Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunernas historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betecknande kallades, hade aldrig någon nämnvärd
sjelfstyrelse. Några försök att väcka kommunerna ur
dvalan gjordes, dock utan framgång, kort före 1789
års revolution. Denna bortsopade då ännu qvarlefvande
kommunalinstitutioner och genomförde en ny, för hela
riket, stad och land, likformig kommunalorganisation,
som sedermera till hufvuddragen egt bestånd och städse
utmärkts af en särdeles stark centralisation. (Se
Frankrike, sp. 206 och 207). Äfven republiken af 1870
har i detta afseende visat ängslig försigtighet,
påverkad, som hon varit, af den riktning till
decentralisatorisk ytterlighet, som, framträdande
i försöket att upplösa hela landet i sjelfständiga
kommuner, med Paris såsom förherskande, kännetecknade
den s. k. Paris-kommunen (se d. o.). Icke obetydlig
lättnad har dock numera genomförts, särskildt
genom 1884 års lag om municipalorganisationen. –
Äfven i Tyskland vunno städerna under medeltiden
stor betydelse: de växte till i storlek och antal
samt blefvo verkliga fristäder eller småstater, som,
förenade till förbund, djupt ingrepo i de politiska
förhållandena (se Hansa, Hansestäder) och, vid
frånvaron af en centraliserande statslagstiftning,
länge behöllo sin sjelfständighet. Efter reformationen
förföllo dock städerna i hög grad, och med undantag
för de s. k. fria riksstäderna underlades de mer eller
mindre fullständigt furstarna samt införlifvades
med desses besittningar. På landsbygden lämpade
sig nog den ursprungliga samhällsförfattningen för
utvecklandet af lokal sjelfstyrelse; men då genom
godsens oupphörliga tillväxt och godsherrarnas
utpressningar det tyska bondeståndet nedsjönk i
lifegenskap, blef endast ringa utrymme derför öfrigt,
och egentligt kommunallif spåras endast på vissa
orter, hälst kyrkosocknen i Tyskland i allmänhet fick
föga kommunal betydelse. Bondekrigen medförde ej den
åsyftade förbättringen i allmogens sociala ställning,
och senare bragte trettioåriga kriget namnlöst elände
öfver den lägre landtbefolkningen. Dess höjande var
möjligt endast genom en nybildad starkare statsmakts
mellankomst, och först efter bondeståndets långsamma
frigörelse (jfr Bonde) var utvecklingen af kommunalt
lif tänkbar. Efter 1807 har sjelfstyrelse, om än svag
och olikformig, åstadkommits på den tyska landsbygden,
men de tendenser till starkare utveckling deraf,
som tidtals, särskildt efter 1848, framträdt, hafva
burit ringa frukt. Samtidigt hafva städerna, först i
Preussen och sedermera jämväl i det öfriga Tyskland,
å nyo frigjorts från furstarnas välde och fått sin
sjelfstyrelse återupplifvad. – En helt annan bild
företer England. Alltifrån äldsta tider framstå der
grefskapen (shires) och hundarena (hundreds) såsom
vigtiga sjelfstyrelsehärdar (se England sp. 541),
och sådana blefvo efter hand äfven de egentliga
städerna (jfr Borough). Såsom primärkommuner å
landet framträdde till en början hundarets smådelar,
decanie ("tioskap"). Decanie-indelningen förföll
dock med storgodsens utveckling, men ersattes i viss
mån, likasom ock den äfvenledes tillintetgjorda
ättförfattningen, i hvad angick den icke vid
storgodsen bundna delen
af befolkningen, medelst dennas for inbördes bistånd
och inre ordning genomförda gruppering i ett nytt
slags "tioskap", tithings, theodings, decennae,
hvilka så att säga ställdes vid sidan af storgodsen,
så att en hvar måste antingen underkasta sig en
godsherre eller ingå i ett "tioskap". Länge voro
"tioskapen" de egentliga småkommunerna. Kyrkosocknen
(parish), utan nödvändigt samband med den borgerliga
kretsen, började först mot medeltidens slut göra
sig gällande såsom kommun. Småningom förföllo
dock "tioskapen"; och i det dessas forna rol
dervid hufvudsakligen öfvergick på socknarna,
började dessa med sin kyrkokommunala betydelse
förena jämväl borgerlig. Denna senare karakter
blef öfvervägande, då den efter reformationen
alltmera maktpåliggande fattigvården och
snart äfven väghållningen gjordes till föremål
för socknarnas omsorg. Sockensjelfstyrelsen
växte sedan alltmera. Dock vann den icke en så
kraftig och harmonisk utveckling, som begynnelsen
syntes förebåda. Redan under 1700-talet visade
sig en väsentlig återgång, i det de kommunala
angelägenheterna mer och mer öfvergingo från den
allmänna sockenstämman (open vestry) till särskilda
utskott (select vestries), hvari de förmögnare
klassernas inflytande blef öfvervägande. För
fattigvårdens lättare handhafvande började ock
anordnandet af inbördes föreningar mellan flere
socknar (unions of parishes, poor law unions),
å hvilka sedermera allt flere af socknarnas
öfriga borgerliga befogenheter öfvergått,
hvarigenom socknarna äro på väg att åter blifva
endast kyrkokommuner. Då i öfrigt ej blott de nya
förvaltningskretsar, som efterträdt hundarena,
utan äfven militär- och väghållningsdistrikten
fått samband med sockenföreningarna, äro dessa
nu de egentliga borgerliga landskommunerna. Den
vidlyftiga kommunallagstiftningen har kodifierats
genom "Municipal Corporation act" af år 1882. –
Englands nyare kommunal-institutioner förete analogi
med det forna Islands än i dag fortvarande,
i det jämväl der den egentliga kommunen, hreppen,
företrädesvis varit fattigvårdskommun, under det den
till omfånget mindre kyrkosocknen endast haft kyrklig,
numera dock verkligen kyrkokommunal, betydelse. –
Märkliga egendomligheter företer kommunalväsendet i
Ryssland. Den egentliga kommunen var der byalaget,
mir, som ej blott bibehållit den fordom äfven i andra
land vanliga byamännens sameganderätt till byns mark,
utan ock utgjort en association mellan alla byns
familjer, lydande under byns äldste (starosta),
inom hvilken familjefädernas församling bestämmer
jordens fördelning och håller mångsidig tillsyn
öfver de enskilde. Dessa bykommuner, hvilka omfatta
5/6-delar af hela befolkningen, bilda en skarp motsats
till det af centraliserande byråkrati och despotism
beherskade tsarrikets öfriga samhällsförhållanden
och hafva på senare tider i andra land tillvunnit sig
stor uppmärksamhet. Några hafva betraktat dem icke
blott såsom den ryska statens "säkerhetsventiler",
utan jämväl i dem trott sig finna den praktiska
lösningen af många svåra, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
