- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
933-934

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knipphammare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter en studieresa uti Italien och Frankrike blef han
af konung Fredrik II utnämnd till öfveruppsyningsman
öfver hans byggnader. I Berlin och Potsdam utförde
K. flere byggnadsverk, ståtliga i utkast, enkla och
duktiga, om ock något torra i behandlingen, såsom
Operan i Berlin, nedbrunnen, men ombyggd efter de
gamla planerna, slottet Sanssouci i Potsdam och det
storartade Stadtschloss med dess vackra kolonnader,
i samma stad.

Knoblauch, Eduard, tysk arkitekt, f. 1801, en af
Schinkels mest framstående lärjungar, utmärkte sig
i synnerhet inom privatarkitekturen, icke den, som
består i uppförande af stora kaserner med våningar
att hyra, utan den, som framträder i boningshus för
den enskilda familjen och ej sällan tager sig form
af en villa. Sådana uppförde K. flere, från de enkla
borgerliga bostäderna till de praktfulla palatsen,
bland hvilka må nämnas Ryska legationens palats i
Berlin, storartadt utfördt i renaissancestil. Bland
monumentala byggnader af honom må nämnas en präktig
synagoga i Berlin. K. dog i Berlin 1865.

Knoblauch, Karl Hermann, tysk fysiker, f. 1820,
blef 1849 professor i Marburg och 1854 i Halle. Han
har riktat sina undersökningar nästan uteslutande
på värmets strålning och dermed i samband stående
företeelser. Jämte Melloni är det hufvudsakligen K.,
som uppställt den teorien, att värmestrålar och
ljusstrålar äro sinsemellan likartade. K:s många
arbeten äro mestadels offentliggjorda i Poggendorffs
"Annalen der physik und chemie".

Knoll, Konrad, tysk bildhuggare, f. 1829, studerade
1845–47 i Karlsruhe, sedan i Stuttgart och sist,
1848–52, under Halbig i München. Sedan han en tid
arbetat på restaurerandet af Wartburg och gjort
studieresor i Tyskland, utförde han 1855 sitt
första större arbete, en sköld med reliefer ur
Tannhäuser-sagan. År 1860 modellerade han en Germania
och för konungen af Bajern en staty af Sapfo och en
af Wolfram v. Eschenbach (1861) samt utförde 1862–65
sitt förnämsta verk, Fischbrunnen på Marktplatz i
München. För öfrigt har han modellerat flere byster
och stoder, t. ex. en kolossal byst af historikern
Häusser i Heidelberg, ett prisbelönt, men ej utfördt
Uhlands-monument för Tübingen, kolossalbyster af
Beethoven, af tyske kejsaren m. fl. K. är professor
vid tekniska högskolan i München.

Knop (Holl. knoop, knopp, knut), sjöv. 1. Namn
på olika slags sjömansknutar, hvilka för olika
ändamål begagnas ombord eller vid sjömansarbeten
i allmänhet. Af sådana knopar må nämnas garnknop
(fig. 1), fallrepsknop (fig. 2), käringknop (fig. 3),
hvilken dock icke begagnas i sjömansarbeten, emedan
den lätt kan gå upp af sig sjelf, taljerepsknop
(fig. 4) och sjåareknop (fig. 5), hvilka nyttjas på
sladden af ett tåg för att stoppa det vid ett hål,
så att sladden ej kryper ut, vantknop (fig. 6),
som nyttjas vid reparation af sprungna vant, valknop
l. pertkunta (fig. 7), som begagnas på lejdare
och perter, öfverhandsknop (fig. 8), som slås på
en tågända

för att hindra den att rappa ur sig, råbandsknop
(fig. 9), som i allmänhet begagnas vid

illustration placeholder


två sladdars hopbindning, samt halfslag om egen
part (fig. 10), som begagnas, då en tågända skall
fastgöras i en ring eller kring något föremål. Se
vidare Stek. – 2. En engelsk sjömil (1’). Se Logg.
L. H.

Knop, Wilhelm, tysk agrikulturkemist, f. 1817,
blef 1879 direktör öfver det nya agrikulturkemiska
universitetslaboratoriet i Leipzig och utnämndes i
denna egenskap 1880 till professor. Han redigerade
1848–62 "Pharmazeutisches (från 1856: "Chemisches")
zentralblatt" och har, utom en mängd der införda
smärre uppsatser, skrifvit Handbuch der chemischen
methoden
(1859), Lehrbuch der agrikulturchemie (1866)
och Bonitierung der ackererden (2:dra uppl. 1872). –
K:s broder, Adolf K., mineralog och geolog, f. 1828,
är sedan 1866 professor vid tekniska högskolan
i Karlsruhe.

Knopp (Lat. gemma), bot., i allm. spetsen af en axel
hos en växt med de omgifvande, ännu icke utvecklade
bladen. Alltefter knopparnas utveckling på olika
ställen af en växt skiljer man mellan följande olika
slag: terminalknoppar l. toppknoppar, hvilka sitta i
toppen af en axel och genom sin utveckling omedelbart
förlänga densamma, axillärknoppar l. sidoknoppar,
som utvecklas i vinkeln mellan ett blad och den axel,
hvarpå det sitter, adventivknoppar l. tillfälliga
knoppar
(biknoppar), hvilka kunna uppkomma hvar som
hälst å växten, såväl å axelorgan (rot och stam)
som å bladorgan. De knoppar, hvilka endast utveckla
stam- och bladorgan, kallas vegetationsknoppar. Om
knopparna utveckla blommor, benämner man dem
fruktifikations- l. fröredningsknoppar. Örtartade,
ettåriga växter i allmänhet och många trädartade,
fleråriga (i synnerhet monokotyledona) växter
i varma land hafva s. k. öppna knoppar, hvilka
befinna sig i en oafbrutet fortgående utveckling,
utan några afbrott, så länge dessa knoppar förblifva
oskadade. Sådana knoppar äro äfven nakna, eller utan
de förkrympta blad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free