Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunernas historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uteblifvande skulle medföra talans förlust. Stämmans
verksamhet inskränktes till ekonomiska mål,
hvaremot kyrkotukten öfvergick till kyrkoherden med
sexmännen och de förnämste i församlingen. Under
tiden hade åtskilliga bestämmelser gifvits om
kommunalbeskattningen. Den nya kommunallagstiftningen
utvecklades under 1700-talet medelst nya resolutioner,
bref och förordningar, särskildt rörande val: 1739
års prestvalsförordning, 1785 och 1794 års resolut.
om klockare- och organistval samt bestämmelser
i k. försäkran till allmogen d. 4 April och 16
Juni 1789 om utseende af elektorer för val af
riksdagsmän i bondeståndet. Enligt den förstnämnda,
deri omsider närmare bestämmelser gåfvos om rösträtt
och röstgrund, och till hvilken de öfriga i detta
afseende anslöto sig, tillkom rösträtt endast
egare och brukare af hemman samt egare af bruk och
masugnar. Såsom röstgrund bestämdes oförmedlade
hemmantalet samt antalet härdar, masugnar etc. i
visst förhållande till detta. Andra författningar
rörde kommunala besvär, fattigvård, folkundervisning
etc.; många mindre väsentliga ärenden förlades
ock då till sockenstämman. Om verkställighet af
dennas beslut m. m. märkas resol. af 1739 och 1759,
den förra i beskattningsmål förutsättande enhälligt
beslut, den senare blott röstpluralitet. Inseendet
öfver sockensjelfstyrelsen tillkom i borgerliga
mål landshöfdingen, i kyrklig-ekonomiska
denne och biskopen gemensamt. De mångahanda
specialföreskrifterna sammanfattades omsider
i 1817 års "förordn. ang. socknestämmor och
kyrkoråd". Rösträtt skulle – dock med förbehåll
för fall, der endast vissa fastigheters intresse
var i fråga eller der särskilda författningar
förbehållit endast vissa medborgare rösträtt –
enligt denna förordn. tillkomma fastighetsegare och
andra, som egde rösträtt vid prestval, brukare af
enskildes jord, dock blott med egarens fullmakt;
röstgrunden skulle vara den nämnda vid prestval
gällande. Sockenstämman egde, med iakttagande af de
för hvarje ärende särskildt gällande författningar,
afhandla "de mål, som rörde kyrkans vård samt socknens
hushållning och andra allmännare angelägenheter",
af hvilka de vigtigaste uppräknades i 17 punkter,
innefattande de äldre befogenheterna med några
tillägg. Bland dessa märkas "öfverenskommelser till
befordrande af allmän ordning och sedlighet inom
församlingen", för hvilkas efterlefvande stämman egde
hos vederbörande begära vites utsättande. Besvär
fingo i vissa kyrko- och skolärenden anföras hos
domkapitlet, eljest hos K. M:ts befallningshafvande. I
hvarje församling skulle ett kyrkoråd inrättas för
kyrkotuktens, religionens och sedernas vård och för
verkställighet af sockenstämmobeslut i dylika mål,
hvartill 1828 kom viss tillsyn öfver den allmänna
helsovården. – Kommunalförfattningens ytterligare
utveckling påyrkades dock snart: så af 1819–22 års
"styrelseverkskomité", 1823 års riksdags särskilda
utskott, 1828 års kyrkolagkomité och 1835 års
riksdag. Nya författningsförslag framlades 1839 dels
af senare kyrkolagkomitén, dels af fattigvårdskomitén,
med
anledning af hvilka ett af 1840–41 års
riksdagsutskott utarbetade ett nytt förslag, som,
af ständerna antaget, ligger till grund för 1843
års tre förordningar "om socknestämmor i riket",
"om kyrkoråd" och "om socknenämnder å landet". De
sistnämnda blefvo förvaltande och verkställande
myndigheter för dels vissa dittills af kyrkorådet
handlagda ärenden, i synnerhet allmänna helsovården,
dels sockenstämmobeslut för befordrande af ordning och
sedlighet, hvarförutom stämman sjelf kunde åt nämnden
uppdraga ekonomiska ärenden, som icke tillkommo
ämbets- och tjenstemän. Nämndens ledamöter skulle
till lämpligt antal rotevis utses, men ordföranden
väljas å sockenstämma. För medelförvaltningen
skulle nämnden redovisa inför stämman. Den nya
sockenstämmoförordningen, i öfrigt hufvudsakligen
byggd på den äldres grunder, utsträckte rösträtten
till innehafvare af fabrik och andra verk och
inrättningar samt till löntagare och handtverks-
och näringsidkare, som erlade ett visst minimibelopp
af bevillning. Röstgrund blef hemmantalet (efter
1853 det förmedlade) och, der sådant ej fanns,
statsbevillningen enligt II Art., så att för ett
visst bevillningsbelopp skulle röstas lika som för
en viss hemmansdel (proportionen dervidlag ändrades
något vid bevillningens nedsättning 1857). Af nya
ärenden tillades endast några oväsentliga; deremot
utvidgades stämmans beskattningsrätt i ett vigtigt
afseende (se Kommunalbeskattning). Samtidigt märkas
för kommunerna vigtiga författningar om folkskolan
(1842), prestval (1843) samt fattigvården (1847 och
1853). I mån af kommunalinstitutionernas växande
betydelse gjorde sig dock behofvet af nya former
alltmera känbart. Då de borgerliga ärendenas
vigt och mängd togo öfverhand öfver de kyrkliga,
befanns sockenstämmans ännu företrädesvis kyrkliga
organisation föråldrad. De snäfva gränserna för
stämmans befogenhet ansågos ej längre passa för en
väl afvägd kommunalfrihet. Kyrkolagkomiténs 1846
framlagda fullständiga betänkande innehöll ock –
i enlighet med en ledamots, prof. Bergfalks,
redan vid 1839 års förslag reservationsvis
uttalade mening – särskilda förordningsförslag
rörande dels sockenstämma i kyrkliga mål och dels
sockenstämma i borgerliga mål. Åsigten att en
sådan åtskilnad var nödvändig vann allt större
tillslutning, på samma gång som en allmännare
kommunalreform, omfattande jämväl städerna och länen,
började yrkas såsom vilkor för den efterlängtade
representationsreformen. Riksdagsmotioner i ämnet
föranledde tillsättandet af en komité, i hvars 1858
afgifna betänkande den borgerliga och den kyrkliga
kommunens åtskiljande – dock med bibehållande af
socknen såsom, i regeln, territorielt område för
båda – förordades, dervid för undvikande af förut
gemensamma beteckningar föreslogos orden "kommun",
"kommunalstämma", "kommunalnämnd" etc. för den
borgerliga kommunen samt "kyrkoförsamling",
"kyrkostämma", "kyrkoråd" etc. för den kyrkliga. I
hufvudsak godkändes dessa förslag af 1859–60 års
riksdag och ligga till grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
