Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunikant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsvarande stycke i B. Är mn ett horisontalt plan
genom beröringsytan mellan båda vätskorna, måste
qvicksilfret i detta plan erfara samma tryck uppifrån
i båda kärlen. Om lodräta höjden mo är = h och np =
h’, rörens genomskärningsyta a och tätheterna eller
vigterna af volymsenheten kvicksilfver och vatten
resp. d’ och d, så äro vigterna af kolonnerna
qvicksilfver och vatten d’ah’ = dah, eller h’ :
h = d : d’, d. v. s. de hvarandra motvägande
vätskepelarnas höjder förhålla sig omvändt mot
vätskornas tätheter. Denna lag gäller för kärl af hvad
diameter som hälst, så framt denna ej är så liten,
att kapillärkraften inverkar. L. A. F.
Kommunikant. Se Kommunion.
Kommunikation (af Lat. communicare,
delgifva), egentl. delgifvande, meddelande (jfr
Kommunicera); beröring, förbindelse, samfärdsel. –
Kommunikationsresolution, ett beslut af offentlig
myndighet, på grund af hvilket ansökning, besvär, vid
räkenskapsgranskning uppkommen anmärkning o. d. bör
delgifvas motpart till yttrande, förklaring,
påminnelse o. s. v. – Kommunikationsväsendet i
ett land innefattar samfärdsvägarna, eller de
anläggningar och anstalter, som hafva till ändamål
fortskaffandet af gods och personer. Ett utveckladt
kommunikationsväsende är städse ett oundgängligt
vilkor för en högre kultur och en af dennas starkaste
häfstänger.
Kommunion (Lat. communio, gemenskap, delaktighet)
kallas nattvardsgången, emedan den, enligt
kyrkans lära, gör nattvardsgästen (kommunikanten)
delaktig af Kristi lekamen och blod. I svenskt
officielt kyrkospråk begagnas ordet kommunion
blott i sammansättningar, såsom kommunionvin och
kommunionförhör. Med det senare förstås det af ålder
föreskrifna förhör, som presten skulle anställa med
nattvardsgästerna i deras salighetslära, innan han
fick admittera dem till Herrens nattvard. Haquin
Spegel, då biskop i Linköping, utverkade af Karl XI
ett cirkulärbref af d. 18 Dec. 1695, hvari det vid
ansvar ålades presterskapet att "intet tillåta dem
gamlom komma till Herrens nattvard, när de intet kunna
trons artiklar och instiktelseorden, eller dem ungom,
förr än de läst hela catechismum", hvarmed menades
Luthers lilla katekes. Redan i kyrkolagen af 1686
hade emellertid kommunionförhöret föreskrifvits, och
i vår nu gällande kyrkohandbok af 1811 börjar kap. 5
sålunda: "Sedan det angelägna kommunionförhöret
i vanlig ordning föregått, sker det allmänna
skriftermålet." I landsförsamlingar efterlefves
ännu (1884) detta lagstadgade påbud, men på flere
ställen, såsom i hufvudstaden, har det, genom tyst
öfverenskommelse, i praxis afskaffats. – I den äldre
kyrkan var kommunionen en fullkomligt frivillig sak,
men i regeln kommunicerade de kristna under de tre
första århundradena hvarje söndag, ja t. o. m. oftare,
enl. kyrkofädernas vittnesbörd. Under medeltiden aftog
detta bruk mer och mer, så att Innocentius III ansåg
sig på det 4:de lateranska mötet (1215) böra påbjuda
kommunion för hvarje rättrogen åtminstone en gång
om året; bannlysning skulle blifva den försumliges
straff.
Genom detta beslut uppkom kommuniontvång inom den
katolska kyrkan. I princip hafva reformationskyrkorna
förkastat kommuniontvånget. Luther ansåg, att
ingen borde tvingas att begå nattvarden, men att den
försumlige skulle undervisas, "huru den, som icke
söker och begärer sakramentet åtminstone fyra gånger
om året, om honom vore att frukta, att han föraktade
sakramentet och var ingen kristen" (företalet till
den mindre katekesen). Den äldsta svenska kyrkolagen,
af 1572, ville icke häller veta af något tvång;
men "om någon, som kallas kristen, aldrig gick till
Herrens nattvard, skulle han af predikanten förmanas
samt, om intet ville hjelpa, uppenbarligen sättas i
bann, emedan han sjelf skilt sig från församlingens
gemenskap". Den nu gällande kyrkolagen, af år 1686,
stadgade i öfverensstämmelse härmed, att den,
som motvilligen sig öfver år och dag ifrån Herrens
nattvard håller, skall anses och tilltalas som en
okristen samt kunna bestraffas med uppenbar skrift
och bann. Men kongl. förordn. af d. 16 Nov. 1863
upphäfde detta stadgande. Enl. lag finnes således
numera inom svenska kyrkan intet kommuniontvång.
J. P.
Kommuniönböcker (se Kommunion) kallas de af
presterskapet förda matriklar, i hvilka för
hvarje nattvardsgång kommunikanternas namn
antecknas. De påbjudas i äldre förordningar;
men sedan kommuniontvånget genom k. förordn.
af d. 16 Nov. 1863 blifvit afskaffadt, äro de
numera, der de begagnas, att betrakta såsom
presterskapets privata anteckningsböcker, i
hvilka kommunikanternas namn antecknas, innan
de införas i de egentliga kyrkoböckerna. – Med
kommunionböcker menas äfven uppbyggelseböcker,
afsedda för nattvardsgäster. Somliga af dessa
skrifter bära nämligen titeln "Kommunionbok".
J. P.
Kommunism (af Lat. communis, gemensam). Se Socialism.
Kommunitet (Lat. communitas, gemenskap; först i
Med. Lat. fick ordet sin här ifrågavarande konkreta
betydelse), studentherberge, gemensam bostad
(med underhåll) för ett visst antal alumner vid
en högre studieanstalt. – Kommunitetsinrättningen
är mycket gammal. Merendels var det den enskilda
välgörenheten, som dessa anstalter hade att tacka för
sin uppkomst; och i den brist på reglementering och
studieplan, hvilken ofta nog blef följden deraf,
låg "in nuce" grunden till den slappa tukt, som
tillhörde nästan allt hvad medeltidskommunitet
hette. Vid Europas äldsta högskola, den i Paris,
inrättades redan i början af 13:de årh. sådana
välgörenhetsanstalter, men det var först det af
Robert Sorbon (omkr. 1250) efter tiggare-ordnarnas
mönster instiftade kommunitet, la Sorbonne, som
fick någon genomgripande betydelse. Endast de,
som aflagt filosofisk grad och sedan egnade sig åt
teologiska studier, vunno inträde i detta hem. Alla
hade der samfäld spisning och religionsöfning samt
gemensamma disputationer. Ordningen upprätthölls af
en bland alumnerna sjelfva vald prieur, och ingen
fick stanna qvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
