Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koboltgrönt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Koboltgrönt l. Rinmans grönt, kem., en vacker
och beständig grön målarefärg, som erhålles, om
zinkoxid intimt blandas med nyss utfäldt och ännu
fuktigt koboltfosfat eller arseniat samt glödgas.
P. T. C.
Koboltkis, koboltnickelkis, linnaelt, miner.,
är en förening mellan kobolt och svafvel med
sammansättningen Co3 S4. Den kristalliserar reguliert
i oktaeder och kub samt är vanligen derb eller
insprängd. Färgen är rödaktigt silfverhvit. Vanligen
är koboltkisen uppblandad med de isomorfa nickel-
och jernföreningarna, hvarigenom kobolthalten, som
i den rena föreningen skulle uppgå till 58 proc.,
betydligt nedsättes. Koboltkisen kan äfven vara
kopparhaltig. Den förekommer, ehuru sparsamt,
vid Bastnäs, Loos och Gladhammar i Sverige,
Müsen i Westfalen samt i Missouri och Maryland
i Nord-Amerika. Den nyttjas såsom koboltmalm.
Hj. Sj.
Koboltoxid och koboltoxidul. Se Kobolt.
Koboltsafflor l. zaffer, kem., en
till porslinsmålning använd smältfärg,
som utgöres af orent kobolt-arseniat
(arseniksyrad koboltoxidul) och beredes genom
rostning af arsenikhaltiga koboltmalmer.
P. T. C.
Kobolt-ultramarin. Se Koboltblått.
Kobrin, stad i ryska guvernem. Grodno, vid Muchavez,
en biflod till Bug. Omkr. 9,000 innev. Der ledo
Napoleons vapen sitt första nederlag i 1812 års
ryska fälttåg, i det att den sachsiske generalen
Klengel efter ett tappert försvar d. 27 Juli 1812
måste uppgifva staden med 3,000 man åt den i styrka
vida öfverlägsne ryske generalen Tormassov.
Kobrygga, sjöv., den del af ett fartygs öfre däck,
som är belägen mellan gångborden samt för-
och stormasten. Der förvaras under segling de af
fartygets båtar, som icke hänga under däfvertar,
samt derjämte reservstänger, spiror, åror och andra
rundhult. Kobryggan begränsas stundom för- och
akterut af en s. k. galge, som tjenar till underlag
för rundhulten. Då allt är ordnadt, täckes det hela,
särskildt under regnig väderlek, med en presenning,
som kallas kobryggesegel. L. H.
Koburg, hufvudstad i hertigdömet Sachsen-Koburg-Gotha
och omvexlande med Gotha, hertigens residens,
ligger i en naturskön trakt på Thüringerwalds södra
sluttning, vid Itz, en biflod till Main. 15,791
innev. (1880). Märkligaste byggnaderna äro
det hertigliga slottet, kalladt Ehrenburg, samt
tyghuset med ett offentligt bibliotek (omkr. 60,000
bd). Staden har gymnasium, realskola, byggnadsskola
m. fl. undervisningsanstalter samt drifver en ganska
liflig industri. Straxt n. v. om staden ligger borgen
K., hvilken i urkunderna nämnes först 1057 och till
1547 var grefvarnas af Henneberg och hertigarnas af
Sachsen residens. 1782–1838 användes den till tukt-
och arbetshus. Numera har den restaurerats till
sitt ursprungliga skick och innehåller bl. a. rika
vapensamlingar, en stor kopparstickssamling samt
zoologiska samlingar.
Koburg, Fredrik Josias, prins af, fältherre. Se
Josias.
Koburger (Koberger), Anthonius, tysk boktryckare
och förläggare, död 1513, dref den mest betydande
boktryckareverksamheten i Nürnberg på sin
tid. Han lär hafva sysselsatt 24 pressar och en
tryckeripersonal af öfver 100 personer. Man känner
mer än 220 omfångsrika verk från hans tryckeri,
nästan alla i folio. Hans tryck utmärker sig för
korrekthet och elegans, och hans träsnitt röja en
för den tiden anmärkningsvärd förbättring af den
tyska xylografien. Bland arbeten, som K. tryckt,
märkas en illustrerad tysk bibel (1483) och
Schedels "Buch der chroniken" (1493), hvilket som
illustreradt verk är ett af 1400-talets märkligaste
pressalster. Med Nürnberg såsom medelpunkt idkade
K. äfven en bokhandelsrörelse, som sträckte sig öfver
Tyskland, Ungern, Polen, Schweiz, Italien, Frankrike
och Nederländerna. Efter hans död uppehölls affären
ett par årtionden af hans son Anthonius K. (d. 1540)
och, under dennes minderårighet, af en slägting,
Johannes K. (d. 1543). Jfr O. Hase: "Die Koburger"
(1869).
Kobzarer, namn på kosakiska folkskalder.
Koccinellor, zool., arterna af skalbaggslägtet
Coccinella L., äro "bladlössätare", som göra mycket
gagn genom att förtära dessa å våra såväl vilda
som odlade växter allmänna och massvis förekommande
skadedjur. Bland koccinellorna är C. septempunctata
L. den mest bekanta arten. Se vidare Nyckelpiga.
O. T. S.
Koccygodyni (af Grek. kokkyx, svansben, och odyne,
smärta), med., värk i svansbenet, uppkommer genom
skador på dessa små benkotor till följd af fall eller
stötar, svåra förlossningar, benröta m. m. Värken,
som ofta är envis och plågsam, botas genom blodiglar,
kalla omslag, luftkuddar eller, i värsta fall, genom
att man afskär med benet sammanhängande muskler och
ligament eller borttager benet. F. B.
Koch, Heinrich Gottfried, tysk teaterdirektör och
skådespelare, f. 1703, d. i Berlin 1775, ingick
1728 vid fru Neubers skådespelaretrupp i Leipzig,
der han förut idkat juridiska studier. Han utbildade
sig till en framstående komiker efter franskt mönster,
särskildt i Molières gubbroller, och gjorde sig från
1750 derjämte bemärkt såsom duglig teaterföreståndare,
företrädesvis i Leipzig. Bl. a. afskaffade K. de
fadda improviserade burleskerna och införde (1752)
den komiska operetten å tysk scen.
Koch, Christophe Guillaume de, fransk historiker,
född i Elsass 1737, d. 1813, öfvertog efter
J. D. Schöpflins död (1771) ledningen af
dennes berömda statsvetenskapliga läroanstalt i
Strassburg samt blef tillika stadsbibliotekarie och
e. o. professor vid universitetet derstädes, tills han
1779 erhöll den ordinarie lärostolen i statsrätt. 1780
upphöjde kejsar Josef II honom i tyskt riksadligt
stånd. Efter revolutionens utbrott 1789 sändes K. till
Paris såsom ombud för de elsassiske protestanterna
och verkade framgångsrikt för en bekräftelse af
deras borgerliga och kyrkliga rättigheter, särskildt
för bibehållandet af deras kyrkogods. Invald i
lagstiftande församlingen (1791), bekämpade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
