter Peichls system med
intensitets-multiplikator eller universal-kompensator
samt Duchemins franska kompass. – I enlighet med
deviations-teoriens grunder har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
